Vara i nuet. Mamma fan-klubben talar.

Maja reflekterar kring att vara här och nu.

Jag börjar undra om jag har fostrat filosofer. 

Albert reflekterar om att vara här och nu. 

Och Maja sätter bild på det. 

(Två blogginlägg på en dag kanske är lite mycket, men jag blev så inspirerad av tre underbara varelser...)

Majas teckningar är så Wow, liksom. Och det säger jag både i rollerna av professionell människa och mamma. Jag ser fram emot böckerna som blir frukterna av Majas bok.

Det känns så häftigt med en dotter som vid 23 hunnit passa barn i Schweiz i ett år, ritat lyxbåtar och annat i Shanghai i nästan ett år, pluggat fyra år på Arkitekthögskolan, testat att vara sambo, dels med en älskad man och numera med en kompis, som startat aktiebolag och som lyckats fixa en finfin lokal mitt i Stockholm... och som ledig tid sitter med sitt skissblock och gör de mest fantastiska och tänkvärda bilder. Vilken kreativitet och jag gissar att "We'we seen nothing jet".

Och så har vi Albert, som kan kasta slängpussar varje morgon till Maja, eftersom han har en lägenhet med en solros i fönstret som ligger mindre än ett kvarter från Majas arkitektfabrik runt hörnet. Han ritar inte så mycket själv. Han tänker en massa. 

Reflekterar över livet och jag börjar undra om han, som vid 26 också hunnit med en massa och som bara har exjobbet kvar innan han kan kvittera ut sin ingenjörsexamen på KTH. Han gör kluriga experiment och tror ibland att han är en nörd.

Han har rest mer inåt än Maja och under en period var han verkligen en del av WoW-världen. Det är rätt länge sedan, så tiden med pizzakartonger och cocacolaflaskor är väl nästan preskriberad nu. 

När han var sju år ritade han en mystiskt bild som skulle föreställa hans bästa vän. Fröken frågade konfunderad vad bilden föreställde.

– Min hjärna, sa Albert glatt.

Och det är väl så det är. Albert använder den mycket och hjärna. (Hihi). Och han hittar klurigheter på nätet när han inte filosoferar alldeles på egen hand.

Så vill du ha bildfilosofi får du en god portion i Majas bok. Och vill du ha ord, foton och klipp-filosofi, tja då är Albertbloggen det givna valet.

Hälsar en helt opartisk mamma.

Puss barnen!

PS: Jag har ytterligare en filosof... och det är Stella. Men just nu tittar hon på Vänner efter två veckor nästan utan vänner i Nice. Så hennes blogg är tyst... och har varit tyst rätt länge (trist nog).

PS igen: Vad härligt det är att älska sina barn så mycket som jag gör. Grattis till mej <3