Forskning: Singlar är mer ilskna

Konfliktbenägen?

Titta runt dig i din omgivning.

Vilka är det som oftast är i konflikt med andra, som oftast är arga?

Andrejs Ozolins, docent i psykolog vid Linnéuniversitet i Växjö vet svaret:

Det är singlarna som är mest konfliktbenägna.

I går kväll satt vi och talade om hur viktigt det är att tillåta alla känslor i en relation. Hur viktigt det är att inse att också konflikter och gräl kan vara en del av relationen.

Är man ovan vid konflikter eller rädd för konflikter kan ett gräl faktiskt leda till att en relation tar slut. ”Han skriker på mig, då måste jag gå”. Alldeles för många har för lite känslokunskap och trycker ner starka känslor, troligen för att de redan som barn lärde sig att det är fel, ful eller fånigt att visa starka känslor. (Även höga skratt, så klart, även om det brukar vara något mer accepterat.)

Och så läser jag då om Andrejs Ozolins forskning. Han ser ett klart samband mellan konfliktbenägenhet och två egenskaper: Att en person är ensamstående eller ett ensambarn. Mest konfliktbenägna av alla är ensamstående ensambarn. (Undrar hur mycket ilska Kinas enbarnspolitik har fört med sig?)

Ozolin har studerat hur placeringen i syskonskaran påverkar vårt beteende och till tidningen Arbetsliv säger han:

¬ – Vi är i grund och botten sociala varelser och det är bra för oss att ha människor i nära relationer.

Det är alltså bra att ha syskon. Det är bra att ha någon att glädjas med, men också att reta sig på, bli arg på och bråka med. Då får man i praktiken träna på att hantera sina känslor. 

 Till Aftonbladet säger Ozolin:

– De som har syskon tränas från dag ett i konflikter. Man ska dela på saften och glassen, man lär sig att relatera till andra människor.

Förmodligen får vi då också träna på att till exempel känna ilska men inte leva ut den direkt (”Jag är arg, men slår dig inte på käften). Alltså genom att träna så ökar också möjligheten till impulskontroll.

Under mitt liv har jag mött många ensambarn, somliga av dem ensamstående. Och en sak som ibland har slagit mig är hur egofixerade en del av dem är. Det är liksom ”jag, jag, jag”. Lite bristande empatis så där och så allt ljus på mig. Förmodligen är det helt naturligt. Detta barn har varit ett föräldrapars ögonsten och för barnet är det givet att just hon eller han är i centrum. Och jag har varit med om situationer då jag har tyckt att denna typ av självfixering blivit jobbig. För då har ju min kompis inte haft plats för att se mig också…

Frågan hur man ska använda den här kunskapen, alltså att singlar är mer konfliktbenägna, svarar Ozolin inte direkt på. Och det är väl inte hans jobb. Men till Aftonbladet säger han:

– Det är svårt att sluta med invanda grejer – men det går. Som vuxna har vi skyldighet att fatta mogna beslut och lösa problem. För en del innebär det en större utmaning än för andra, säger Andrejs Ozolins.

Så varför inte jobba för att människor får större tillgång till sina känslor, att de coachas kring lust och relationer. Eller varför inte uppsöka en dejtingkonsult? Med bra relationer skulle vi förmodligen slippa en del surkart på jobbet och kanske ägna oss åt utvecklande, istället för grälsjuka, konflikter på jobbet.