Intryck från Kina (1)

Ett alldeles äkta brudpar som vi såg i Hangzou. Bruden är troligtvis inte gravid...
åtminstone inte om jag får tro Nicole ;)

Nicole, högskoleutbildad kines, pratar med sin svenska arbetsgivare i Shanghai. Hon berättar för honom att hennes svägerska väntar barn.

– Är de gifta, frågar svensken.

– Jag förstår inte frågan?

– Är de gifta?

– Ja, det är klart att de är gifta.



Några dagar in på mitt Kinabesök, tar Maja med mig hem till Nicole. Hennes mamma, som är tillfälligt inneboende hos Nicole och hennes man, vill bjuda på en riktig kinesisk middag.
Det pyttelilla bordet dignar av rätter.

Vi sitter och pratar vi fyra, med Nicole som tolk. Mamman talar ingen engelska (något hon delar med väldigt många kineser).
Episoden Nicole berättar säger en del om skillnaderna mellan Sverige och Kina. Förmodligen finns det kopplingar både till ettbarnspolitiken och till att barn helt enkelt kräver äktenskap.
Mellan Zürich och Shanghai är det drygt 900 mil fågelvägen. Och i det här samtalet i Nicoles hem känns då och då de kulturella skillnaderna tydligt.
Hon berättar mer om svägerskan som nu är så där i tredje månaden.
– Den klantiga läkaren upptäckte inte att hon var gravid förrän hon var i andra månaden, och då hade hon hunnit träna en del under graviditeten, säger Nicole, synbart upprörd.
– Men Nicole, det går ju att träna större delen av graviditeten, det är ingen sjukdom, svarar jag.
Men det är som att Nicole inte låter sig övertygas om det. När jag talar om att fostret skyddas i de allra flesta fall (till exempel om mamman blir sjuk), att kvinnokroppen faktiskt är gjord för att bära ett barn, argumenterar hon inte emot mig, men hon ser lite skeptisk ut.
Men en graviditet kanske blir superspeciell i ett land där en kvinna bara får vara med om det en gång?
Nicole berättar att enligt kinesisk tradition (som inte alltid längre följs) ska en nybliven mamma inte lämna sovrummet den första månaden. Där ska mor och barn vistas, utan att tvätta sig under den tiden.
Jag berättar hur jag, när min dotter Stella, var en dag gammal, var och köpte blöjor i affären med Stella på armen… och hur vi mötte två äldre damer som sa:
– Det där barnet kan inte vara gammalt?
– Hon är en dag, svarade jag.
– Och var är mamman?
Både Nicole och hennes mamma skrattade åt historien. Fast möjligen lite ansträngt. Att vara ute med en endag gammal bebi, är inget man gör i Kina.
Och faktiskt såg jag inte en enda barnvagn. Och bara en relativt nyfödd bebi (men då var pappan västerlänning).