charlotterudenstam

Burfågeln sjunger

På 1970-talet läste jag Maya Angelou s fantastiska bok ”Jag vet varför burfågeln sjunger”, som handlar om hur den förtryckta människan ...






På 1970-talet läste jag Maya Angelous fantastiska bok ”Jag vet varför burfågeln sjunger”, som handlar om hur den förtryckta människan reser sig till egenvärde och jämlikhet.
Jag minns det vagt som en stark läsupplevelse.
Jag har sett en ny burfågel sjunga. En fågel med väldigt vackra fjädrar omgiven av en guldbur som tycks krympa i takt med att fågeln växer.

Du kanske har sett dem många gånger. Fåglarna som sitter i större eller mindre burar och sjunger. Just nu ser jag en välvd guldbur i vilken sitter den vackraste av fåglar.
Den tittar ut på världen och inser att just nu kan den inte komma ut. Världen utanför buren är för farlig just nu. Därför väljer fågeln att utvecklas sitt inre liv, i väntan på att den ska våga öppna dörren till buren och flyga ut i total frihet.

Fågeln tittar på mig med stora och faktiskt lyckliga ögon. För just den här fågeln har funnit ett fungerande sätt att leva i sin bur. Fågeln mediterar och expanderar i sitt inre, i väntan på signalen som ska ge frihet.

Detta berör mig djupt.

Det finns så mycket att säga om detta som handlar om hur vi människor handskas med våra liv.
För hur många är medvetna om att de väljer ett liv i bur? Ett väldigt begränsat liv? Ett liv där de är beroende på sina egna och andras tyckanden och låtanden. Där det inte passar sig att vara sig själv och leva i frihet? 

Jag tror att det är väldigt vanligt att människor lever i förvissningen att de lever sina liv precis som de vill och inte vågar, kan eller vill lägga märke till hur de begränsar sig själva och håller sin essens tillbaka.

Och det är helt okej. Den som inte är medveten om buren, fängelset, fjättrarna – eller vilken metafor som passar dig, känner troligen inte särskilt stark smärta. Livet är tillräckligt bra för dem. Ibland kan det hetta till lite grand och de får en känsla av att livet skulle kunna vara mer, men slår bort den tanken.

Detta kan jag säga för att jag under många år levde så. Jag anade att det fanns något mer och något större än det liv jag levde. Men jag var rädd för friheten och rädd att friheten skulle ställa omöjliga krav på mig.

Och så finns det de som börjar upptäcka buren omkring sig. Som känner begränsningarna. De kan reagera på väldigt olika sätt. Somliga slår hårt på burens väggar och tar sig snabbt ut, kanske kostar det en rad blessyrer. Andra känner sig maktlösa inför burens konstruktion och känner förtvivlan: Jag kommer aldrig härifrån och ändå är världen och friheten så oerhört nära. Ytterligare andre börjar fundera på hur de ska få buren att försvinna, de bidar sin tid och ägnar sig kanske åt olika former av personlig utveckling, meditation eller vad det nu kan vara.

När jag upptäckte buren hade jag ingen aning om hur jag skulle befria mig från dem. Jag kunde också tidvis känna att det kändes väldigt skönt att kunna betrakta världen på lite håll. Det fanns en trygghet där inne i buren. Och långsamt växte en längtan att utforska världen utanför. Så för mig började det med att jag öppnade burdörren på glänt och flaxade ut en stund, innan jag vände åter in i burens förmenta trygghet.
Och nu möter jag en annan strålande burfågel, som ägnar sig åt att putsa sina fjädrar, som längtar efter att omvärlden ska kännas tillräckligt trygg för att hon ska våga sig ut. Fågeln har upptäckt att ju mer den växer inombords, desto trängre känns buren. Ungefär som barnet i livmodern tillslut bara måste ut i det stora livet.

Det är både vackert och plågsamt att se den vackra fågeln och höra dess sång. Och jag längtar efter att se den pröva dess vingar.
Snälla vackra burfågel, se att dörren redan står på glänt. Det är bara du som kan välja att ge dig ut i friheten. Ingen kan göra det valet åt dig.

Namaste!



Related

Maya Angelou 8114379065531903937

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Mmmm - ja, nog kan jag se dessa vackra burfåglar och deras ibland gyllene eller ibland rätt rostiga burar... Att få vara med när dessa fåglar växer sig starkare och starkare, för att tillslut öppna den lilla burdörren eller bända upp buren för att först ta några stapplande och kanske lite valhänta flax innan den vågar prova sina vingar och lita på att de bär. Och det är lika fantastiskt varje gång. Släpp burfåglarna loss - det är vår!

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item