charlotterudenstam

Hipp, hipp, hipp hurra för Alexander 50 år i dag!

Det började en dag för nästan exakt åtta år sedan. För mig alltså. Min resa med dig. Men för dig började det på ett nunnesjukhus i Bogota...




Det började en dag för nästan exakt åtta år sedan.
För mig alltså. Min resa med dig.
Men för dig började det på ett nunnesjukhus i Bogota för exakt femtio år sedan.
Grattis honey: Te amo, hasta el cielo.
Alexander, det är kanske lite fräckt av mig, att så här på din egen stora nollningsdag låna dina ord? Hur många gånger har jag inte hört dig säga att du älskar mig till himlen och högre än så.

När vi hade träffats för första gången så fyllde du nästan omdelbart så mycket i min inre värld. Du tog dig in i mitt hjärta på ett sätt som ingen annan gjort tidigare. Du markerade direkt att du skulle ha tillträde dit. Det var nästan som att du suttit där i mitt hjärta och väntat och så en dag sa du: Men, titta då , Charlotte, här är jag ju!

Det var liksom ingen diskussion. Du sa aldrig ”om” (vi ska träffas, ses igen, fortsätta, älska etcetera), du sa ”när”. Du satte ner foten bestämt och du gjorde det samtidigt som du, på alla sätt, visade din kärlek till mig.

Eller kärlek. Det var väl då, de första två åren, snarare himlastormande förälskelse, passion. Mitt liv gick i rött och rosa tillsammans med dig. Jag vandrade hand i hand på molnen. Jag kände mig sedd och bekräftad. Och jag vågade se dig. Jag vågade möta din blick, jag vågade ta in din kärlek (även om du fick säga ”Jag älskar dig” tiotusentals gånger innan jag riktigt vågade tro dig), jag vågade se din sårbarhet och du släppte in mig i ditt hjärta, i din värld, i sin sårbarhet och din längtan.

Till det yttre hade vi då många odds emot oss. Ingen av oss var intresserad av att skaffa en ny partner, ännu mindre en ny make eller maka. Både njöt vi av att vara fria individer. Och vi bodde sextio mil ifrån varandra och vi hade sammanlagt fem minderåriga barn.

Ja, du om någon vet ju hur det gick. Jag gick ner på knä och friade till dig två gånger och efter tre och en halv månad gifte vi oss nära de blommande näckrosorna vid Yxhyltasjön. Det var ett wow-ögonblick i mitt liv.

Jag känner mig så tacksam att få leva sida vid sida med dig. Att växa tillsammans med dig. Att dela livet med dig i både ny och nedan. Att åka berg- och dalbana med dig. För att leva med dig är verkligen som att dansa på rosor. Ibland kommer det vassa taggar i vår väg som ömsom sticker dig och ömsom sticker mig.

Du är en väldigt envis person, du har en rad figurer inom dig som jag har fått lära känna. Rebellen lurar under ytan, vi har den lättsårade Ärtan, vi har den allvetande advokaten Leffe, vi har Kurtan, som fixar alla smarta lösningar. Vi har… en väldig massa sidor av dig. Du är verkligen en sammansatt person. En person ingen kuvar, ingen sätter sig på, som ingen bestämmer över. Ibland är det väl så att din vilja till ”att bestämma själv” ibland blir… lite destruktiv. Men jag har insett att det är du som ska bestämma om du vill vårda och smycka ditt tempel eller inte. Jag kan bara säga, att jag gärna är med och bidrar till det.

Och apropå tempel. Jag gillar verkligen att dela vardagen med dig. Jag gillar ditt omsorgsfulla sätt att ta dig an saker. Jag gillar dina ibland yviga projekt här hemma. Som att bygga dammen helt från scratch, utan kunskaper innan. Jag gillar ditt sätt att envetet fortsätta, att fråga till råds, och inte ge dig förrän ytfinishen är den rätta. Och vårt hem blir allt mer smyckat av dina konstnärliga alster. Ett tag stod papier maché, sedan betong och nu senast är det lera som står i fokus. Nya material, nya möjligheter.  

