Ny bok: Dingo dingo – om den kravlösa kramen.

Jag såg Bob Hansson sitta i tevesoffan i Malou von Sivers program Efter tio i TV4.

Han talade om den kravlösa kramen.

Och jag kontaktade förlaget och bad om boken ”Dingo dingo, den manliga frigörelsen är här".

Först en sak. Bob Hansson är inte ensam författare till Dingo dingoboken. Den har han skrivit tillsammans med Leif Eriksson och Martin Svensson. Men eftersom det är Bob som har en särskild plats i mitt hjärta så väljer jag att fokusera på honom.

Som en parentes kan jag berätta en gammal historia. Det var en gång för så där tio år sedan. Jag kände mig grymt avvisad av en man och ringde en vän och bad henne muntra upp mig. Hon bad att få återkomma. Två minuter senare ringde hon upp och började läsa dikter av Bob Hansson för mig. Meningen med livet återvände. Liksom livsglädjen! (Tack Bob och tack Agneta för det!)

Och för något år sedan såg Alexander och jag en föreställning med Bob i Malmö, som vi typ gillade varje minut av. Så Bob har liksom ingående cred hos mig.

Så jag var verkligen nyfiken på boken… och jag gillar uttryck som den kravlösa kramen (även om jag är rätt osäker på att jag faktiskt läste den i själva dingoboken.)

Jag gillar Dingo dingo, det är det första jag ska säga om den. Porträtten av kvinnorna i boken är mer än groteska, men det gör ingenting. Jag kan välja att ta illa upp, eller att le. Och jag väljer att le… och visst finns det en massa lea fruntimmer och karlar som kryper för dem på alla möjliga sätt.

Men kvinnorna i boken är egentligen inte så viktiga. Det handlar om manlig frigörelse. Egentligen handlar boken om det jag pläderar så mycket för: Att våga leva sitt eget liv fullt ut. För om det är något de tre huvudpersonerna gör, så är det inte att göra det.

Där är Henrik som blir hustrumisshandlad. Där är Hampus som slösar bort sin hustrus arv och låtsas ha uppdrag han inte har. Och där är Olof som inte kan få upp den, för att han såg blåmärkena på brorsans fru. Där finns fler män. Som killen som är livrädd för kvinnor, till exempel.

Så här står det på baksidan på boken: ”Många har läst boken eller sett filmen Fight Club, den om män som träffas i smyg och slåss. Det här är romanen om män som träffas i smyg och kramas! /…/ Dingo dingo är den fantastiska historien om några män som äntligen reser sig, tar kontroll över sina liv och vågar känna efter vad det är de egentligen längtar efter.”

Och jag tror verkligen på att vi – oavsett kön – behöver mer kramar, mer närhet och beröring… och att det kan vara en väg till frihet.

Det är härligt med män som ryter till för rätten att vara mjuk, att känna, att bli sedda … och därmed bli tillräckligt starka för att leva sina liv.

Det är ett manifest i romanform. Läs den.

Och du – börja kramas … lääänge… om du inte har börjat redan.