Alltså, det forskas verkligen om allt möjligt. Och jag är glad för den forskning jag hittar kring lust och sexualitet. Jag har hittat till Kinseyinstitutet. Deras mission är (enligt dem själva): The Kinsey Institute at Indiana University promotes interdisciplinary research and scholarship in the fields of human sexuality, gender, and reproduction.
Ny forskning visar att meditation är bra för sexlivet. Ett par forskare vid universitetet i Washington, lett av doktor Lori Brotto undersökte vad som hände med cancerdrabbade kvinnors sexliv.Det handlade inte om vilken cancer som helst, utan om cancer i underlivet och en del av dem hade också fått genomgå operationer. Gemensamt för dem var att de hade problem med sexlivet.
Kvinnorna fick lära sig tre olika mindfullnestekniker, eller meditationstekniker. Resultaten visar att kvinnorna som mediterade både fick ett bättre sexliv och en högre livskvalitet. Tänk att det ante mig!
Meditation är verkligen bra och jag kommer att skriva mer om meditation och olika meditationstekniker på bloggen. För meditation är så mycket mer än att sitta stilla under ett träd.
EvaSusanne är sexsibilitycoachgruppens kvinnliga konstnär. Sedan ett halvår har hon till och med konst på kroppen, i form av en fantastisk kundaliniorm som ringlar på hennes nedre rygg. EvaSusanne jobbar bland annat med intuitiv målning och så här beskriver hon det arbetet:Den fysiska och psykiska ohälsan ökar i vårt samhälle. Allt fler människor bränner ut sig och att återhämta sig tar ofta lång tid. Kraven från vårt effektiva samhälle gör att vi får allt mindre tid att sitta ner och ta det lugnt. Till följd av detta pressas människan mer och mer mot utmattning. Genom att lära "känna sig själv" uppstår en större lyhördhet för både kroppens och psykets signaler. Detta innebär att man i ett tidigt skede kan stävja risken för psykisk och fysisk ohälsa. Människan behöver redskap för att återfinna den egna inre kraftkällan som ständigt försöker överrösta det yttre larmet för att göra sin röst hörd. Ett bra redskap är att måla.
Intuitiv målning är ett sätt att låta bilden måla sig själv. Man går inte in och bestämmer i förväg vad man ska måla utan man målar helt spontant, kanske kladdar på färg bara lite hipp som happ. Det gäller att på något vis koppla bort sig själv och låta det inre, det undermedvetna, komma till tals. Man kan få olika känslor under tiden man målar. Kanske bli arg, ledsen, irriterad, glad. Det kan bero på hur just den dagen ter sig. Ofta väljer man att måla med just de färger man behöver för tillfället som kan ge en det man behöver. Det låter kanske lite flummigt men det fungerar faktiskt så att man omedvetet väljer precis rätt färg. Varje färg har en viss frekvens som påverkar kroppen och sinnet. Hur man ska förklara detta kan vara lite svårt men kanske är det inte så viktigt att förklara. Huvudsaken är att det fungerar. Ibland märkbart men ibland också utan att man känner något speciellt. Det blir en målning som visar att just så här känns det inom mig just nu. Det ger också en stor tillfredställelse att få skapa och få något ur händerna ner på en duk. Det är mycket bra att måla tillsammans i grupp ty då kan man titta på varandras tavlor efter att man målat ett tag, gärna under tystnad för att lättare kunna gå inåt. Att titta på det man målat på avstånd gör att man kan upptäcka saker i bilden som tittar fram ur "kluddet". Något från ens inre, det undermedvetna, som vill komma fram i ljuset. Det kan bli en spännande upptäckt. Eftersom det också är lätt att bli blind för sina egna bilder är det bra att vara flera. Man samtalar och byter erfarenheter och växer tillsammans. Särskilt om man träffas flera gånger under en längre tid. Det skapas också en gruppenergi som gör att det ofta är lättare att släppa loss sina begränsningar, att inte fundera så mycket utan bara måla. Det kan bli lite lättare att bortse från rösten som tjattrar och kanske säger att du inte kan måla. Alla kan måla! Inte en massa föreställande saker kanske men klatta på färg och njuta av det, det kan alla.
Jag läser i Aftonbladet om Mita Hughdahl som kör buss på dagarna och orgasmtränar kvinnor på kvällarna. Det är ett viktigt arbete som Mita utför. Alltför många kvinnor hittar inte till sin lust. Det kan ha så många olika skäl. Inte minst att många lever liv som inte ger plats för lust. Lusten och njutningen stressas helt enkelt bort. Hon talar också om att det finns en person som har ansvar för njutningen och det är kvinnan själv. Det har Mita så rätt i. Fundera hur ofta du tänker: Hon/han gör mig kåt. Det är en föreställning många har. Att kåtheten, njutning och sexualitet är något vi får från andra. Kåtheten och lusten - eller brist på kåthet och lust - finns i dig. Du kan öva upp din känsla för att du själv har en orgasmisk förmåga. Du kan öva dig både andligt och tekniskt. Själv är jag inte så himla intresserade av det tekniska. (Även om det är bra att känna till var g-punkt och andra njutningspunkter är belägna i just mig). För mig är andra dimensioner viktigare. Att verkligen känna att min sexualitet är min. På tantrakurser har jag varit med om att känna det som jag skulle kalla för kosmiska orgasmer. Det är en totalupplevelse som är svår att beskriva. Jag menar, hur förklarar du en solnedgång för någon som aldrig upplevt en? Eller hur något ser ut för någon som är blind? Eller hur något låter för någon som inte hör något? En totalupplevelse är för mig något som gör mig fullständigt närvarande, jag är i en känsla av att vara ett med universum, det finns ingen gräns mellan mig och andra människor. Allt bara är. Allt är kärlek. Det finns inget görande. Så Mita, fortsätt med ditt viktiga jobb.
Den 23 september skrev Åsa Regnér, som är RFSU:s generalsekreterare, ett debattinlägg i Sydsvenskan, med rubriken "Dålig sexundervisning i EU-länder" Det är en viktig fråga Regnér tar upp. Det är viktigt att ungdomar får sexundervisning. Men frågan är vad som kan klassas som god eller bra sexundervisning. Myndighetsperspektivet är ofta att sexundervisning ska förhindra oönskade graviditeter, ett sexliv som innebär stort risktagande och undervisning om vad som förhindrar könssjukdomar. RFSU, som är en fristående förening, går inte helt i myndigheternas ledband, även om artikeln börjar med vikten av just de aspekterna. Så hennes första argument för bättre sexundervisning i hela EU är följdaktligen:
Forskningen visar entydigt att bra sex- och samlevnadsundervisning i skolan är helt avgörande för att ungdomar skall få de verktyg som krävs för att skydda sig mot oönskade graviditeter och sexuellt överförda sjukdomar." Det är vad jag skulle klassa som det gamla vanliga. Nu var det tur att jag trots det fortsatte läsa artikeln. För sedan använder hon argument som jag gillar. Jag tycker ju att det är så viktigt att ungdomar får prata om lust och njutning och får möjlighet att reflektera över sin sexualitet. Så här fortsätter Regnér:
Den (sexualundervisningen alltså, min parentes) behövs också för att ungdomarna skall få möjlighet att reflektera över och analysera normer och värderingar om sexualitet och samlevnad, bli klara över sina egna ja och nej till sex, samt hjälpa dem att definiera sin egen sexualitet och dess uttryck.
