Mer jämställt på älskarfronten enligt engelsk författare

Jag har inte läst Kate Figes bok där hon säger sig veta sanningen om relationer...
men jag har läst artikeln i the Telegraph där hon uttalar sig i ämnet.

I århundraden har medelålders män haft relationer vid sidan av sina äktenskap, oftast med yngre partners. Nu är det kvinnornas tur skriver den engelska journalisten och författaren Kate Figes i The Telegraph.
Just nu går filmen It’s complicated (bra svensk titel ;)) på de svenska biograferna. Där kan man se hur Jane (Meryl Streep) har en affär med sin exman Jake (Alan Baldwin). Att vänta på att få sex kan vara lite grand som att så och vänta på bussen, menar Figes. Du står där hur länge som helst och ingen kommer och så kommer det plötsligt flera på samma gång.

Så är det också i den här filmen. Men hur som helst så hamnar Streep och Baldwin i höet. Och hon blir den där Elaka Andra Kvinnan som har Sex med en Gift Man.
Det kanske är svårt att tro att äldre kvinnor, med vuxna barn, vill ha sex, har sex och till och med har affärer. Vår kultur är så omtöcknd av ungdomlig, överfantastiskt, halvpornografisk sexualitet att tanken på att två äldre människor jan vara sexuellt dragna till varandra nästan ter sig komisk, menar Figes.
Men med tanke på att de flesta av oss kan förvänta oss att bli över 80 så är det väl inte så konstigt att folk har affärer när de passerat 50.
Jag tillhör ju själv den åldersgrupp som Figes beskriver i texten. Och jag kan förstå att många i min ålder tycker att det är lite jobbigt eller känslomässigt komplicerat (samtidigt hörde jag på radion i lördags att den mest lyckade och de mest varaktiga relationerna som uppstår till följd av nätdejting är 55-plussarna…)
Det kan vara svårt att möta åldertecknen i sin kropp, samtidigt som barnen växer och når sexuell ålder. Och jag har hört många tonåringar som varken vill tro eller veta att deras föräldrar har ett sexliv. Det borde ju föräldrarna på något sätt ha vuxit ifrån. Och samtidigt hoppas många av dem att de ska förbli i sina äktenskap.
Tänker sig då barnen att föräldrarna ska leva vita äktenskap i de 30-40 år som återstår av deras liv sedan de själva flyttat hemifrån? Frågan är vad ett par ska göra när barnen har flyttat hemifrån.
Jag känner dem som vaknar upp en morgon där de är utflugna, de tittar på varandra och säger: Och vem är du? Under ett par decennier har de gått in i sina föräldraroller så till den milda grad att de har tappat bort sin relation. (Detta gäller naturligtvis inte alla). Och då får de fatta ett beslut: Ska de försöka hitta tillbaka till den man eller kvinna de valde att dela sitt liv med för så länge sen … eller ska de hitta på något annat?
Det har varit mer eller mindre comme il faut att mannen i en sådan familj tänker sig att både äta kakan och ha den kvar samtidigt. Att det är okej att han har en älskarinna vid sidan av. Eller att han till och med får kåtslag och rymmer fältet med någon av dotterns klasskamrater (eller någon som är några få år äldre). En del 50-70-åriga män kanske tror att de framstår som yngre själva med en livsamrat i 20-års åldern?
Det är av detta skäl som Figes tycker att filmen med Streep och Baldwin är uppfriskande. Denne man har tidigare gjort just det, stuckit i väg med en yngre kvinna och nu inser att han har roligare i sängen med sin jämngamla exfru.
Det finns en outtalad regel som säger att kvinnor i min ålder inte ska vara intresserade av sexuella äventyr. Vi blir lätt osynliggjorda om vi inte ser ut som Meryl Streep. Jag minns när jag skilde mig vid dryga 40. Det var flera som på fullt allvar sa till mig: ”Skynda dig att hitta en karl nu, när du har fyllt 50 är det försent…”
Men varför skulle det inte kunna vara precis tvärtom - ur kvinnornas perspektiv? Äntligen slipper de ansvaret för barnet, äntligen finns egen tid… äntligen har hon tillräckligt mycket pengar för att kunna göra något skoj på egen hand. Säg att hon dessutom har varit gift med en soffpotatis, vad är det som säger att hon vill stanna kvar och serva honom resten av sitt liv.
Brittisk statistik visar att två tredjedelar av alla skilsmässor bland 50-plussare initieras av kvinnor. Jag är inte ett dugg förvånad.
I sin senaste bok har Figes intervjat kvinnor som säger saker som:
– När jag frågar mig själv om detta är någon jag vill bli gammal tillsammans med, så vet jag att svaret är nej, sa Jan , som var på väg att separera efter många år då hon känt sig olycklig. Jag vill att mina år mellan 50 och 70 ska bli allt som åren mellan 30 och 50 inte var och det vore vansinnigt att inte gör något åt saken.
Och för en del människor så kan liver efter 50 bli mer sexuellt frigjort. Figes berättar om par som tillåter varandra små eskapader.
Amerikansk forskning visar att hälften av alla gifta kvinnor och två tredjedelar av männen medger att de haft åtminstone en älskar(inna) innan de fyllt 40. Och detta trots att otrohet är mindre accepterat nu än tidigare.
Tidigare var detta ett nöje förbehållet män. Men inte längre.
Fortfarande är otrohet den största orsaken till skilmässor och många ångrar senare att de har varit otrogna. Figes menar att vi var väldigt stora förväntningar på en enda person: En person ska under hela ens liv stå för passionen, och elektrisk sexuell kemi när vi är unga, någon att dela gäldjeämnen och ansvar under decennier av föräldraskap och sedan en samvaro i medelåldern och förhoppningen om en ömsesidighet i att ta hand om varandra under ålderdomen.
Chansen att hitta en sådan partner är små, om vi inte kan vara flexibla och förlåtande, menar Figes.