Lördagsövning: Le mot världen

When you are smiling, the whole world smiles with you.

Det sjöng salig Louis Armstrong för en massa år sedan.

Så varför inte pröva det just i dag: Le mot världen och bidra till att världen ler… också mot dig.

Det är så lätt att sura. Att irritera sig på både det som det är möjligt att förändra och på en massa annat. Att bli förbannad på vädret, snöröjningen, partnern, det utspillda kaffet, den ogenomtänkta repliken, bist på respons, en förlorad kärlek, det försenade tåget…

Det är hur lätt som helst att hitta såna saker.

Frågan är hur det hjälper dig och hur det eventuellt skulle hjälpa andra eller världen. Det kanske är skönt att känna sig lite extra grinig, kalla någon för idiot eller känna sig sårad. Antagligen finns det något slags vinst i det. Du kan få något bekräftat och handen på hjärtat är nog det du får bekräftat något som inte befrämjar livskraften i dig.

Det finns en dikt som brukar användas av dem som går tolvstegsprogram. Den kallas för sinnesrobönen och jag har sett flera olika personer som har fått cred för den. Jag brukar välja att kalla den för Fransisko av Assisis bön… Asch nu googlade jag och fann lite mer om den helige Fransisko, han levde på 1200-talet i Umbrien i Italien och det är inte den bönen jag menar. Men likväl är det en bön som är tänkvärd… och som kanske också gör det lättare för dig att le mot världen. Så här går den:

Herre, gör mig till ett redskap för din frid.

Där hatet härskar - låt mig sprida kärlek!

Förlåtelse där orätt har begåtts,

och enighet där splittring råder.

Där villfarelse finns - låt mig få bringa sanning.

Tro där tvivlet härskar

och förtröstan där förtvivlan råder.

Låt mig bringa ljus i mörkret

och glädje i bedrövelsen.

Min Gud och Mästare

Lär mig sträva efter att trösta hellre än att bli tröstad,

att förstå hellre än att bli förstådd,

att älska hellre än att bli älskad.

Ty det är genom att ge som vi får,

det är genom att glömma oss själva som vi finner oss själva,

det är genom att förlåta som vi själva får förlåtelse,

och det är genom att dö som vi föds på nytt till evigt liv.

Å så vackert. Men jag får väl googla vidare då.

Så här låter den förkortade svenska versionen av Sinnesrobönen, som lär ha skrivits av Reinhold Niebuhr 1926.

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

Och det är häri övningen ligger. Du kan inte rå på vädret, du kan inte förändra andra människor. Det du kan göra är att ändra något hos dig själv. Du kan välja själv. Och du kan välja kärlek och glädje.

Så le mot världen i dag. Du kommer att möta leenden!