Den skall bekräfta deras rätt till sin sexualitet, hjälpa dem att fatta – för dem själva – bra beslut och ge dem styrka att sätta sina egna gränser.
För att lyckas med detta måste undervisningen innehålla betydligt mer än biologi. Samtal om kroppen, lust och njutning, relationer, sexuella trakasserier, jämställdhet, sexuell läggning och samhällets sexualsyn är helt nödvändiga.
Jag tycker att det är bra att det finns åtminstone ett par enbart positiva argument för sexundervisning i hennes text, nämligen lust och njutning.
På pappret har vi i Sverige det väldigt bra. Lagstadgat rätt till sexualundervisning redan på 1950-talet. Men lagen säger inte så mycket om hur det fungerar i praktiken. Jag minns min biologilärare som på 1970-talet visade modeller av könsorgan i genomskärning. Hans budskap var "Det bästa preventivmedlet är avhållsamhet". Vi var 16 år och gick i ettan på gymnasiet. En av tjejerna i klassen var gravid... Så fel och fånigt det var. Några år senare (precis när jag gått ut gymnasiet) fick jag rycka in som lärarvikarie. Av någon märklig anledning blev lärare ofta sjuka när de skulle ha den enstaka timmen i sexualkunskap på högstadiet. Så den fick jag ta. Jag minns hur killarna i klassen gjorde allt för att få mig att rodna. Av mina barn har jag förstått att det har gått framåt. Men det går för långsamt. Och fokus är fortfarande på just det där med sjukdomar och elände. Jag är glad att ungdomar har rätt till sexundervisning här hemma i Sverige. När du klickar dig in på Regnérs artikel kan du se hur eländigt läget är i flera europeiska länder. Jag nöjer mig med att ta ett exempel. Vad sägs om följande?
I Polen måste eleverna ha tillstånd från sina föräldrar för att få delta i sex- och samlevnadsundervisning. Undervisningen leds inte sällan av en präst, nunna eller religionslärare, och i riktlinjerna för undervisningen står det att katolska kyrkans syn på sexualitet skall förmedlas.
Mary Roach är författaren till boken Bonk, i vilken hon diskuterar kopplingar mellan vetenskap och sexualitet. Jag har inte läst den, men det låter lite kul. Hur som helst är den här videon rätt underhållande.
Det är lördag. Kanske har du lite tid för dig själv i dag. Om inte - ta dig tid. Du behöver andas medvetet då och då. Du behöver bli kompis med ditt inre rum. Du behöver bekanta dig med meditation. Gör den här meditationen då och då. Det blir ett steg på vägen mot mer och större lust i ditt liv.
Instruktionerna till den här meditationen kan du läsa in och lagra till exempel i din dator eller Ipod. Om du vill kan du ha någon lugn musik i bakgrunden. Sitt bekvämt, så rakt i ryggen du kan när du genomför meditationen.Slut dina ögon.Ta tre djupa andetag ända ner i magen. Andas gärna ut med öppen mun. Börja möt din kropp från insidan. Tänk dig att du är med ditt medvetande vid den kroppsdel som nämns. Fokusera dina fötter. Känn hur andningen rör vid dina fötter. Låt ditt medvetande vara hos dina fötter i upp till en minut. Flytta ditt fokus till dina vader. Låt ditt medvetande vara hos dina vader i upp till en minut. Flytta ditt fokus till dina knän. Känn knäna från insidan. Låt ditt medvetande vara hos dina knän i upp till en minut. Flytta ditt fokus till dina lår. Känn låren från insidan. Låt ditt medvetande vara hos dina lår i upp till en minut. Flytta ditt fokus till din bäckenregion. Känn bäckenet från insidan. Låt ditt medvetande vara hos ditt bäcken i upp till en minut. Flytta ditt fokus till din mage. Känn magen från insidan. Låt ditt medvetande vara hos din mage i upp till en minut. Flytta ditt fokus till din bröstkorg. Känn bröstkorgen från insidan. Låt ditt medvetande vara hos din bröstkorg i upp till en minut. Flytta ditt fokus till dina armar. Känn armarna från insidan. Låt ditt medvetande vara hos dina armar i upp till en minut. Flytta ditt fokus till ditt huvud. Känn huvudet från insidan. Låt ditt medvetande vara hos ditt huvud i upp till en minut. Flytta ditt fokus till toppen av hjässan. Se för din inre blick hur hjässan öppnar sig och tar emot energi utifrån. Känn energin som ett gult ljus som fyller din kropp och som du också kan lägga som ett skydd runt din kropp. Känn hur du både blir uppfylld och skyddad av den här starka energin. Låt ditt medvetande vara här en stund. Flytta ditt fokus till ditt hjärta. Se ditt hjärta som ett inre rum. Andas en stund i det inre hjärterummet. Föreställ dig att ditt hjärta har en dörr ut mot världen. Sitt inne i ditt hjärta och titta ut på världen. Känn hur du sitter tryggt i ditt inre rum och tittar ut. Andas mjuka långsamma andetag. Njut av att vara i ditt hjärterum. Stanna här i några minuter. Känn efter om det kommer något budskap från hjärterummet. Säg det högt.Ta tre djupa andetag. När du känner dig redo öppna dina ögon och sträck ut kroppen.
Jag slår upp det engelska ordet Lust i Norstedts stora engelsk-svenska ordbok. Engelskans lust betyder, enligt ordboken lusta; kättja; åtrå, begär, the lusts of the flesh köttets lustar. Så kollar jag på tyda.se (en väldigt bra översättningssajt för övrigt) hur de översätter svenskans lust och vilka synonymer de anger till svenskas ord lust. Det svenska lust blir då
begär, passion, välbehag, åtrå, böjelse, begärelse, lystnad. Svenskan ord för lust är alltså ett vidare begrepp än engelskan. Därav Lust och liv. Språknörden i mig klickar vidare. På engelska täcks alltså svenskan vida begrepp lust av orden desire, pleasure, delight, lust, appetency samt inclination. Nu ska jag inte dra det här till sin spets (jag skulle kunna gå vidare med definitonen av alla orden. För enkelhetens skull väljer jag det första av dem. Desire, som enligt tyda.nu kan översättas med lust, begär, åtrå, lusta, begärelse.
