Hur ska mannen egentligen vara?

Vilket är ditt ideal? Den metrosexuelle mannen? (Fredrik Ljungberg får representera dem.)

Velourmannen?
Detta är verkligen äkta velour, även om det inte är så många män på bilden. Det är en  bild från Mahjongs produktkatalog .
Är du sugen på velour? Gå in på wamlingbolagets hemsida. Velouren lever!

Relationsmannen som är pappaledig?
Eller kanske en machoman?

Hur är den nye svenske mannen? Vilka normer gäller för män i dag? Och hur ska man ta reda på det?

Idéhistorikern Niclas Järvklo gör det genom att studera statligt tillsatta arbetsgrupper och utredningsprojekt som utvärderat behovet av ”nya män” och en förändrad mansroll, från i början av 1980-talet fram till i dag.

Avhandlingen har arbetsnamnet: Den nye mannen. Svensk maskulinitetspolitik 1980-2002 och kommer att läggas fram vid Stockholms Universitet.

Även om Niclas Järvklo är mitt uppe i sitt avhandlingsarbete, kan han – och andra vakna medborgare – konstatera att det inte är ETT manlighetsideal som är allenarådande så här de sista skälvande dagarna av 00-talet.

Jag tittade själv i går på Mission impossible 3 och kunde konstatera att ett av de mansideal som fortfarande hyllas på vita duken (även om vi som tittade skrattade rätt mycket åt det) är machomannen. Just i denna film visade dock Ethan Hunt (Tom Cruise) viss EQ, eftersom han var nygift och hans fru i fara. Så lite känslor fanns det allt i hjälten.

Och samtidigt framställs de män som tar mycket pappaledigt, som står i köket och laddar mat och har många vänner på Facebook som riktiga män.

Det kanske är så att det under 10-talet blir männen själv som får skapa sin mansbild?

Under hösten har Niclas Järvklo öppnat endel på förlåten till sin forskning:

Till Sydsvenskan säger Niclas Järvklo:

– Jag tycker det är överdrivet med män som talar om hur svårt det är att veta hur man ska vara, säger han. I dag har kraven på att män ska vara just män minskat. Det har blivit viktigare att de ska vara föräldrar, partners, medarbetare och kompisar istället för att de ska vara just män. Det är en positiv utveckling tycker jag. Män kan slappna av och behöver inte leva upp till fyrkantiga mansideal hela tiden.

Hur har könsrollerna förändrats?
– Nu går det inte längre att säga att män ska vara annorlunda än kvinnor i meningen att män ska vara tuffa, starka, modiga och kompetenta och att kvinnor inte ska vara det. På samma sätt är traditionellt kvinnliga egenskaper som att vara omhändertagande, bra på att lyssna och att uttrycka känslor något som både män och kvinnor får vara bra på idag.

Och till Aftonbladet säger han:

Verklighetens män skriver också böcker om relationer.

- Det är en allmän samhällstrend att vi som individer är mer relationsinriktade, det gäller både män och kvinnor. Vi vill ha många vänner på Facebook, ha bra relationer och mysiga barn, säger Niclas Järvklo.

Men att de traditionella rollerna luckras upp på vissa fronter är inget bevis på att jämställdheten plötsligt tagit ett gigantisk skutt mot lika rättigheter och delat ansvar.

- Visst ägnar män mer tid åt familjelivet - det har blivit viktigare att vara en bra pappa. Men det finns fortfarande stora problem med jämställdhetsbrister, homofobi och mäns våld i samhället.

- Och även om många män vill vara duktiga på att laga mat är det inte säkert att de steker fiskpinnarna en vanlig onsdagskväll, säger Niclas Järvklo.

Så här skriver Järvklo själv på sin hemsida:

”Vem är den nye mannen? Frågan har under de senaste decennierna blivit svårare att undvika, men knappast lättare att besvara. Är han en metrosexuell man, en jämställd man, en kvinnlig eller manlig man, är han överhuvudtaget man? Och vad gör han? Står han i skuggan av någon och diskar eller slåss han högljutt på barrikaderna mot könsförtrycket?

Järvklo menar att den nye mannen förutsätts vara familjeorienterad, emotionell och jämställd. Konrasten, den traditionelle mannen, är karriärsinriktad, känslohämmad och patriarkal.

Men Järvklo menar att det inte riktigt är så enkelt. Det finns de som gillar mjukismän (”velourmän”) och de som tycker att män ska vara manliga och samtidigt ta hand om barnen och prata om känslor.

till ideal om män som är ”manliga” men som också kan ta hand om barn och prata om känslor. Men kan man tala om den nye mannen i singularis? Och är heterosexuella fäder som delar på ansvaret för hem och barn verkligen något nytt när det kommer till manlighetsideal? Frågan är också vad som sker när man talar om förekomsten av ”nya män”, utmanas förtryckande normer eller reproduceras en gammal könsordning? Diskussioner om framväxten av nya normer för manlighet kan rymma både idéer om att sluta kategorisera män och kvinnor överhuvudtaget och föreställningar om att män ska vara jämställda men för den delen inte ”kvinnliga”.

Järvklo fortsätter:

”De utredningsgrupper jag undersöker har alla haft i uppgift ett presentera riktlinjer för att göra män mer engagerade i jämställdhetsfrågor och stödja framväxten av ”nya män”, men innebörden i detta projekt har varierat. I efterföljande ordning har, vad man kan kalla för, könsrolls-, särarts- respektive ett genusperspektiv utgjort grunden för synen på kön och jämställdhetsfrågor hos dessa olika utredningar och arbetsgrupper. Därigenom har frågan om framväxten av nya män formulerats och framställts på olika sätt sedan början av 1980-talet och betydelsen av olika maskulinitetspolitiska målsättningar skiftat. Om man under 1980-talet talade om hur män själva led offer för den ”destruktiva mansrollen” ville man under 1990-talet värna skillnader mellan män och kvinnor och uppvärdera det manliga. På 2000-talet utmärktes utredningar om män och jämställdhet av ett genusteoretiskt fokus på mäns makt.”