SR P1 Tendens: Mellan njutning och övergrepp.

Sveriges radios Tendensredaktion kör en angelägen serie den här veckan.

Där ställer de bland annat frågan: Var går gränsen mellan njutning och övergrepp i sex?

Vad krävs för att en person som lever i en relation ska våga säga nej till sex?

Är det ett övergrepp att tjata sig till sex?

Jag har hunnit lyssna på den första halvtimmen i serien och jag vill fortsätta lyssna. Jag lyssnar på killen som tillät att hans pojkvän våldtog honom och som sedan fortsatte att ha sex med honom trots att han inte ville. Han visste inte hur man säger nej och han kände inte till sina egna gränser.

Jag har lyssnat på tjejen vars kille säger: Har du inte kommit än? Min förra tjej brukade komma tre gånger när vi hade sex. Och hon börjar fejka orgasm och han går på det. Hon berättar inte hur det känns och hur hon vill ha det eller när hon egentligen inte vill.

Och så den 55-åriga kvinnan som växt upp i ett samhälle där skammen gjorde det omöjligt att tala om sex och där kvinnor skulle ställa upp på sex, för att män, tja, de kan ju inte rå över sina sexuella känslor och alltså…

Och så sexualrådgivaren som talar om att det finns en outtalad norm, grundad hos Freud som säger att sex är penetration och då ska både mannen och kvinnan njuta. Fast klitoris berörs sällan vid penetration och det är i grunden sexualitet på mannens villkor – så varför inte tala om och ifrågasätta normen. Istället tror många, i synnerhet yngre, tjejer att det är något fel på dem när de inte får orgasm av penetrationssex, trots att de testar olika ställningar.

Och snacka om att jag känner hur viktigt det är med sexsibilitycoacher och att kommunicera om sex. Typ hela min bok ”Ingen skam i kroppen – frigör din sexuella kraft” är en plädering för att kommunicera, att sätta egna gränser, att bli vän med sig själv, att mötas utifrån närvaro. Att kunna säga nej… och också kunna säga ja.

Det är sorgligt att höra berättelserna i tendens. Det är sorgligt både att så många tjejer tycker att de tvingas till sex, för att det liksom hör till, och att de därmed börjar tycka att sex är något… trist… eller en plikt… eller något som måste ingå.

När det finns något helt annat. Något större. Något underbart. När en kvinna (eller en man) vet att sexualiteten är något jag äger själv. När båda parter är redo att mötas – på bådas villkor. Där man nyfiket utforskar varandra. Där sex kan vara allt från snabbt och hårt till långsamt och mjukt. Där man ger sig tid till att hitta sin egen sexualitet och det gemensamma sexuella spelutrymmet.

Men för att kunna göra det krävs att man vågar tala om saken. Och att man vågar känna. Att man vågar säga som det är.

Jag ser fram emot att lyssna på den fortsatta serien. För vi behöver tala om de här sakerna. Och det är också viktigt att tala om möjligheterna – sex behöver verkligen inte befinna sig på gränsen till övergrepp.

Apropå Youtubeklippet: Fejka inte, säg som det är!

Lyssna på det första programmet i Tendens serie här.

Och läsa gärna Saras funderingar kring samma sak.