När jag läste pressmeddelandet om synen på sex bland riddare under medeltiden, då kvinnan skulle vara oskuld och hon utsattes för sex... så kom jag att tänka på vad som händer med kvinnor som begår "sexbrott" i länder som använder extrema sharialagar. Det gör ont i hela mig när jag läser rubriker som: Systrarnas dom stening till döds. Vad hade de gjort? De var två iranskor som umgåtts "olovligt" med män. Deras egna män påstod att de varit otrogna, vilket kvinnorna själva förnekade. Stenades till döds av sin make. Den storyn handlar om en afghansk kvinna som varit otrogen och hennes man fick verkställa dödsdomen. Älskaren fick 100 piskrapp. Eller berättelsen om den unga saudiska kvinnan som blev utsatt för en gruppvåldtäkt och blev dömd till 200 piskrapp och fängelse för otrohet. Läs gärna också den här historien, som handlar om en muslimsk ledare i Australien, som menar att det är kvinnors fel att de blir våldtagna, eftersom de lockade männen genom att deras kroppar inte var täckta. Suck.
Några som verkar skanna nätet på nyheter kring hedersrelaterat våld är den här bloggen. Nu har jag inte kollat den i detalj och de får själva stå för sina åsikter.
Jag söker på forskning och sexualitet och finner en avhandling som heter Mandom och mödom. Sexualitet, homosocialitet och aristokratisk identitet på det senmedeltida Island. Mannen bakom avhandlingen är historikern Henric Bagerius. Han medger att det inte varit alldeles enkelt att forska om sexualitet för nästan tusen år sedan. Nu har jag bara läst pressmeddelandet - och jag nöjer mig med det - men jag konstaterar ändå att ränderna tycks vara svåra att få bort. Riddaren ville ha en oskuld till hustru, för att garantera att äldste sonen, tillika arvingen, verkligen var hans eget kött och blod. Sexualiteten beskrivs som en kamp, där mannen erövrar kvinnan. Läs och tyck till. Hur långt har vi kommit i dag? Finns det samhällen eller kulturer som fortfarande präglas av en liknande syn på sex?
Sexualitet under senmedeltiden
2009-06-01
Pressmeddelande från
Göteborgs universitet
Vad är mer privat än sexualitet? Och vad kan vara mer politiskt? Sexualiteten har alltid använts för politiska syften, och det finns många exempel på historiska förändringar där politiska och sexuella maktstrategier har växelverkat. I sin avhandling undersöker historikern Henric Bagerius relationen mellan politik och sexualitet i det isländska samhället under senmedeltiden. Resultaten av hans forskning visar att sexualiteten ofta utnyttjades för att markera gränser av olika slag: mellan det höviska och det simpla, det mänskliga och det monstruösa, det manliga och det kvinnliga.
När den politiska makteliten på Island ombildades mot 1200-talets slut och med tiden utvecklade en starkare aristokratisk identitet, förändrades också elitens sexuella tankemönster.
Att lyfta fram och tydliggöra vissa sexuella normer blev ett sätt att definiera den egna gruppen. Det framgår särskilt av många riddarromaner som skrevs på det senmedeltida Island. Sexuell självkontroll var avgörande för om en man uppfattades som hövisk eller inte. En sann riddare lät inte begären ta överhanden. Det skilde honom från hedningar, bärsärkar och trälar som i riddarromanerna sällan kan kontrollera sin åtrå.
Under senmedeltiden växte också elitens intresse för jungfrudomen. En aristokrat som ville vara säker på sitt faderskap till äldste sonen valde en hustru som var jungfru. Men elitens förhållande till jungfrudomen var kluvet. Den både lockade och skrämde. Jungfrun beundrades för sin kyskhet och sina rena tankar. Hon hade kvar en oskuldsfullhet som andra kvinnor hade förlorat.
Samtidigt ansågs jungfrun sakna egentliga erfarenheter av att vara kvinna. Hon hade inte upplevt ett samlag och visste därför inte vad det innebar att vara hustru och att bli mor. Det gjorde det svårare för henne att tygla sina sexuella begär och stå emot män som ville beröva henne oskulden. På så vis var hon en källa till djup oro.
Att studera senmedeltida sexualitet är en utmaning, skriver Henric Bagerius i sin avhandling. Det tvingar oss att för ett ögonblick överge vår tids föreställningar om sex som ett samspel mellan människor, som något ömsesidigt.
I de isländska riddarromanerna avtecknar sig samlaget tydligast som en handling utförd av en människa mot en annan. Ofta förekommer våld och förödmjukelser. Våldtäktsscener görs till romantiska äventyr som slutar i lyckliga äktenskap.
När riddaren har samlag med en jungfru gör han sig till ägare av hennes kropp, och därefter tillhör hon honom och ingen annan. Könsakten skapar med andra ord en hierarkisk ordning mellan könen. Det är en handling som gör riddaren till man och jungfrun till kvinna.
Avhandlingens titel: Mandom och mödom. Sexualitet, homosocialitet och aristokratisk identitet på det senmedeltida Island.
Det här hittade jag för övrigt på forskning.se - du kan ju också kolla upp den webbplatsen.
Sofia Sjöblom är, bland mycket annat, andningspedagog och snart färdig sexsibilitycoach. Det känns väldigt tryggt att lotsas in i en frigörande andning under Sofias ledning. Jag vet, för jag har prövat. Under senhösten leder Sofia en Shaktikurs tillsammans med Jessica Menzinsky.
Så här beskriver Sofia sig själv på hemsidan: Sofia är grundare av Aifos, socialpedagog, diplomerad andningspedagog, diplomerad i samtalsmetoden The Work, Goodheartcoach, skrattyogalärare och ledare i frigörande dans. Hon har lång erfarenhet som enhetschef med inriktning på utvecklings- och förändringsarbete i arbetsgrupper och verksamheter, samt som projektledare i EU-projekt.
I april 2008 blev Sofia en av de fem först certifierade Goodheartcoacherna i Sverige. Sofia var med och startade Skrattklubb Stockholm 2001 och är instruktör vissa onsdagar. Andra onsdagar går hon dit själv bara för att få skratta lite extra. Sofia har också initierat firandet av Världsskrattardagen i Stockholm 2001 – Skratta på Plattan och sedermera Skratta på Mattan.
Jag läser en artikel på Lunds universitets hemsida om njutning. Filosofen David Brax menar att det bara finns ett universellt värde och det är njutning. Jag har lust att säga äntligen. Jag tycker verkligen om att forskare ägnar sig åt njutning och lust. De här värdena som är så viktiga och som vi ändå hyssjar så mycket om. Jag minns en anhörig till mig som sa, apropå att jag levde ut min passion, att det var omoraliskt att leva ut passion. Å, alla dessa budskap om att vi ska hålla oss på mattan. Mer hedonism i tillvaron. Tack David Brax!
