Lättare att vara tung man än tung kvinna, i alla fall när det gäller relationer och sex

Dr. Janet D. Latner, som är biträdande professor i psykologi vid Hawaiis universitet, har tillsammans med Alice Boyes, en kollega från Nya Zeeland, undersökt kvaliteten på relationer hos tungviktare.
Är du tung ska du vara man, visar deras forskning. För tjocka kvinnor får relationer av sämre kvalitet än tjocka män. Suck.
Så här berättar Boyes själv om forskningsresultaten:

Feta kvinnor är mindre tillfredsställda med sina relationer än smala kvinnor.
Feta kvinnor tror i mindre grad att deras kärleksrelation kommer att bestå än smala kvinnor.

Orsakerna till detta tror forskarna är:
Det är inte okej för kvinnor att vara feta. Tjocka kvinnor förväntar sig att de ska bli bedömda mindre positivt än andra, särskilt när det gäller egenskaper som värme, förtroendefullhet, förståelse, stödjande, god lyssnare och känslighet.

Män tyckte att stora kvinnor hade mindre attraktiva kroppar än smalare kvinnor.
Feta kvinnor väljer i högre grad män som är mindre attraktiva, vitala (i det ingår sexighet, snygg, bra älskare, utåtriktad, äventyrlig) och som har sämre status och sämre resurser (i det ingår framgångsrik, fint hus, ekonomisk säkerhet, välklädd, bra jobb.)

Det märkliga är att det inte alls är lika negativt att vara tjock om du är man. (Eller som forskarna säger: Det är inte förvånande att det är värre för kvinnor att vara feta än för män...)

För mig är detta ännu ett utslag av att vi lever i en värld som har långt kvar till jämställdhet. En värld där män bedöms på en annan (högre) rangskala än kvinnor. Och där kvinnor tjänar på att ha "rätt" utseende.
Jag har mött män som säger "Jag tänder inte på paketet, jag tänder på innehållet" och som alltså menar att utsidan/utseendet inte spelar så stor roll, det viktiga är kvinnans inställning till sig själv. Jag hoppas att det inte bara är en tankekonstruktion.