charlotterudenstam

Många kom till Vattumannen

Så här såg vi ut i Tara 9/2009 Det kom faktiskt så många för att lyssna på Alexander och mig på Vattumannens bokhandel i Stockholm den 19 ...

Så här såg vi ut i Tara 9/2009

Det kom faktiskt så många för att lyssna på Alexander och mig på Vattumannens bokhandel i Stockholm den 19 januari 2010 att några fick vända i dörren.
Vårt huvudbudskap: Lust är liv. När du är närvarande känner du dig mer levande och det kan i sin tur leda till att du känner mer lust i och till livet.


Några minuter innan vi skulle börja tala hörde vi att det var många som talade i rummet ovanför. Det bådade gott. Men inte anade jag att vi skulle få trängas i Vattumannens föreläsningslokal. Vi var ett 25-tal personer som mötte upp. De som kom var en blandning av vänner och helt obekanta personer. Det kändes riktigt bra.
Jag hade så klart tänkt igenom ungefär vad vi tänkte att kvällen skulle innehålla.
Om lust, om min resa från skam till lust, om vaginarts och om att vara sexsibilitycoach. Och så klart också en del om vad som gör att vi håller oss tillbaka. Och så kom vi med några lusttips.
Jag skrev ett utkast till ett manus några dagar i förväg, mest för att ha som inspiration,så att det skulle bli lättare att improvisera väl på plats. ( du kanske inte vet vet, men jag har också skrivit en bok som heter Börjat tala och leder kurser för människor som vill bli bättre på att tala inför grupp, så jag vet hur just jag funkar som talare...)
Det kändes himla bra där på Vattumannen. Alexander och jag samspelade utmärkt. Här är några utdrag ur manuset jag skrev... vilket alltså bara ger en liten doft av hur det blev i verkligheten.
Tack alla som kom. Tack för alla kramar. Tack för glada tillrop.


Hur det hela började? Hur det kom sig att jag skrev boken Ingen skam i kroppen - frigör din sexuella kraft?

Ja säg det.

Jag har funderat på det.

Var det i barnkammaren där händerna skulle vara på täcket?

Började det med att jag hade en framstjärt?

Var det när jag trodde att mina bröstvårtor var missbildade?

Var det när jag läste ”Fanny Hill” och kände att det pirrade i kroppen, men förstod att det var något jag skulle hålla hemligt?

Eller vad det när min son frågade om min dotter hade tappat sin snopp?

Eller var det någon av de gånger jag gick med på sex fast jag egentligen inte ville?


Eller var det då jag skämdes för min lust och inte riktigt ville veta av den?

Jag vet faktiskt inte var det började. Det jag försöker visa att det i mitt liv skett en räcka händelse som har lärt mig att skämmas. Jag har verkligen känt mig skamsen över mycket. Jag har burit på skuldkänslor. Jag har hamnat i chock. Jag har haft svårt att hantera de här sakerna i livet. Och jag har dolt det väl. Många trodde att jag bara var den där kaxiga tjejen eller kvinnan. De såg inte rädslan som fanns i mig. För den dolde jag – ibland till och med inför mig själv.

Jag kan inte riktigt svara på när eller hur det började.

Kanske är det så att jag har gått och burit på embryot till den här boken i större delen av mitt liv, men att det det först nu jag har vågat släppa fram den?

Vad jag däremot kan säga är att det har inneburit en resa att ta mig hit.

En lång resa.

En delvis smärtsam resa.

Men också en resa fylld av lust och njutning.

Jag har stött på många hinder längs vägen, jag har stannat till, jag har nog ibland gått långa omvägar, kanske jag i perioder också har backat.

Någonstans handlar den här boken om min rätt att vara jag. Och det är bara jag som kan ge mig den rätten.

Länge hade jag nog hoppats att bli erkänd och bejakad av omvärlden som den jag är. Jag väntade på ett godkännande tror jag. Men vad var det jag förväntade mig att någon skulle godkänna? Den Charlotte jag visade eller den Charlotte jag egentligen var?

Jag tror att där fanns en underliggande förväntningar om att jag skulle accepteras, älskas och bejakas för den jag verkligen var, och detta utan att jag manifesterade det. Vilka orimliga förväntningar jag hade på min omvärld.
Så jag fick gå varvet runt och sluta söka svaren i omvärlden och söka det inom mig själv.

Jag behövde inse att de faktiskt bara är en person som jag med säkerhet kommer att leva med i resten av mitt liv. Nämligen mej själv. Och börja bejaka och tycka om mig.