Och du har en envetenhet, låt mig kalla det uthållighet, något som gör att du står vid ditt ord och du står vid din tro och ditt engagemang. Du har en fascination för kvinnokönet, som du betraktar som något skönt, magiskt, nästan religöst och värt att hylla på alla sätt, och du står för denna fascination, detta ja till livet och det djupt kvinnliga, vad än andra månde tycka och tänka. 

Och du har under våra åtta år gått från att smyga med det intresset till att visa det för hela världen... och du har märkt att världen står kvar och välkomnar dina uttryck för respekten för kvinnan, som vaginarts
Och den där troheten till vad du håller för viktigt och det du älskar det känner jag att du i högsta grad gör inför mig också. Din lojalitet till mig är beundransvärd och att du orkar älska alla skepnader av mig, från den lilla levnadsglada prinsessan till den gnälliga klimakterietanten. Det är beundransvärt, honey!

 
Ju mer du släpper in mig i ditt hjärta, desto större känns vårt möte. De gånger jag kan känna mig lite främmande för dig är när du sätter upp ditt pansar. Jag vet att ditt pansar har tjänat dig genom åren… som en av dina vänner sa för en massa år sedan: ”En sak som är skön med dig Alexander, är att du tycker att alla är idioter”. Men det lager pansar har försvunnit, åtminstone känner jag att du tillåter dig att älska mig… och att även om du ibland kallar mig för Madame Terror, så har jag aldrig upplevt att du klassar mig som idiot. Någonting har hänt. Mycket har hänt.

Jag älskar dig Alexander. Jag älskar ditt stora hjärta. Jag älskar din vilja att finnas för andra, att bidra till deras växt. Och jag önskar att du också kunde unna dig att ta emot mer från mig. Ju mer du öppnar dig, desto mer för mig att älska.

Njut av den här dagen. Njut av de kommande dagarna.

Jag har illustrerat det här inlägget med sommarbilder. För att leva med dig är som att leva i en nästan ständigt pågående sommar. Och jag vill göra det länge, länge till.
Det är väl så där 56 år kvar på vår resa, om jag har räknat rätt!
Kyssar, kramar, kärlek
till dig Alexander

Related

Alexander 5167264295960947142

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Wow...vilken underbar kärleksförklaring och grattisönskning.

    Jag hoppas att ni båda får en oförglömlig dag.

    Stor kram
    Linda

    SvaraRadera
  2. Marita Jacobson3 april 2011 10:53

    Tack vackra Charlotte för din hyllning till din Beloved, sen många år. Fint känna alla de ingredienserna som krävs för att älska om och om igen. Din ärlighet, oskyldighet... allt och din vilja att se din mans olika uttryck och sidor, men nyfikenhet. Tack också för den kärleken Ni delar med er, till oss. Och stort Grattis till din Never ever stopping being Creative Husband Alexander. Hoppas Ni får en härlig firning. <3<3<3 Lamhita

    SvaraRadera
  3. Marita Jacobson3 april 2011 10:55

    Tack vackra Charlotte för din hyllning till din Beloved, sen många år. Fint känna alla de ingredienserna som krävs för att älska om och om igen. Din ärlighet, oskyldighet... allt och din vilja att se din mans olika uttryck och sidor, med nyfikenhet. Tack också för den kärleken Ni delar med er, till oss. Och stort Grattis till din Never ever stopping being Creative Husband Alexander. Hoppas Ni får en härlig firning. <3<3<3 Lamhita

    SvaraRadera
  4. Vackert, er kärlek, ömsesidiga respekt och beundran berör innerligt och djupt.
    Tack för att du delar med dig av den Charlotte, det tänder hopp och längtan att få uppleva den hisnande resan igen.
    Kärlek o kramar <3
    Christina

    SvaraRadera
  5. Christina, den ligger säkert och väntar bakom närmsta hörn. Det kommer, för du är värd så mycket kärlek. Och tack för den gulliga feedbacken.
    Kramar Charlotte

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item