charlotterudenstam

Den andra våldtäkten

Det var på en skoltoalett historien började. Tänk om killen hade nöjt sig med att göra som på bilden. Så mycket lidanden vi hade sluppit...


Det var på en skoltoalett historien började.
Tänk om killen hade nöjt sig med att göra som på bilden.
Så mycket lidanden vi hade sluppit då!

Den andra våldtäkten. Jag såg den på SVT Play häromdagen och blev upprörd. Varför är det så lätt att ta parti för den som begått en våldtäkt och lika lätt att skambelägga offret? När ska det ta slut?



Historien börjar bli rätt känd. En kille i nian våldtar en tjej i åttan på skoltoaletten på Bjästaskolan i Örnsköldsvik. Hon polisanmäler. Han förnekar.

Rykten börjar spridas om hur det har gått till. Historierna blir värre och värre. ”Hon säger att hennes fitta är spräckt, ändå var hon i väg och red dan efter...”


Hennes trovärdighet undergrävs av ryktena som helt saknar sanningshalt. Han framställs allt mer som ett offer. Han, den snygge, trevlige, sociale skulle ju aldrig kunnat göra något sådant.


Det startas Facebookgrupper till killens försvar, det strejkas i skolan till hans försvar, när han delar ut blommor till klasskamraterna tas det som intäkt för att han är oskyldig

Samtidigt pågår rättsprocessen. I tredje förhöret erkänner killen och berättar precis samma historia som den 14-åriga flickan berättat i förhör. Han döms av både tingsrätt och hovrätt. Ändå tror folk hellre på honom än på flickan.

På skolavslutningens kväll våldtar han ytterligare en tjej i omklädningsrummet på en badplats.

Den 14-åriga tjejen – och senare också 17-åringen – blir förföljda och mobbade både i Ö-vik och på nätet. Uppdrag granskning läser utdrag som handlar om att de unga tjejerna borde sättas upp på bål, dödas och liknande grova saker. 14-åringen tvingas flytta från sin familj och går nu i skolan 50 mil bort.

Killen vårdas nu av de sociala myndigheterna.

SVT-reportern är noga med att säga att killen inte har deltagit vare sig i mobbningen eller i förföljelserna på nätet.

Reportaget kallas Den andra våldtäkten. Det syftar på allt det som hände efter. Hur människor dömer flickan – både jämngamla och vuxna. Hur de har synpunkter på hur hon är och säger ungefär: ”Hon var i kär i honom och när han inte ville vara ihop med henne hämnades hon genom att säga att han våldtog henne”.

Prästen, som visste att killen var dömd, godkände att han var med på skolavslutningen och delade ut blommor. Fritidsgården och skolan förhöll sig ”neutrala”. Rektorn tycks inte veta vad nätet eller Facebook är.

Men neutralitet innebär i praktiken att de tar ställning för förövaren som jag ser det. Denna flathet! Företrädare för skolan säger i reportaget att de måste vara neutrala. Vad hade hänt om det hade handlat om något annat än sexuellt våld? Hade man varit neutral om någon gått in och skjutit elever på skolan?


Jag blev våldtagen som 15-åring. Jag valde att tiga om det. Ett av skälen var nog att jag trodde att jag riskerade att bli skuld- eller skambelagd av samhället. ”Det säger hon bara för att…” När jag tar del av historier som denna förstår jag varför jag som 15-åring gjorde det valet. Jag riskerade att bli våldtagen en andra gång om jag berättade.


Katarina Wennstam har skrivit ett par uppmärksammade böcker kring våldtäkt och som visar hur kvinnor ofta misstänkliggörs och i frågasätts i våldtäktsmål. Jag har bara läst om böckerna och intervjuer med henne. Jag menar att hon gör en viktig insats. Hur länge ska vi gå med på att kvinnors och flickors sexualitet ifrågasätts.

Hur länge ska vi glorifiera dem som begår sexualbrott? 

Hur länge ska vuxenvärlden tiga? 
Jag ser fram emot att se artiklar som handlar om skolor som ställer upp för unga tjejer som blir utsatta för sexuellt våld!

Som en pendang kan jag säga att Uppdrag granskning verkar ha gjort att Öviks kommun och företrädarna för skolan har vaknat. 
Dagen efter att programmet sändes ordnades krismöte på skolan och rektorn - som verkade flat i reportaget - säger att det som hänt är fruktansvärt.

Det är fler än jag som är upprörda. Här är ett exempel.
Och jag blir glad av att höra att opinion tycks ha svängt efter reportaget.

Mediauppmärksamheten har en baksida också, 
det är det viktigt att också reflektera över.
 För hur blir det för tjejen när uppmärksamheten bara blir större och större? 
Kanske det känns skönt en stund att känna att många (med rätta) byter sida? 
Men ingen tjänar egentligen på hatet på nätet. 
Tack Cristofer för att du bidrog med lite kärlek i debatten.

Just ni fann jag två Facebookgrupper med sammanlagt nästan 50 000 medlemmar på flickans sida. 
Det är som att de två som står i centrum för detta, den unga tjejen och den unge killen har frigjorts från detta och inte längre är riktigt med i historien. 
Den unga tjejen fortsätter att se sitt liv i media och den unga killen, 
som uttryckte ånger i ett av polisförhören, håller på att rehabiliteras - och han kommer ut till vad? 
Mer kärlek? 
Mer respekt för kvinnor?

Myntet har oftast två sidor.


I går beslutades att kommunen ska betala för flickans skolgång på annan ort.
Men det krävdes alltså ett nästan timslångt reportage i Uppdrag granskning ett år efter den första våldtäkten för att något skulle hända.

PS: Om Katarina Wennstams bok Flickan och skulden: en bok om samhällets syn på våldtäkt står följande att läsa på Ad Libris (och du kan köpa den för 39 kr!):

Jonna, en vanlig tonårstjej, går på fest. Dagen efter är hennes liv förstört. De har kört upp en krycka i underlivet. På stan kallas hon för ”kryckhoran”. Lena blir utsatt för en gruppvåldtäkt. I rättegångsprotokollet står det:. ”Hon hade en kort svart klänning, en orange genomskinlig topp, skor samt behå och trosor på sig.” Det sexuella våldet har alltid funnits Men har det plötsligt blivit grövre? Har det skett en förändring i inställningen till våldtäkt, hos ungdomar, media, domstolar? Eller är det i själva verket samma urgamla syn på kvinnans – och mannens – rätt som härskar?


Och vad är det som gör att det är så lätt att välja att inte tro på kvinnor. Lady Dahmér bloggar om det i november 2012.

Related

våldtäkt 8502988969243298178

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item