charlotterudenstam

Hur mycket bryr du dig om vad andra tycker?

Fick ett samtal från sonen , som försökte reda ut en relationsutmaning. Min slutsats var: Du tar ansvar för dig, och andra tar ansvar för ...



Fick ett samtal från sonen, som försökte reda ut en relationsutmaning.
Min slutsats var: Du tar ansvar för dig, och andra tar ansvar för sig.
Men hur ofta håller vi inte på och krånglar till det genom att ta ansvar för andra (på olika sätt).

Självklart är det så att föräldrar har ett överväldigande stort ansvar för små barn. Barnen är ju helt beroende av föräldrarnas kärlek och välvilja. Men bortsett från det tror jag att det är viktigt att vi börjar ta ansvar för oss själva. Mer och mer.

Men vi lever i en kultur där vi har lärt oss både att vi ska ta ansvar för andra och att vi är ansvariga för hur andra känner. Men hur ska jag kunna vara ansvarig för vad någon annan än jag själv känner (eller tänker, för den delen). Om du reflekterar över det faller det på sin egen orimlighet.

Eftersom vi är uppfostrade till det, så händer det ändå hyfsat ofta att vi hamnar i känslan av att vi borde ta ansvar för andra på olika sätt. Eller att vi är ansvariga för hur de känner. I grunden menar jag att vi väljer våra känslor. (Men det är klart, när någon götr slut med en flick- eller pojkvän så väljer de flesta att bli ledsna… det är ganska förutsägbart. Men det är ändå var och en som ansvarar för känslan).

Och vi bryr oss också väldigt mycket om vad andra tycker och tänker om oss. Om vi tar ansvar för oss själva kan vi få höra att vi är egoistiska, okänsliga etc – vilket gör det svårare att välja själv. Den typen av uttalanden är dessutom fel, men många tycker att det är skönt att skylla över sina känslor på andra.

Albert ringde alltså och befann sig i bryderi. Skulle han gå på den fest han planerat eller inte? För en nybliven tjejkompis planerade också att gå… men hennes kille gillade inte att Albert skulle gå på samma fest. Så Albert övervägde att göra något helt annat, bara för att vara snäll mot tjejkompisen.

Albert är en sann riddare, en gentleman, men detta vore, enligt min åsikt, att gå alldeles för långt. Vad som är mellan en tjejkompis och hennes kille är inget Albert har att göra med. Albert måste göra sina val och de måste göra sina. Albert kan ju inte begränsa sitt liv för vad någon eventuellt skulle tycka… Tycker jag.

Det är ett intressant dilemma. Hur mycket ansvar tar du för andra? Tänker du: Men om jag gör så kommer hon att bli ledsen, glad, arg, sur, hänförd, imponerad, rasande… och så gör du dina val utifrån din gissning av vilken känsla de kommer att välja?

Felprogrammerat. Det är du som väljer känslan.


Jag gissar att du gör så ofta. Jag har gjort det hur många gånger som helst. Men numera gör jag det mindre. Människor är vuxna runt mig, om jag anpassar mig till vad jag tror att de skulle gilla utplånar jag till slut mig själv – och vem gillar en skugga.



När vi var och lyssnade på Little Grandmother var det en mening som fastnade i mitt huvud:
What other people thinks about you is non of your business.

Vad andra tänker om dig har du inte med att göra. Så mycket det ligger i det. För om du hela tiden bryr dig om det… är du inte fri. Då vågar du inte vara du…
Och min önskan är att jag vågar vara jag och du vågar vara du!


Related

välja 4983792907298120374

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Tja, jag tänker att jag på något självklart sätt oftast aldrig funderat över vad andra tänker om mig, ok, säger så här då, mitt "normaltillstånd" då jag mår bra, funderar jag över huvudtaget inte på vad andra tänker OM mig. De får så klart gärna tänka PÅ mig, det tycker jag bara är positivt. Hum, undrar om det är normalt. :-) Den andra biten, att jobba på att inte försöka vara till lags, det är svårare det, samtidigt som när allt bara flyter på och man bara är sig själv, då är det inget problem det heller. Kram från Pia

    SvaraRadera
  2. charlotterudenstam3 januari 2011 10:51

    Hej Pia!
    Så länge det inte är problem så är det ju bra... det är när det känns begränsande som det börjar bli jobbigt, eller när man blir liksom skugglik för att man försöker leva upp till vad man tror att andra vill ha a av en - och om jag har fattat dig rätt har du på senare år (åtminstone) blivit rätt bra på att göra saker också för dig... Det blir ju enklare när barnen är på lite håll...
    Kram C

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item