Mannen i grottan.

Anja Hirdman är en intressant forskare, som tittat närmare både på bilden av mannen och av kvinnan som sexuella varelser.

Det jag nu kommer att förmedla är andrahandsinformation.

Men jag skulle gärna träffa och samtala med Anja Hirdman.

Det behövs flera som hon.

För ett par år sedan gav Anja Hidrman ut boken ”Den ensamma fallosen, mediala bilder, pornografi och kön”. Jag har bara läst om den och Anja Hirdmans egna tankar om boken.

Det hon bland annat diskuterar i boken är mannens osynlighet i porren. Är han något så är han en fallos. Mannen representeras alltså nästan enbart av sin kuk som fyller alla möjliga hål i kvinnan (mun, mus, anus), kvinnan som ses i helfigur, kvinnan som låter, kvinnan som är synlig. Medan mannen alltså blir typ en osynlig knullmaskin. Och vad säger det om ”bilden” av manligheten. Vad är det budskap den som betraktar pornografisk bild får?

Här är ett par kommentarer om boken. 

 Den enda delen av mannen som räknas?

Den första från sajten dagens bok:

Precis som både tjej- och killtidningar illustreras av lättklädda kvinnor utgår bilderna av såväl kvinnor som män från den berömda manliga blicken. Kvinnor lär sig att brutalt granska andra kvinnor, och sig själva, som “female chauvinist pigs”. Och kraven på män och kvinnor ser fundamentalt olika ut - även om de på männen ofta framstår som de mest krävande och låsta. Kvinnor ska signalera sex och tillgänglighet, män ska det absolut inte. Heterosexualitet är en minst lika stark norm som könens isärhållande, där män beskrivs som aktiva, kontrollerade och självständiga.

Och detta är ett litet utsnitt ur Malena Rydells recension i Sydsvenskan:

Att den mjukporriga bildmarknaden har exploderat kommersiellt de senaste tio åren har allt annat än radikala bakgrunder. Det är, menar Hirdman, nog helt enkelt en reaktion mot att ifrågasättandet av traditionella genusmönster blivit så omfattande. Den ensamma heterosexuella fallosen måste stilla sin oro över att vara passé; behöver ”luta sig tillbaka och se vad föreställningarna om hans lust genererar för bilder”. Det är ju lättare där än i hårdporren påpekar Hirdman, där han måste vara med och agera, om än bara med så litet som möjligt av sin egen kropp i bild.

Anja Hirdman menar att bilden av mannen i mjukporrmagasin är en bild av grottmannen. Hur ska du som är man förhålla dig till det? Och varför ser bilden ut så? Anja Hirdman menar att grottmannen inte får visa några spår av feminititet, han får varken vara sårbar eller beroende. Han får helt enkelt inte känna – men den som döljer sina känslor, är skör under ytan.

Till DN säger Anna Hirdman:

- Ja, jag tror att det finns väldigt mycket skam involverat i att inte klara av att vara den maskulina mannen. En skam kopplad till det sexuella området. Jag läste just om seriemördaren Anders Eklund och tidningen använde begrepp som "hur han levde ut sina sexuella lustar". Vadå sexuella lustar? Det här är en man som föraktar kvinnor samtidigt som han föraktar sig själv och bär på skamkänslor. Det är inte lust som driver honom.

Anja Hirman menar att bilder är mer traditionella än texter och att de mediala bilder vi möter påverkar hur vi ser på oss själva:

- Medierna är helt avgörande för att upprätthålla könsbilderna och vi har aldrig haft en så intensiv mediekultur tidigare. Den första mediegenerationen är född på 80-talet och senare. Det är helt nytt och vi vet inte vad det innebär.

Intressant, tycker jag.

(