Adventsboken 25: Ingen skam i kroppen

Vägen till Ja, del 25

Just do it!

Nike

När jag utforskar mitt förhållande till sexualitet, så vågar jag också upptäcka hur mycket skam sexualiteten är omgärdad av. Dels handlar det om min egen skam - och dels om omvärldens .

Under flera år har jag hållit på att skriva på en bok som handlar om sexualitet, men det är som att den aldrig vill bli riktigt färdigskriven.

Men vi ska göra ett specialarbete på sexsibilitycoachutbildningen och jag inser att detta är en god möjlighet för mig att faktiskt förverkliga boken. Och dessutom vill jag kunna visa upp något på utvecklingsprogrammet hos MNC.

I omgångar har jag känt oro över den där boken. Jag har skickat flera manusversioner till olika förlag och alltid fått nej. Ganska ofta rätt uppmuntrande nej. Men ändå nej. 

Jag har också suttit med SWOT-analyser och funderat över vilka risker jag tar med att stå för en bok av det här slaget.

I flera år är jag för rädd för att färdigställa den. Jag är rädd att bli fördömd av världen i allmänhet och av dem jag älskar i synnerhet.

Det är flera personer som har läst olika versioner av manus. Jag har hunnit få många synpunkter. De allra viktigaste har jag fått av Calle Rehbinder, som kort uttryckt tyckte att den var intressant men rörig. 

Så jag väljer att strukturera om hela boken. Den första delen får handla om min resa från skam till lust och den andra delen får bli en invitation till läsaren att göra en liknande resa. Och jag sätter titeln: Ingen skam i kroppen  - frigör din sexuella kraft.

För det är dit jag har kommit nu. Att när jag har tillgång till min sexuella kraft, så har jag också tillgång till livet i mig. Och när jag vågar tala om den skam jag känt genom åren och när jag berättar om situationer då jag har skämts eller känt mig kränkt, när jag vågar tala om det som många väljer att behålla i skuggan och inte säga något om, då är det som att jag befrias.

Vi ska ordna ”En dag för kvinnan i maj” och då ska boken vara klar - och på måndagen efter ska jag visa den för mina kurskamrater på MNC.

Det känns spännande. Läskigt. Spännande. Läskigt. Spännande!

Jag kommer att tänka på den gamla feministsången: Kan vi, vill vi, törs vi? Ja vi vill, vi törs vi kan. Fast den här gången handlar det inte om ett kollektiv. Utan om att jag, Charlotte, börjar stå upp för min sanning på djupet. 

Boken gör det lättare för mig att andas. Jag kan säga könsord utan att rodna. Jag kan känna stolthet över hela mig. Och jag blir överväldigad över läsarreaktioner. Kvinnor som säger att den bidragit till att de börjat leva sina liv och män som säger att de äntligen fått komma in i en kvinnas värld - utan att bli fördömd.

Och jag tänker på den flicka som en gång för länge sedan fick höra att det enda en flicka har är sin oskuld och som växte upp med framstjärt. Och jag omfamnar den lilla tjejen och känner stolthet över mitt liv, min kropp och min sexualitet.

Nästa avsnitt: Släppa gamla beroenden