Den gyllene regeln. Är den så gyllene?

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

Matteus 7:12.

Vilket skitsnack!

Den gyllene regeln kan i förstone verka sjyst, men börjar du reflektera kommer du att inse hur ”trång” den är.

Jag sitter och skriver om en avhandling där det finns med en passus om den gyllene regeln och om en yrkesgrupp som håller sig till den när de utför sitt arbete.

Som om detta, att de behandlar andra så som de själv skulle vilja bli behandlade, automatiskt skulle innebära att de gör gott.

Har de någonsin funderat ett steg vidare, frågar jag mig då?

Det är så lätt att ta till sig och anamma regler (och värderingar) utan att reflektera över det. Det är så lätt att köpa de budskap som mamma, pappa, samhället eller en religion ger oss.

Men att vara människa är också att tänka själv, att förhålla sig till regler och se vad de innebär egentligen.

Den gyllene regeln kan i själva verket i värsta fall få … hemska konsekvenser.

När jag skriver detta kommer jag att tänka på en bok av Stefan Einhorn som heter ”Den sjunde dagen” och är ett samtal mellan honom och hans far där de talar om de stora livsfrågorna (klart läsvärd), jag minns att han förde ett resonemang om detta – och – jag hittar nästan genast citatet! (Trots att jag inte har gjort en enda anteckning i boken.)

”Min tanke är att vi kan föra resonemanget ett steg till. Att behandla människor på det sätt vi själva vill bli behandlade är bra, men det förutsätter egentligen att alla människor är lika, vilket vi naturligtvis inte är. En aspekt finns inte med i religionernas gyllene regel och det är empatin. Om vi behandlar alla människor som vi själva vill bli behandlade så kommer vi att upptäcka att alla människor vill olika saker. Nästa steg är därför att känna in vad varje medmänniska behöver och sen försöka ge det till dem. Om jag skulle formulera en egen gyllene regel så skulle den följaktligen lyda: ”Du ska sträva efter att bemöta dina medmänniskor så som de vill bli bemötta.” För mig är detta etikens grund.”

Och jag tycker att Einhorn uttrycker det på ett så bra sätt. För vad är det som säger att andra vill bli behandlade såsom jag själv vill bli behandlad?

Länge följde jag, utan att egentligen vara medveten om det, den gyllene regeln. Det gör jag inte autmatiskt längre. Och jag skulle bli glad om fler börjar reflektera över det.

Bara tänk ett steg vidare: Vet du vilka önskemål och behov människor i en annan ålder, av ett annat kön, från en annan kultur har?

Stefan Einhorn, den gyllene regeln, empati, reflektion