Jag tror att det är vad personlig utveckling i grunden handlar om. Kanske utveckling är ett konstigt uttryck egentligen? Jag kanske borde säga personlig inveckling i stället?

Alltså den person som tycker om sig precis som hon är har tagit en del steg i sin personliga inveckling som jag ser det. Och där är jag åtminstone stundvis. Att jag tycker om mej precis som den jag är.


Det är här som skammen och lusten kommer in.

Jag har skämts så fruktansvärt mycket i mitt liv. Jag har skämts för mig själv. Jag har känt skuldkänslor. Jag har varit i chock.

Och bland det som väckt allra starkast känslor har varit det som rört sex och lust. Eller rättare sagt, sex, kropp och lust.

Det är så paradoxalt det där med sex, lust och kropp.

Jag växte upp i en bruksort där det faktiskt var ganska okomplicerat. Att ha sex var okej både för tjejer och för killar. Åtminstone i måttliga mängder. Men tjejer som gjorde det för ofta fick stämplar på sig.
Jag tror att jag var väldigt känslig för stämningar. Jag var rädd att göra fel. Jag ville passa in. Och budskapen var väldigt olika. I min borgerliga familj vad undertonen sexualfientlig. Bland ungdomarna var normen snarast att man skulle ha sex och gärna tidigt. Jag slets mellan de där två bilderna.

Konsekvensen blev i alla fall att det blev jobbigt. Jag utsatte mig för situationer jag borde ha sagt nej till. Jag blev våldtagen och sexuellt utnyttjad. Jag trodde att jag saknade värde om jag inte hade en kille. Och jag hade ingen att tala om det med. Jag kapslade in min rädsla och utvecklade ett tufft skal. Jag började känna allt mindre.


Jag började drömma om sex. Mer och mer. I det vakna tillståndet rationaliserade jag bort sex, lust och kropp. Medan mitt drömmande jag ropade på mig.

Jag ville inte höra.

Jag vågade inte höra.

Skamkänslorna kom i vägen.

Jag började till och med säga till mig själv: Njuta får jag göra i nästa liv. Trots att jag inte trodde på flera liv.

En dag sprack bubblan. Men jag upptäckte att det verkligen fanns lust och kåthet djupt där inne i mig. Jag upptäckte att det ville ut och manifestera sig. Jag insåg att jag behövde leva. Att jag hade levt på sparlåga tillräckligt länge.

Så jag kom ut. Inför mig själv. Och jag började kände mig som en upptäcktsresande: Vad tycker jag om? Vad blir jag tänd på? Var kan jag ta reda på mer? Livet var återuppväckt i mig.

Lång historia?

Jag vill berätta det för att för mig finns det en reell koppling mellan lust och liv. I många år höll jag mig på sparlåga på många av livets plan. Jag vågade inte ens känna. Jag var rätt så avstängd. När jag ser bakåt i tiden ser jag det som en slags valiumtillvaro, utan toppar och dalar. Och jag klarade av att skapa det alldeles själv, utan hjälp av medikamenter.

Som jag ser det gjorde jag allt detta, alltså att jag vägrade ta för mig av livet av en grundläggande orsak: Jag var livrädd.

Jag var fullkomligt livrädd för att leva.


När jag träffade Alexander för sju år sedan hade jag börjat vakna. Jag hade börjat känna. Jag kunde både bli arg och visa ilska och bli glad och visa glädje. Jag kunde erkänna sidor hos mig själv som jag tidigare inte velat göra. Som jag hade skämts för. Jag slutade hålla mig tillbaka så mycket. Jag hade börjat känna att jag inte behövde hålla mig på mattan längre. Jag hade rätt att leva.


Det är väldigt skönt att leva tillsammans med en bejakande partner. En som säger: ”Du kan inte bli för mycket, jag vill ha mer.”

I dag vet jag ju att kraften kommer inifrån mig själv.
Men jag behöver ändå bekräftelse ibland.
Då är det så skönt att vara två.

När vi träffades slöt vi ett slags förbund, som handlade om den ömsesidiga rätten att vara oss själva och att respektera varandra. Det är en viktig grund.

Vi har en öppen kommunikation och kan tala om allt. Vi kan vara någorlunda skamfria tillsammans, även om vi ibland trillar dit.

Och när jag kände mig trygg var det äntligen möjligt att skriva en bok om lust och liv.







Related

Vattumannen 8517720516623806926

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item