Idé på näringslivdagen: Relationsrevidera mera!

Jag var på Malmö näringslivsdag i går förmiddag.

Jag lyssnade, minglade och åt mat.

Och så fick jag några tankeställare. Tack Lisa Lindström på Doberman för det.

I vimlet på näringslivsdagen såg jag en del vänner. Som till exempel Karin Andersson på X-formation, festivalgeneralen Karin Karlsson, moderatorn Agneta Nordin, operasångaren Stella Scott, kommunikatören Tove Möller Andersson, som bygger en bro mellan Lund och Malmö (från Lundahållet).

Förr om åren när jag besökte näringslivsdagarna så hade jag visitkortet i fickan och talade mest om böcker och om bättre relationer på jobbet.

I år hade jag flyers om våra workshoppar Ingen skam i kroppen.

Tiderna förändras och jag med dem.

Och jag tycker ju att relationer är kul, intressant, spännande och möjliga att utveckla. Det är också kul att utvecklas som företagare. Men det är ännu roligare för mig om jag kan hitta någon koppling till det som engagerar mig mest i en föreläsning på en näringslivsdag.

Och det kunde jag faktiskt i går. Fast det krävdes att gå lite grand på slak lina, eller snarare att applicera min grej på det som sades.

Den person jag bär med mig är Lisa Lindström på designbyrån Doberman. Hon är en lysande retoriker (och det kan jag faktiskt bedöma, jag leder också kurser i att tala inför grupp och har skrivit en bok om det som är klart läsvärd.) Men det var inte bara det att Lisa hade publiken i sin hand, hon hade också något viktigt att säga. En perfekt kombination, om du frågar mig.

Doberman har vunnit pris som bästa arbetsplats och jag kan förstå varför. Lisa talade om ledord som kvalitet, lönsamhet och välmående. Och att öppenhet spelar stor roll.

Tre gånger om året stänger hela kontoret och personalen (40 personer) har en konferens där de synkar sig mot varandra. Ett av de viktigaste inslagen (min tolkning) är att varje medarbetare inför alla får berätta vad som varit toppen och vad som har varit botten under de senaste fyra månaderna.

Tänk dig att stå där inför dina 40 arbetskamrater och berätta om något som kändes urjobbigt, något som kändes som ett misslyckande, något gnissel i maskineriet.

Och att våga säga vad du är riktigt nöjd med!

Förmodligen både jobbigt och utvecklande. (Som jag fattar det kan det skapa skrämselhicka hos nyanställda).

På det här viset får alla en temperaturmätare för var var och en befinner sig. Och när alla känner till vad som har varit bra och vad som har varit jobbigt, så kommer en del av problemen att försvinna av sig själv. 

Alltså, vet jag att du tycker att det är jättejobbigt att jag inte hälsar på dig på morgonen (för att ta ett trivialt exempel) så kommer jag förmodligen att börja hälsa på dig, för att jag vet att det är viktigt för dig.

Doberman har också en utvecklad feedbackkultur och obligatoriska personalmöten en gång i veckan. Då får alla en möjlighet att reflektera över sakernas tillstånd.

Och sedan var det en massa andra bra och intressanta saker. Som att de ordnar en barnens dag en gång om åren så att barnen till de anställda förstår vad föräldrarna sysslar med på dagarna. ”Vi lånar ju deras föräldrar åtta timmar om dagen.”

Men jag vill bita mig fast vid de där mötena som sker tre gånger om året. Jag sög för mig hur man skulle kunna ägna sig åt relationsrevisioner några gånger om året. Tänk dig att sitta med din partner och eller familj och med jämna mellanrum gå igenom toppen och botten. Att verkligen lyssna på varandra och ge feedback och se hur man ska gå vidare.

Jag hoppas jag sår ett frö nu. Och om du börjar med något sådant, eller redan gör något liknande, berätta gärna för mig, så bloggar jag gärna om det.

Namaste!