Här är artikeln jag fann:
Njutning - det enda verkligt värdefulla
Vänskap, kunskap, hälsa och välstånd är alla saker som de flesta av oss skulle säga är värdefulla. Men varför? Vad är värde? Enligt filosofen David Brax, som i dagarna lägger fram en ny avhandling vid Lunds universitet, finns det bara ett enda universellt värde: njutning.
David Brax menar att njutning är det enda universella värdet . Foto Paulina Westerlind
– Om vi ska förstå vad värde är måste vi undersöka både hur och varför vi värderar saker. Min teori utgår från iakttagelsen att njutningssystemet är centralt i dessa förklaringar. Varför anser vi att vänskap är värdefullt? Därför att vänskap så ofta är förknippat med positiva känslor. För många värden är förklaringen betydligt mer komplicerad, men deras ursprung är njutningssystemet, förklarar David Brax.
Hans teori utvecklar den hedonistiska filosofiska traditionen, med rötter i Antiken. Enligt den är njutning det enda som är värdefullt i sig självt. David Brax undersöker i sin avhandling vad värde egentligen är och han utvecklar också en egen teori om vad njutning är, som stödjer hedonismen.
Det nya är att David Brax teori också tar hänsyn till nya undersökningar av hur människor fungerar – undersökningar gjorda inom kognitionsvetenskap, neurovetenskap och psykologi.
– Psykologin har kommit långt under senaste århundradet, och levererat intressanta resultat om fenomen som filosofer länge intresserat sig för. Särskilt angående hur känslor påverkar våra tankar och beslut. Vi filosofer bör vara delaktiga i det här projektet, snarare än att snäva in typen av frågor vi sysslar med. De olika vetenskaperna har nytta av varandra och det bästa utbytet sker när de utvecklas parallellt och i viss mån tillsammans, anser David Brax.
Köp INGEN SKAM I KROPPEN - frigör din sexuella kraft. Beställning via www.lustochliv.se
Jag läser på Folkhälsoinstitutets hemsida (Texten kan du läsa längre ner.)En av sidorna pryds av den här lilla illustrationen. Titta på den noga. Titta på dess politiska korrekthet. Här är man minsann inte heteronormativ inte. Här finns bögparet, flatparet och så heteroparet. Och vad alla längtar efter, är naturligtvis den könlösa lilla bäbin. Så även om det inte längre är okej i myndighetssverige att säga mamma, pappa, barn, för det vore att diskriminera hbt-grupperna, så är det helt okej att göra den närmast övertydliga kopplingen mellan sexualitet och avel. Jag läser alltså att sex har män och kvinnor för att föröka sig. Okej, och så läser jag texten som berättar om vilket uppdrag Folkhälsoinstiutet har från regeringen. Du kan hoppa ner i texten och läsa vad de själva säger. Lägger du märke till att något saknas. Lusten saknas. (Och jag skulle vilja samarbeta med Folkhälsoinstitutet med projekt som baseras på lust, att ge mer plats åt lust i livet, som du troligen redan vet, tror jag att mer lust i samhället skulle förbättra klimatet på ett revolutionerande sätt). Nåväl det folkhälsoinstitutet ska jobba med är trygg och säker sexualitet. De lägger ner pengar på att forska om oskyddat sex, sexuellt våld och tidig abortdiagnos (vad nu det sistnämnda är??) Varför kan man inte tala mer om hur kul det är med sex och lust. Beskrivet på det här sättet blir ju sexualiteten så klinisk. Läs och begrunda:
"Möjligheten till trygg och säker sexualitet är grundläggande för individens upplevelse av hälsa och välbefinnande och samhället måste värna om områden som sex- och samlevnadsundervisning, familjeplanering och mödrahälsovård.
En trygg sexualitet, fri från fördomar, diskriminering, tvång och våld är hälsosam. Samhällets syn på sexualiteten bestämmer till exempel om människor som är homo- eller bisexuella utsätts för fördomar och diskriminering - med ohälsa som följd.
Mäns och kvinnors livsvillkor påverkas av samhällets formella och informella strukturer och jämställdhetsfrågor måste vara en integrerad del av folkhälsoarbetet för sexualitet och reproduktiv hälsa. Människor med funktionshinder är i högre grad än andra utsatta för faktorer som kan leda till en sämre sexuell och reproduktiv hälsa. Detsamma gäller även för människor med annan etnisk bakgrund.
Att förebygga hälsorisker förknippade med sexuellt beteende handlar förutom att stärka individens egen identitet och självkänsla också om saklig sexualkunskap och ökad förmåga att hantera relationer till andra människor. Det preventiva arbetet bör ta fasta på det friska och det positiva utan att för den skull negligera hälsoriskerna.
Inom området sexuell och reproduktiv hälsa bedrivs arbete för att utveckla och sprida kunskap om evidensbaserade metoder och insatser för att arbeta för en trygg och säker sexualitet och god reproduktiv hälsa. I arbetet ingår också att analysera, vidareutveckla och sammanställa vetenskaplig litteratur kring bestämningsfaktorer för sexuell och reproduktiv hälsa. Detta arbete innebär också att vidareutveckla bestämningsfaktorer och indikatorer för området. För närvarande följs utvecklingen av oskyddat sex, tillgång till tidig abortdiagnos, samt sexuellt våld och tvång."
Rubriken på en DN-artikel i dag är: Parterapi kan förstärka könsrollerna. Intressant tänkte jag och läste artikeln, som handlade om Lundaforskaren Sara Eldéns doktorsavhandling ”Konsten att lyckas som par. Populärterapeutiska berättelser, individualisering och kön” som hon lagt fram i år vid sociologiska institutionen, Lunds universitet. Hon har studerat teveprogrammen: Serien ”Tillsammans”, tolv program som sändes i TV3 2004. Serien ”Mellan dig och mig”, tio program som sändes i SVT 2005.Hon har studerat självhjälpsböckerna: Eva Rusz, ”Varför väljer jag alltid fel partner? Om mäns och kvinnors relationer”. Malou von Sivers och Lennart Lindgren, ”Konsten att hålla ihop. En handbok i kärlek”. Tomas Böhm, ”Kärleksrelationen”.
