Forskning: Vilka schabloner använder du?

Vet du också hur norrlänningar, skåningar eller 08-or är? 


Då är du inte ensam. 
Men frågan är hur de här schablonerna påverkar oss och dem som utsätts för dem. 


 Jag befinner mig i Västernorrland, omgiven av norrlänningar. Jag gillar verkligen många av dialekterna här uppe. Jag gillar tonfallet och betoningarna. 


Kanske är det så att jag, som växte upp i Dalarna, i gränslandet till Norrland känner mig hemma också här? Jag vet inte riktigt. 


I Dalarna var det två sorters människor man bara skulle ogilla. 


Allra mest skulle man ogilla 08-or. Det var så de kallades. De dryga överlägsna stockholmarna. De som, enligt vår schablon, alltid trodde att de var något. Och det var ju extra jobbigt i en bygd där människor gick omkring med Jante-stämplar i pannan och det var, hur ska jag säga, en underdrift är att säga att det var fel att anse något gott om sig själv. 


Och skåningarna, de var hemska de med, kanske mest för att de var svåra att förstå och som jag minns det sågs de som sävliga och på något sätt opålitliga (det kanske är svårt att lita på någon som pratar med gröt i halsen?) 


Lite lustigt att det först var till det mest hatade jag flyttade och att jag numera bor i det näst mest hatade. 
Hur som helst. 


Jag läser en intressant artikel i Forskning och framsteg med rubriken ”Alla behöver en norrlänning. Och den handlar så klart om schablonerna kring hur en norrlänning är… och i vilken mån schablonen så att säga påverkar verkligheten. 


Jag tror att ett vägande skäl till att vi etiketterar andra är att göra världen enklare att förstå. Och då är det lätt hänt att se norrlänningen som präktig eller möjligtvis omodern och bidragsberoende. 


Och på vilket sätt bidrar norrlänningen eller norrländska företag själva till den här bilden och vad tänker vi om Norrland och norrlänningen efter att ha sett Kjell Sundvalls filmer om Jägarna eller teveserien Pistvakt. 


Fast – och det är viktigt – många av schablonerna handlar om bara hälften av norrlänningarna. Om männen. Om männen som bränner hemma, har en prilla under läppen, jagar, gillar naturen och som inte säger så mycket. 


Madeleine Eriksson är forskare vid Kulturgeografiska institutionen vid Umeå universitet. Hon disputerade i höstas med en avhandling om bilden av norrlänningen. Hon menar att Sverige vill framstå som ett modernt och urbant land och att den självbilden förstärks om en del platser och människor beskrivs som annorlunda. 


Det behövs alltså en norrlänning. 


Och enligt forskaren får Norrland stå för allt det som Stockhom, centrum, det moderna inte står för. Madeleine Eriksson läste artiklar, tittade på film och läste marknadsföringsmaterial för att se vilken bild av Norrland det gav. 
Där fanns å ena sidan de stoiska männen och å andra sidan en bild av glesbygdsbor som är sjuka, gnälliga och bidragsberoende. 
Till forskning och framsteg säger hon: 


– Att man använder schablonbilder i reklam och populärkultur är kanske inte så konstigt – där hör det till att överdriva ibland. Men lite förvånad blev jag över att betrodda medier, som till exempel Dagens Nyheter, reproducerade bilderna som ”sanningar”. Att de bara såg det de trodde de skulle se. Norrland buntas ihop till ett område med utflyttning och arbetslöshet och norrlänningarna blir ”de som inte flyttar utan bor kvar och i stället lever på bidrag”. 


Tycker hon då att bilden av norrlänningen är problematisk? 
– Ja, det tycker jag absolut! Allt som bidrar till att marginalisera människor och platser och får materiella konsekvenser måste man definitivt försöka ändra på. Därför är det viktigt att lyfta fram sådana här frågor. Det är precis som när det gäller könsroller eller etnicitet. Att man maskerar problem som egentligen handlar om ojämlikhet med kulturella skillnader kan vara problematiskt. 


Så vilken är din bild av norrlänningen?