Smal? Då vill ingen man ha dig, i alla fall inte i Mauretanien

För smal för ett fuck?

Jag läser en artikel i Sydsvenskan. Där står bland annat:
– Den som inte är fet blir aldrig gift. Alla vet att ju fetare en kvinna är desto större plats får hon i mannens hjärta, säger 26-åriga Lemina Mint Nebkouh.
Hon väger 75 kilo och är, i sina egna ögon, för lätt.
– Jag är inte tillräckligt fet. Det är därför jag fortfarande inte är gift, säger hon. Snacka om omvända världen. Ett av världens fattigaste länder där fetma bland kvinnor eftersträvas…
Häromdagen skrev jag på temat ”för fet för ett fuck”, alltså om kvinnor som ser egna kroppsliga brister som ett hinder för att hitta en partner. Och då handlar bristen ofta om några kilo för mycket.
Och så läser jag artikeln om Mauretanien, där 40 procent av kvinnorna räknas som feta och där kvinnor, trots hälsokampanjer, kämpar för att komma upp i sådan storlek att männen ska vilja ha dem.
Tänker på vad jag själv just gör. Jag kör några super-Gi-veckor, alltså veckor praktiskt taget utan kolhydrater. Ett av skälen är …. Vikten … Jag vill att det ska bli lite mindre av mig. Och jag vill att det som är kvar ska vara fastare, så därför rör jag mig mer. Tänker att det blir viktigare med åldern. Att liksom hedra mitt tempel, min kropp.
Nu är jag ju långt ifrån smällfet. Enligt BMI ligger jag precis inom normalvikten, visserligen nästan överst, men ändå. Normalvikt. Och ändå tittar jag kritiskt på min kropp (åtminstone då och då). Och det är bara att erkänna, att detta är ett av skälen till min diet. Att jag vill bli något mindre och fastare.
Det går att filosofera väldigt mycket kring det där med vikten. Hade jag bott i Mauretanien hade jag blivit uppmanad att ta en kaka till. Tänk så påverkad jag är av de ideal jag omges av…