charlotterudenstam

Skam.

När jag googlade på abort och skam fick jag fram massor av bilder, de allra flesta handlade om att  skambelägga kvinnor som gör abort. Suck!...

När jag googlade på abort och skam fick jag fram massor av bilder, de allra flesta handlade om att 
skambelägga kvinnor som gör abort. Suck! Den här kändes ialla fall någorlunda neutral.
Vissa saker är tillåtna, men vi ska ändå skämmas för dem.
Nu talar jag inte om att ha sex. 
Jag talar om konsekvenserna av sex. 
Att en och annan kvinna blir gravid. 
Och att en del av dessa kvinnor väljer att avbryta graviditeten. I Sverige är det helt lagligt.

I vissa länder är aborter förbjudna. I andra är reglerna kring abort hårda och kvinnans valmöjligheter väldigt små.
Men just nu vill jag inte tala om kvinnor som blir utsatta för trakasserier utanför abortkliniker. Utan jag vill tala om det som kan hända inne på sjukhusen.
Innan jag hade fyllt 21 år hade jag gjort två aborter. Den första graviditeten berodde på att jag helt enkelt hade tappat min spiral. Den andra gången slarvade jag till mig en graviditet. I båda fallen hade jag givetvis haft sex och fick ta konsekvenserna av det.

Första gången, som 17-åring, skedde ingreppet på Falu lasarett. Det var som att vi unga tjejer som skulle göra abort var boskap. Vi sövdes ner och så skedde ingreppen på rad. Jag minns hur jag vaknade i ett rum, fyllt av andra nyskrapade kvinnor, jag minns hur ont det gjorde i mitt underliv och jag minns hur jag, fortfarande neddrogad, skrek och grät. En timme senare hade jag lämnat sjukhuset.

Andra gången, som 20-åring, skedde ingreppet på Mora Lasarett. Miljön var mänskligare och jag fick vila en natt på sjukhuset efteråt. Det var bara det att jag placerades i samma rum som en ung kvinna som just fått ett missfall, en kvinna som verkligen ville bli mamma och som sörjde. Det fick mig att känna mig väldigt obekväm och jag skämdes. Det var så himla okänsligt att placera två kvinnor med så olika upplevelser i samma rumm. Det var som att jag skulle bli påmind om att jag gjort det dåliga valet. Det var som att kvinnan med missfallet skulle ges möjlighet att rikta all sin sorg mot mig… så att det var jag som blev syndabocken.
Det minnet hade jag nästan förträngt. Jag påmindes nyligen om det när en bekant berättade om sin sena, och legala abort, där hon blev placerad i samma rum som kvinnor som fått missfall. Där de blickar hon fick dömde henne. Varför skulle hon välja abort? Dessutom valde sjukhuset en smärtsam metod för den sena aborten. Som för att hon verkligen skulle känna vilken skamlig person hon var. 

Jag undrar när sjukhusen och sjukvårdspersonalen ska visa respekt för alla kvinnor? Att fatta beslutet om att göra abort är inget lätt beslut. Jag känner ingen som fattat det beslutet med lätt hjärta. Ingen frågade om mina motiv till aborterna. De snarare försökte avråda mig. Men tänk vad underbart det hade varit med lite empati. Tänk om vi hade tagits emot med kärlek och förståelse i stället för skambeläggaden? 
Jag undrar vad som hade hänt om det var män i samma situation…

Fakta: Svenska Wikipedia om aborter.


Related

vård 4775057158569299655

Skicka en kommentar Default Comments

  1. hej Charlotte...

    har lite känsligt ämne att gå in på gällande abort... Dock ahde jag vart väldigt tacksam om du skulle kunna ta kontakt med mig, på ett icke så offentligt sätt som detta...

    MVH feskarn_83@hotmail.com

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item