Självcensur

En film som är utan självcensur på ett plan, men fylld av den på ett annat. Rekommenderas! (från 1999)

Jag träffade en vän häromdagen, en vän som träffat en man och som hade väldigt blandade känslor inför det.

En del av henne blev livrädd inför tanken på en relation och en annan del av henne kände en stor längtan.

Och ännu hade inget hänt, inte ens en kyss utbytts.

Det var då självcensuren satte in.

Min vän är alltså fylld av motsägelsefulla känslor som hon processar. Hon kan se hela sitt mönster av längtan och rädsla. Det är som att det pågår en pingismatch inom henne. Och genom att bli medveten om vad som pågår, så lär hon sig en massa om sig själv.

Den trevlige mannen skickar ett sms till henne och hon tänker att hon ska ge ett svar som beskriver vad som faktiskt händer i henne. Så hon börjar författa ett långt ärligt sms... och precis innan hon ska skicka det inser hon att hon nog inte vågar, att hon ska skicka något annat, mindre utlämnande, mindre sant, så hon bestämmer sig för att radera texten och skriva något nytt.

Självcensuren har slagit till.

Det är då det händer. Istället för att trycka på radera, så skickas sms:et i väg. Hon tittar med förskräckelse på sin telefon... och tänker typ, shit... Och hon önskar verkligen att hon inte fått i väg det... och nu har hon inte längre kontroll... och vad sa hon nu egentligen och vågar hon stå för den där ärligheten...

Och hon har inget val. För något i henne har trollat bort självcensuren. Hon står där naken med sina motstridiga känslor.

Och hennes sms lockade honom till handling, eller kanske till reflektion... för hans sms blev också ärligt. 

I dag är de ett par!

Och jag tänker på hur många gånger vi hindrar oss själva med hjälp av självcensuren. Det vi hade tänkt blir inte sagt, ögonblicket glider förbi... och så är det oåterkalleligen försent.

Jag minns en fransk film, En erotisk affär, som handlade om ett par som träffades för att ha sex. Bara det. De visste inte varandras identiteter. Men de hade sexet (som vi aldrig får se explicit). Och det börjar väckas starka känslor inom dem. Båda har lust att säga att de vill ha en relation... De sitter på ett café och är så rädda... och orden kommer ut fel ur munnen, de missuppfattar varandra och de går ut från caféet och möts aldrig igen. För att självcensuren, rädslan är där.

Och hur fungerar din självcensur? Vad låter du bli att säga? Vad händer när du trotsar din rädsla och säger hur det verkligen är?

Min erfarenhet är att självcensur i många fall är ett hinder... det stänger möjligheter. För vad är det som gör att rädslan för ett nej ibland är större än längtan efter ett ja?

Reflektera över det....