Vad är det nu alla experter säger och vilka budskap får föräldrarna? Det DN-artikeln hävdar är att forskningen visar att kvinnan uppmuntras att vända sig inåt och ta hand om barnen och att mannen uppmuntras att ta plats ute i världen. Experterna säger att också problemen inte handlar om jämställdhet utan om inviduella skillnader. Ett exempel är en familj där både kvinnan och mannen arbetar heltid och kvinnan sköter all markservice medan mannen sitter och glor framför teven. Det är alltså en "individuell" skillnad och inte brist på jämställdhet i familjen.Jag har levt i relationer med män där omgivningen sagt "Du borde vara tacksam, din man hjälper till så mycket hemma". Redan i ordvalet är det avslöjat. Det är alltså jag, kvinnan, som är ansvarig där hemma, det är inte ett gemensamt ansvar, och följden blir att jag skulle bli tacksam om mannen hjälpte till att städa. Det dröjde innan jag förstod att det var ett strukturellt problem, ett problem som handlade om bristande jämställdhet och olika förväntningar på män och kvinnor. Men även om Sara Eldén var kritisk till sina fynd, tycker hon också att självhjälpsprogrammen och böckerna fyller en viktig funktion. Den ger människor en möjlighet att spegla sig och de kan också se att de inte är ensamma om sina problem. Eldén till DN:
– När de märker att det problem de upplever inte bara är en privat isolerad händelse, utan att det är likadant för fler, så blir problemet kollektivt. Då är det lättare att tänka att man måste göra något åt det. På så sätt blir programmen en katalysator för förändring.
Jag önskar att självhjälpsprogrammen och böckerna också kunde se de strukturerna och inte lägger hela ansvaret på individen.Dock är min erfarenhet att det verkligen bara finns en person jag kan förändra och det är mig själv. Men när jag ändrar position eller attityd så påverkar det också min partner. Ett exempel. När barnen var små och jag skulle på resa gjorde jag detaljerad matsedel och handlade in maten. Jag stönade lite över det (men måste så småningom erkänna för mig själv att det handlade om mitt kontrollbehov). En dag bestämde jag mig för att sluta göra matsedeln när jag själv var i väg. Familjen fick bruna bönor och fläsk och andra rätter jag inte gillade. Barnen överlevde. Alla var nöjda. Men för att få förändringen till stånd var jag tvungen att göra något.Nåväl, läs och begrunda DN-artikeln. Fundera på vad du tycker och i vilken mån du blint lyssnar på experter.
Är det tillåtet att ordna en tantrakurs? Vad händer om deltagarna har sex med varandra? Vad händer om kursledaren har sex med en deltagare? Var går gränsen för prostitution eller koppleri? När riskerar kursledare eller kursdeltagare att begå lagbrott? De här frågorna ställer sig Calle Rehbinder i sin Tantrablogg. Han är förundrad (förbannad?) över alla möjliga lagar som reglerar sexualitet världen runt (till exempel att det i vissa amerikanska delstater är förbjudet med oralsex) och ger många exempel och tankeväckande frågor. Jag har många gånger frågat mig vad den här laddningen kring sexualitet kommer ifrån. De allra flesta människor är frukten av ett sexuellt möte mellan en kvinna och en man. Utan sex funnes inte mänskligheten. Ändå gör vi det till något suspekt, något skambelagt, något som är tabu att tala om. Hur kommer det sig till exempel att det är helt okej att i teve visa bestialiska mord och våldsbrott, medan det inte är okej att visa människor som älskar med varandra? Tittar man lite närmare på det vore det ju vettigare och rimligare att visa kärleksakten i teve än mordakten. Varför säger samhället och dess uttolkare ja till rädsla och nej till kärlek? För det blir ju en konsekvens som jag ser det. Och vad är det för farligt med nakna kroppar? Du har en kropp, jag har en kropp. Och?
Jag sökte på lust och blogg på google. Nästan högst upp på listan fann jag Erika Lust. En svensk tjej som bor i Barcelona och som gör porrfilm för tjejer. Hon har också skrivit en bok om porr för kvinnor som är utgiven på fem språk. En av hennes filmer har fått ”Feminist porn awards”, ett pris som fram till för några timmar sedan var helt okänt för mig.
Jag kan inte annat än känna att hon tar ett bra initativ.
Så här skriver hon om boken:
Should women watch porn? Traditionally, pornos are a genre we are made to hate. Should we really stick to that? Can we be feminist and still like porn, or are they mutually exclusive? Is porn perverted or can it help us to learn things about our sexuality? Is porn dirty and does it kill your sexual appetite or does it help waken the libido? Should we protest against porn and ban it or should we participate in this male-dominated phenomenon, to change it and adapt it to our tastes?
PORN FOR WOMEN is a guide to help us understand and enjoy adult entertainment, written by Erika Lust, a woman fed up of the same old masculine take on porn.
Och det här är hennes manifest.
Manifesto
For a new kind of explicit cinema. Intelligent, feminine and feminist.
Here we are, finally women have been able to change the face of porn. In the new adult film genre I want to see women deciding how we are represented: I want to see women being women, women like you and me, women with feelings, education, professions. Mothers, married, divorced, single, lovers, young, adult, thin, curvy, always enjoying their sexuality and the sexual situations represented in the films.
A woman’s sexuality is something often expressed very powerfully. Maybe that worries some men, and maybe some prefer to think that only slutty women, prostitutes and lap-dancers are sexually attractive and that other women are innocent beings. Few men like to consider the sexuality of their mothers, sisters or daughters. But we are all sexual beings, not just the Jemma Jamesons of the world.
I don’t plan on sitting pretty, waiting for the porn industry to react and re-evaluate their basic deep-rooted beliefs about feminine sexuality. If we don’t do it ourselves, they certainly won’t volunteer for us.
Have you noticed how our society tends to ignore porn, considering it something private that is to be kept hidden away, not interfering with other aspects of our lives? But don’t you also think that we really have to be careful, because porn isn’t just porn, it’s a discussion, a way to talk about sex. It’s a way of seeing and understanding what is masculine and what is feminine. The discussion, however, is 100% lopsided in favour of a masculine (and often sexist) point of view. There are no female voices even in the discussion; the same situation we have seen until recently in politics and private company management committees.
So, I believe that women have a right to enjoy adult cinema and I also believe we have to take responsibility for our participation in the content of this discussion. We have to be creators: script writers, producers, directors…
I have just recently become a mother and I would like to think that my daughter, when exposed to adult cinema in her adolescence, will receive positive messages about her sexuality, with feminine values and points of view represented. I do not want her sex education to be explained by the likes of Rocco, Nacho, Marc Dorcel, Private, Penthouse… I am not trying to impose any kind of feminist censorship on porn; these directors will undoubtedly continue to express their point of view of sexuality, which I accept and respect, I only want that it not be the only point of view expressed. I vote for a porn full of a diversity of opinions.
These days, whether we like it or not, we live in a “pornified” society. Porn has a huge presence on the internet, it has entered the mass media, it has come out of the closet it was once hidden away in. In this context, it is highly important that women are critical of the phenomenon. The values that are shown in porn must be continuously analysed and questioned.
During the explosion of the feminist movement in the 60s and 70s, sexist values, perpetuated by film and advertising, were criticised. Ladies, today we must do the same with adult cinema. We cannot ignore it, thinking that it is not important, that it is just a thing for men to bide their time in private. Because although that may have been the case, what they see and learn from porn affects us profoundly in our daily lives as women. Many ideas of feminine sexuality, in the absence or scarcity of other influences, come from porn.
