charlotterudenstam

Bekännelser från en rökfri person

Jag tänker inte så ofta på nikotin längre. Tänker ganska sällan på cigg. När jag en vecka före mitt rökstopp gick ut på Facebook och skrev...



Jag tänker inte så ofta på nikotin längre. Tänker ganska sällan på cigg.
När jag en vecka före mitt rökstopp gick ut på Facebook och skrev: "1 vecka kvar” och någon frågade: ”Till vad då?” Svarade jag: ”Tills jag är rökfri”. Då blev följdfrågan: ”Hur kan du veta det?” Och jag svarade: ”För jag har bestämt mig.”
Så enkelt – på ett plan – var det för mig. Det handlade om att jag skulle bestämma mig för att sluta röka och blir fri från beroende av nikotin.
För mig handlade det om att äntligen prioritera mig själv. Att säga till mig själv: Min hälsa och mitt välbefinnande är viktiga för mig.

När jag nu, mer än 100 dagar senare, ser tillbaka på beslutet (som vuxit fram under ett par års tid) att blir rökfri kommer jag att reflektera över just det: Att ta hand om mig själv för min egen skull. Jag var väl ingen traditionell rökare. Jag var ingen supernikotinist. Men jag ägnade mig åt att fylla lungorna med substanser som definitivt inte befrämjade min hälsa. När jag räknar samman kanske jag har varit vanerökare 15 år. ( Då jag rökt varje dag, med ett snitt på sju cigg). Max 15 år.

Bakgrund

Min mamma, som kedjerökte i så där 40 år och nu är rökfri sedan 15, har i alla tider tjatat på mig om att inte röka. Det ekade så klart ihåligt. Men på något sätt har jag ändå aldrig riktigt identifierat mig som rökare.
När jag blev gravid var jag feströkare. Med graviditetstestet slutade både festandet och rökandet. Då var valet så enkelt: Jag ville inte riskera mitt barns hälsa. Så jag har aldrig rökt – inte en enda cigg – under tider jag väntat eller ammat barn.
Orsaken till att jag nämner det här är att jag blivit varse att jag har kunnat göra en del saker som är bra för min hälsa För Andras Skull. Men att jag har haft mycket svårare att göra det för min egen skull. Som att jag värderade andra högre än mig själv.
Jag började röka igen för tio år sedan. Det började lite oskyldigt med en cigg då och då. Och jag gjorde det i något slags tonårsuppror. Jag var på väg in i en skilsmässa och ciggen var symbolen för självständighet. Det kan jag ju välja att skratta eller gråta åt. Eller bara inse, att just så var det då. Jag var en tonåring klädd i en 40-årings kropp och kände ett behov att visa självständighet och det blev alltså med hjälp av cigg (och parallellt också en massa bra saker, som att jag startade min inre resa, men nu handlar det om ciggen och nikotinet.)
Jag har varit rätt less på att röka de senaste åren. Men jag har inte haft tillräcklig motivation att sluta. Jag har hållit upp någon vecka då, någon dag då. Men inte haft den där rätta motivationen.
Det här året har jag gett mig följande löfte:
Jag ska vårda min kropp.



Strategi
Ett självklart första val var då att sluta röka. Jag meddelade beslutet till mina döttrar (som enträget tjajat på mig att sluta under alla dessa tio år). Jag satte ett datum. En vecka före rökstoppet gick jag (närmast rituellt) till Apoteket tillsammans med yngsta dottern och köpte nikotintuggummin.
På kvällen den 31 augusti rökte jag de sista ciggen. Jag passade på att njuta av dem, vetandes att det var just de sista. De första två veckorna tuggade jag en 5-6 2 mg nikotintuggummin om dagen. Jag berättade om min status på Facebook och flera människor engagerade sig. Det uppstod diskussioner och varningar kring nikotintuggummin. Jag la märke till inläggen, men kommenterade dem knappt. Jag tänker att var och en berättar om sin egen resa, om sitt eget förhållande till nikotin. Jag behövde några veckor med lite ciggersättning. Det var en bra övergång för mig. Jag visste att risken för mig att hamna i ett ersättningsberoende (nikotintuggummi) var minimal. Så jag tog varningarna med ro. Nu kanske jag tar ett tuggummi i veckan. Så jag känner mig hyfsat avnikotiniserad. Och det känns riktigt bra. Det känns så bra att jag valt att ta detta steg av ett enda skäl: Att jag vill må bättre, att jag vill ha en god hälsa, att jag vill vårda och vörda min kropp. (Och parallellt har jag börjat med egenmassage och meditation varje morgon).

Skäl till rökfrihet


Det fanns också en rad krassa skäl till mitt beslut att sluta röka. Vet inte riktigt om det är hela listan. Men skälen kommer ungefär i denna ordning:
1. Jag vill inte få KOL
.
KOL är en obeveklig och trist sjukdom som långsamt kväver. Synnerligen osexig. Vill inte!
2. Jag vill behålla min fina hy.
Äldre rökare brukar se ut som gråa russin. Det ser verkligen ofräscht ut.
3. Jag vill dofta gott.

Rökare luktar illa. Kläderna luktar. Andedräkten. Till och med svetten. Jag har fått massor med feedback på att jag nu doftar bättre!

4. Jag vill stärka mina sinnen.

Jag känner både dofter och smaker starkare nu. Mina sinnen kommer förmodligen att bli ännu känsliga med tiden.
5. Jag vill må bra.
Det är en fördjupning av den första punkten.

6. Jag vill vara sjyst mot andra.
Jag vill inte göra min omgivning till passiva rökare.

7. Jag vill inte låta pengar gå upp i rök.
Det är ju så onödigt!

Related

rökfri 5210171087497455323

Skicka en kommentar Default Comments

  1. 100 dagar avklarade, bara resten av livet kvar!

    You can do it!

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item