Det där med essensen, sexualiteten och livskraften

Hur ska jag skriva om något som svårligen låter sig beskrivas?
Orden räcker inte till. Orden blir för platta.
Jag gör ändå ett försök, för detta är viktigt.
Det handlar om essensen, sexualiteten och livskraften.

Jag känner mig fortfarande uppfylld av den här upplevelsen.
Av den totala närvaron.
Av att få dofta på min och andra människors essens.
Jag är nog lite kär i allt det där.

Jag har träffat Johan Ekenberg vid flera tillfällen. Han är en karismatisk kursledare och föreläsare och har en livssyn som jag gillar. Och för mig har han också en kvalitet som visionär – och samtidigt kan han kännas som den hygglige grannen. Han är alltså ingen upphöjd visionär. I vissa avseenden är han rätt vanlig, som jag ser det. Han äter prinskorv och lyssnar på Ulf Lundell.

Men det är inte prinskorvarna jag ska skriva om, utan essensen, om livskraften, om det som driver mig och som jag vill bidra med i livet. Det vet du som har läst ”Ingen skam i kroppen – frigör din sexuella kraft” och det vet du som har mött mig i olika sammanhang där livskraften (ofta kopplad till lust och sexualitet) är i fokus.

Valborgsmässohelgen tillbringade Alexander och jag tillsammans med 25 andra fantastiska och modiga människor. Vi var där för att assistera, lära, uppleva och delta i Johans kurs Sex – en motorväg till Gud steg 2.

Om själva innehållet eller vilka som närvarade (förutom makarna Rudenstam då) säger jag inget. Det ingår liksom i konceptet att man närvarar på kurser av denna typ helt konfidentiellt, utan insyn från omvärlden och att man därmed får och kanske också vågar utforska djupen inom sig själv.

Det går inte att planera, kontrollera eller förutsäga livskraft. Den liksom bubblar fram av sig själv. Och just denna helg var den så närvarande. Det var som att vi som var där smittade varandra med vår livskraft. Det var så mycket medmänsklig kärlek i rummet att vi nog skulle ha kunnat skapa fred i någon del av världen med all den essentiella energi vi släppte ut där. Det var som att hela Skeppsudden vibrerade av vår energi. Av livet i oss. Av kärleken i oss. Av allt det där som befriar från rädsla.

Själv mötte jag vibrationen i mig på ett alldeles nytt sätt. 
Jag mötte en vibration, 
en inre generator jag tidigare bara anat, men som nu kom till uttryck. 
Jag kunde verkligen känna hur energin pulserade genom mig, 
som om jag vore ett stort glödande batteri. 
Jag rörde mig inte medvetet. 
Min livsenergi tog mig med på en resa och jag visste aldrig vart den skulle föra mig. 
Jag följde mitt flöde, jag följde min puls, jag var autentisk och det magiska är att ju mer autentisk jag är, desto mer vågar sig mina essentiella kvaliteter visa sig och desto mer kärlek möter mig. 
Och så adderas det av andras närvaro, av andras energi. 
Magi.

Tidvis var jag helt gränslös i meningen att det var en slags energimässig förening där i rummet. Jag kunde verkligen uppleva skillnaden mellan närvarande och frånvarande kroppar. Eller kanske snarare en skillnad mellan en beröring som görs med hjälp av tanken och en som görs i närvaro.

Jag känner mig fortfarande uppfylld av den här upplevelsen.
Av den totala närvaron.
Av att få dofta på min och andra människors essens.
Jag är nog lite kär i allt det där.
Jag känner att jag jobbar med saker som känns essentiella för mig.
Lust och liv hör verkligen ihop.
Vi hör alla ihop, både i våra inre universum och i det oändliga yttre universum.

Puss på dig!