I believe that if women participate in the discussion of pornography, we have an incredible opportunity to explain our sexuality, in an explicit and graphic way. What better way do we have to help men understand something, we all know, very often, they just don’t quite get?
Undrar hur många krig det skulle bli om världens ledare ägnade tid åt tantriska ritualer och tantriskt sex?
Jag är frustrerad. Vi lever i nöd i det här landet, trots att vi till synes lever i överflöd. Jag möter människor som lever i kärleksnöd, omsorgsnöd,lustnöd och sexnöd. Det är som om livet blivit så fullt av att sysselsätta sig med måsten att folk tränger bort eller helt enkelt glömmer viktiga aspekter av livet. För vad är ett liv utan lust? Vad är ett liv utan kärlek? Vad är ett liv som innehåller liten eller ingen omsorg om sig själv eller andra? Vad är ett liv utan sex? Vad är det som gör att så många prioriterar Mammon, prylar, status – allt det yttre? Vad är det som gör att folk säger: Jag har inte tid med lust. Jag tror helt enkelt att det inte är sant. Det gäller att prioritera. Att då och då välja lusten, omsorgen, kärleken och sexualiteten. Tillhör du dem som har prioriterat bort det som gör dig glad, som du njuter av, som du gillar? Reflektera då över de val du gör. Varför ger du inte plats åt det som i djup mening är meningsfullt? Eller varför ger du det så lite tid i ditt liv? Jag vill bidra till att du och alla andra vågar prioritera din lust mer. Jag vill uppmuntra dig till att välja lust. För tio år sedan fanns det inte mycket lust i mitt liv. Jag gick på halvfart. Så ställdes jag inför följande fråga: Vem är jag? Och insåg att jag inte visste. Så jag började leta efter mig själv. Jag gick kurser och utbildningar. Jag mediterade och reflekterade. Jag reste inåt. Och jag hittade naturligtvis mig själv. Jag började tycka om mig själv. Jag vågade känna lust. Jag började förstå hur ytligt och tomt ett liv utan lust är. Under lång tid har jag sagt att jag arbetar för att vi ska få mer kärlek i världen. Häromdagen slog det mig plötsligt att nu gör jag det också bokstavligt. Hur mycket krigande och konfliktande skulle världens ledare hinna med om de var tantriker eller taoister? Jag brukar säga att jag är en kärlekens krigare. Men jag gillar egentligen inte den metaforen. Då finns ju kriget ändå med. Då finns rädslan ändå med. Jag vill hitta en ny, mer livsbejakande och sinnlig definition av vem jag är och vad min uppgift är. En kärleksgudinna? Att skapa ett lusthus? Hm, det tåla att funderas vidare på. Hur som helst kommer jag, tillsammans med Alexander, att hjälpa nödlidande. Ditt första steg kan vara att reflektera över hur mycket plats du ger lusten i ditt liv. Sedan kan nästa steg bli att gå en lustkurs med oss. För mer lust i livet!!
Jag läser Anna Anka, en svensk lyxhustru i Hollywood, uttala sig om könsroller på Newsmill. Vissa delar av hennes artikel är som ett eko från en svunnen tid. Du kan titta på ett tidigare inlägg på bloggen om fina flickor. Den beskriver vilka värderingar jag fick med mig som ung. Och så säger Anna Anka ungefär detsamma. Här är ett citat ur artikeln: " Sedan har vi papporna. Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer.
Amerikanska män uppskattar däremot sin fru, de är väldigt romantiska. De skriver lappar, ringer och lämnar kärleksmeddelanden på telefonen. Sådant gör aldrig svenska män.
I gengäld får de kvinnor med stil. Som hemmafru ska du ställa upp på alla sätt, du ska alltid var snygg och välklädd. Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen."
Suck, säger jag. Hoppas att du som läser har kommit till andra slutsatser. För när det handlar om lust, är den någon som är skyldig någon något överhuvud taget? Ska jag skylla på min älskade om jag inte känner mig tillfredsställd? Eller tvärtom? Jag har ett eget ansvar för min lust och min tillfredsställelse. Anna kanske skulle ta och läsa "INGEN SKAM I KROPPEN - frigör din sexuella kraft" för att få perspektiv på tillvaron?
Jessica Menzinsky, är liksom vi, snart färdig sexsibilitycoach. Jessica kan det mesta om feminint helande och nu i höst börjar hon erbjuda Shaktikurser, både i Skåne och i Stockholm. Jessica är livspassionen och glöden personfierad. Det fullkomligt sprakar om henne och hon har också kapaciteten att möta och ta emot budskap från den andliga världen.
Så här skriver Jessica själv på sin hemsida:
DEN FEMININA ENERGIN OCH KVINNANS SEXUALITET För mig är vår sexualitet ALLT som är njutbart i livet. Allt som får dig att leva ett mer levande liv. Som sexsiblity coach kan jag hjälpa dig att öppna upp för lusten och passionen i ditt liv. Vilken helande kraft det finns i din livsenergi och sensualitet. Sanningen om dig själv finns där. Vilande och väntande på att få flöda fritt i ditt liv. I kärlek och respekt närmar vi oss vår lust och längtan. Genom övningar i bla rörelse, beröring, andning, meditation och skapande. Öppnar vi upp för ett tryggt rum, allt för att göra det möjligt för dig att möta och hela den fantastiska energi som är DU. Så välkomna alla kvinnor till en helg i sinnligheten och sensualitetens tecken. Detta är en kurs för ALLA kvinnor och inga förkunskaper behövs! Vi håller gruppen liten och intim så runt 10 kvinnor /kurs Det är NU vi lever Gudinnor!
Just nu kör Dagens nyheter en intressant artikelserie om sex på nätet. Här är ett utdrag ur dagens artikel:
– Pornografin har tagit ett stort steg fram i ljuset, säger Sven-Axel Månsson. Den är numera ett normalt inslag i de allra flesta unga människors värld, en aktiv medkreatör i sexlivet som ibland lockar fram fantasier de inte ens visste att de hade. Visst far somliga illa av porren de som är psykiskt eller socialt utsatta kan hamna på ett sluttande plan mot missbruk och prostitution. Men vår forskning visar att de allra flesta hanterar porren på nätet på ett positivt sätt, för dem berikar den livet.
Artikeln bygger på nya forskningsresultat som tagits fram på uppdrag av Ungdomsstyrelsen. Tidigare har en dominerande bild av sex och porr på nätet varit att det är "skadligt" och att tjejer riskerar att bli utnyttjade. Nu nyanseras bilden. Många unga tjejer konsumerar porr på nätet i dag, raggar killar etc, även om det fortfarande är fler killar som gör det. En av rapporterna visar också att de traditionella könsrollerna fortfarande lever kvar i hög grad. Tjejer som är snygga, nakna och har kurvorna på rätt ställe får högre poäng än andra. Killarna får däremot ofta höga poäng om de är påklädda, har muskler och snygga tatueringar. Tyvärr tror jag att just det där sista - att traditionella könsroller i hög grad lever kvar - är helt sant. Och jag undrar i mitt stilla sinne hur länge det ska dröja innan det förändras.
Just nu läser jag Barbara Carrellas bok Urban tantra och blir lite hög av att läsa en fördomsbefriad och skamlös kvinna berätta om orgasmer så det står härliga till. Ljuvligt och inspirerande att läsa. Och i oktober får vi träffa henne. Det ska bli en utmaning.
Alexander skickade ett mejl för att prenumera på hennes nyhetsbrev. Hon svarade You do great art!!!
B.
Det var vaginarts.com Barbara syftade på. Underbart att bli erkänd av en sexgudinna.
Georgia O'Keeffe var en kvinna vars konst det är lätt att älska. Hon har en lång serie av målningar av blommor, som åtminstone får mig att tänka på allas vårt ursprung: yonin. Det är härligt att tänka att denna fantastiska kvinna levde till 98 års ålder. Går du in på muséet till hennes ära (länken ovan) kan du se en del bildspel med hennes bilder. Det är värt mödan. Tack Annica för tipset!!
Konstnären säger så här om sin konst: Dana Leggett is an artist specializing in feminine art. Each painting is a healing journey for a specific woman who has experienced birth or sexual trauma, or who just wants a painting to reflect her beauty and strength. The paintings are for every woman, an attempt to show the sacredness and love emanating from her place of power.
Ja, yonin är verkligen både en helig plats och en kraftkälla. Jag är för mer yonidyrkan här i världen. Om vi ägnade mer åt yonin och kärleken skulle vi få mindre plats för den rädsla som tyvärr fortarande är så dominerande i världen.
Det finns också en fanclub för Danas bilder på Facebook. Njut av bilderna!
Jag gick på grundkurs i ayurveda förra helgen, hos Susanne Montelius, som driver yantra.nu i Gränna.
Mycket fakta var det. Lite klokare blev jag. Räknar mig som intresserad, om än inte frälst. Men något bara måste det ligga i en "lära" som överlevt i flera tusen år.
Nu behöver jag praktisera mina lärdomar och så småningom fördjupa mig mer i ayurveda.
Jag vill må bra. Jag vill må bra både fysiskt och psykiskt. Jag vill ha en förening mellan min kropp och min själ. Jag vill ta hand om min kropp. Jag vill hedra min kropp, genom att bry mig om den, ta hänsyn till den och älska den.
När jag visar min kropp uppmärksamhet kommer den att belöna mig. Det vet jag.
Susanne sa, klokt nog, att vi kursdeltagare (alla kvinnor så klart) skulle börja med att göra en förändring, istället för att gå in på hard core ayurveda direkt. Skulle jag försöka med något sådant skulle jag misslyckas direkt.
Susanne beskriv sin ayurvediska morgonritual – och jag funderade, när jobbar den kvinnan? När jag räknade ihop insåg jag att hon ägnar (när hon gör sina ayurvediska morgonbestyr) två – tre timmar åt dem.
Här är några moment:
1.Drick varmt eller hett vatten. Gärna ”långkokt” vatten, det vill säga vatten som du kokat 5-15 minuter (beroende på vilken ayurvedisk kroppstyp du är, vata, pitta eller kapha) kvällen innan och hällt i termos.
2.Gör en egenmassage med kallpressad kravmärkt sesamolja. Olja in hela kroppen, börja med tårna och gå uppåt, riktning hjärtat hela tiden. Om du är kvinna, ge lite extra omsorg om brösten, massera dem gärna hundra varv. Avsluta med att massera knoppen. Sammanlagt tar den här proceduren 15-20 minuter.
3.Sitt ner. Andas in genom ena näsborren och ut genom den andra. Täck för den näsborre som är inaktiv med ena handens tumme. Andas naturligt. Fortsätt 1-5 minuter.
4.Meditera sittande, använd gärna ett mantra. Sitt still, betrakta dina tankar. Möt dagen. 10-20 minuter.
5.Gör ett yogapass- som i Susannes värld börjar med ca 10 minuter kung fu uppvärmning… 20-30 minuter.
6.Tvätta dina tänder, inklusive skrapa din tunga, så du får bort gammalt slagg.
7.Sedan var det några saker till på listan som jag inte minns just nu.
8.Sista punkten: Om du nu är hungrig, ät frukost…
Nåväl, jag gör sedan några dagar de första fyra punkterna. (Och den åttonde). Ännu märker jag inga revolutionerande förändringar, men jag hoppas att min kropp är glad över att jag kelar med den på detta sätt. Kanske det också ger mig klarare tankar. Vem vet.
Lyssnade på Gomorron världen i förmiddags. Nu har pornografin även nått denna finborg. Inslaget hette ungefär: "Har porren blivit rumsren?" Inslaget handlade så klart om Dirty diaries, ett feministiskt porrfilmsprojekt som redan under inspelningsstadiet blev omskrivet. Nu finns de tolv filmerna i en dvd-box till salu.
De sa också att Hugh Hefners porrimperium är skakat, för att folk helt enkelt hellre ser på vanliga människor som har sex, än betalar för att se Hefners modeller.
Dirty diaries har verkligen nått ut. Mängder av pressklipp. Två utsålda visningar på biograf. En förnyad debatt om pornografi som (äntligen) går bortom frågor som rör förnedring. Om människor dels vill exponera sexualitet i rörlig bild, dels tycker om att titta på det - vad är då fel? När jag letade böcker om sexualitet på Malmö stadsbibliotek härom sistens, handlade många titlar (en majoritet) om "avigsidor" av sexualitet. Många var - av titlarna att döma - sexualfientliga eller stod för att typ vaniljsex eller avelsex är att föredra. Då är det skönt om den feministiska porren kan bidra som en dörröppnare, en öppnare som gör det möjligt att tala mer sanningsenligt om sin syn på sex.
Sex är kul!
Titlarna på filmerna som ingår i de snuskiga dagböckerna är oerhört varierande. Och det är kul att det utgick visst samhällsstöd till filmarna.
Det här är en text som jag skrev för några år sedan, när jag för första gången verkligen kunde ta in att tillvaron kan gå upp och ner. Att det till och med är bra att den gör det. För tillåter du dig att känna så kommer du ibland upp på stora höjder, du kan njuta fullt ut. Ibland kommer du ner i helvetet. Men för varje gång du vågar vistas där kommer du att stanna kortare tid. Och du lär dig att det går över. Det är värt det, jag lovar.
Life is a roller coaster
Luna sitter allra högst uppe i berg-och-dalbanan. Hon har fri sikt. Hon känner sig nära himlen. Hon känner att livet lever, leker. Hon vågar släppa taget, vågar leva, vågar ta emot det som bjuds henne. Där uppe finns inga moln, solen smeker hennes kind och hon känner det som att hon är en självklar del av den helhet hon numera vågar kalla Gud. Luna är inte ensam i vagnen, hon är omgiven av varelser som älskar och accepterar henne för just den hon är. Det känns lite ovant för Luna, att vara så uppfylld av ljuset. Tåget har kämpat sig upp till en hög punkt och Luna är inte medveten, har glömt, att berg-och-dalbanans natur är att efter en höjdpunkt så bär det obönhörligen neråt. Hon får en obehaglig känsla i magen, och känner hur vagnen plötsligt rusar. När hon tittar framåt ser hon bara mörker. Luna är säker på att vagnen kommer att krascha där nere. Och frågan är vad som händer henne då? Med Luna händer det som hon trodde hon skulle slippa sedan hon sett ljuset. Hon börjar tänka, hela hennes tankemaskineri och hennes inre bilder är fyllda av katastrofscenarier. Det ena värre än det andra. Och i Luna känns det som att livet är meningslöst. Hon är så rädd för mörkret, så rädd för smällen som strax ska komma. Luna blundar och håller händerna hårt för öronen. Hon vill bedöva sina sinnen, vill inte veta när smällen kommer. Men hon vet att den kommer. Hon vet det.
Tystnad runt Luna. Vagnen har stannat. Hon ser inte längre himlen. Hon befinner sig i en mörk värld men upptäcker att det finns liv längst där nere i gropen också. Hon lever faktiskt. Skärper hon sina sinnen så anar hon en ljum vindpust, känner att det inte är vinterkyla, hon anar värmen. Men det är bara en aning. Hon kan inte riktigt tro det, för när hon är där nere så är det så svårt att tro att vagnen ska lyckas ta sig upp för nästa backe också. Luna hör inga ljud och är säker på att här kommer hon att stanna för evigt. När hon sitter där nere, när hjärtat klappar så hårt av rädsla, när hon känner ångestvågorna i magen, när hon känner hur hela hon darrar … så börjar ändå minnen att väckas av hur det var där uppe, när hon kände sig så fri. För Luna är det lite av ett mysterium att hon där uppe känner sig okej, känner sig fri, känner sig älskad, att hon känner det som att hon accepterar det som möter henne, att hon där är så öppen och utan reservationer, medan hon här nere är så liten, har så lätt att ta fram piskan och prygla sig själv, att hon ser så många fel hos sej själv, att hon förlorar proportionerna och blir utan värde.
Luna vill inte stanna nere på botten. Hon vill kämpa sig upp för backen igen, om det så krävs att hon med hjälp av egna krafter drar den tunga vagnen med sig. Och samtidigt vet hon att den där kampen, hennes starka vilja att gå framåt, på något sätt är hennes största fiende. Luna borde lära sig att acceptera de mörka känslorna och inte fly ifrån dem. Luna har många sätt att fly från starka jobbiga känslor. Dricka kaffe, röka cigg, dricka vin, se nån värdelös film på teve, chatta på nätet för att låtsas som om hon har vänner … distraktioner, känslobedövare som Luna tar till för att slippa känna smärtan i bröstet, i hjärtat. Det Luna vill göra är att släppa taget också när hon är nere i dalen. Att acceptera mörkret. Att känna tillförsikten att efter dalen så vänder det uppåt igen. Men där nere är det så svårt att ta in. När hon är högst där uppe kan hon se att livet måste vara en berg-och-dalbana, att det faktiskt finns en poäng i det. För skulle livet sakna dalarna, så skulle det inte finnas några berg heller. Då skulle allt bli utslätat. En valiumtillvaro, en dimma, ett lagomliv. Och det vill Luna inte leva.
En solstråle når ner till Luna. Nu anar hon också dofter och färger. Luna försöker förstå vad det är som får henne att falla ner så djupt… säkert finns det massor av svar där i själens dunkla vrår. Hon genomför en undersökning av detta, det är en långsam och pågående process, som kanske är livslång. Den känsla som är starkast hos Luna är att hon är ensam där nere. Alla de där människorna som tidigare fanns i vagnen med henne är borta. Hon är ensam, avvisad och här nere tror hon att hon blir bestraffad för att hon vågade visa sig själv, att hon vågade vara så glad, att detta är straffet för livsglädjen.
Luna undrar om hon är ensam i detta. Hon vet att det finns människor som trivs i sitt eget sällskap, som alltid ser möjligheter i det. Och när Luna är på toppen kan hon vara ensam hur mycket som helst, men här nere känns det som att väggarna kommer emot henne, att hon ska kvävas och hon måste kämpa mot flyktinstinkten. Stanna kvar Luna, känn Luna, snart vänder det uppåt igen… Luna kanske har känslomässig baksmälla? Under en veckas tid har hon haft känslorna på utsidan och gjort avgörande inre resor i en kärleksfull och tillåtande atmosfär. Hon har till och med fötts på nytt… är det detta nya ”fria” liv som Luna i själva verket fruktar. Vågar hon inte tro att det går att bara vara? Bilderna som kommit till Luna och hennes känsloutspel, hennes skrik och skratt har nästan chockat henne. Hon visste inte att allt detta fanns i henne. Hon anade, men visste inte. En av de märkligaste upplevelserna hon hade var när hon fördes tillbaka i tiden, när hon följde sin själ till ett tidigare liv… och Luna är förvånad över att hon vågade göra den resan och skrämd över vem hon mötte där. Luna såg en ung man i grå uniform, en ung man som kämpat för rättvisa, en ung man som ställs framför en exekutionspatrull och blir avrättad … och hon såg den unge mannens själ lämna kroppen och ”vila” i väntan på lusten att gå in i en ny kropp… och sen såg hon det ögonblick då hon valde just sina föräldrar, hon såg deras famntag och färgerna som omgav dessa två människor… hon såg grönt runt sin pappa och rött och guld kring sin mamma… och de kvaliteter hon ville ha var värme och spiritualitet… och när Luna vaknade upp efter den resan kände hon sig skakad… osäker på om detta är inbillning… osäker på allt… bilderna var så starka… veckan var så stark…
Fortfarande på tåget hem är hon kvar där uppe på berg-och-dalbanans högsta punkt. Sedan möts hon av tomheten, tystnaden och faller handlöst ner… fast det gör mindre ont än tidigare fall … eller snarare… någonstans inom sig anar Luna att vagnen alldeles strax vänder upp igen… hon ska inte pusha på den, hon ska vänta in den… och hon lovar sig att inte bedöva sig, att inte fly medan hon avspänt väntar på att vagnen sätter sig i rörelse. Den här texten finns publicerad i min bok 100% Charlotte - eller hur jag fann mitt inre ledarskap genom att känna sårbarhet och skam.
