charlotterudenstam

Skam: Att falla för grupptrycket

I går föll jag för grupptrycket. Och jag skäms. Å vad jag skäms. Jag önskar jag kunde spela bandet tillbaka och göra på ett anna...



I går föll jag för grupptrycket.
Och jag skäms.
Å vad jag skäms.
Jag önskar jag kunde spela bandet tillbaka och göra på ett annat sätt.
Jag fick ett gulligt meddelande igår och gjorde tolkningen att det nog inte kunde vara till mig. Det måste vara felskickat. Det var liksom för gulligt för att vara till mig. Och när jag visade meddelandet till min omgivning drog de samma slutsats som jag.
Där kunde det ha slutat.
Men de började att hetsigt uppmuntra mig till att visa meddelandet för världen. Jag sa nej, nej, nej... och de låg på mer och mer. Talade om hur roligt det skulle bli. Och motvilligt rycktes jag med, trots att jag hela tiden hade invändningar.
Och så visade jag meddelandet för världen.
Nu är det så att jag skrev det på ett väldigt gulligt sätt och tackade för gulligheten jag fått till mig. Men under ytan fanns ju min närmaste omgivning som tänkte att meddelandeskickaren nog hade skickat till fel person... Tja, det fanns en underström av något som inte var helt rent.

Nu har jag plockat bort meddelandet från den offentliga världen.

Och jag skäms.
Jag skäms för att jag rycktes med.

De andra tyckte verkligen att det var skojigt. Att man ska skoja offentligen. Men jag känner, jag känner att jag bröt mot en viktig regel: Att vara autentisk och sann.

Jag känner verkligen hur fel det är för mig att göra något som skulle kunna vara på någon annans bekostnad. Jag vill inte hålla på med sådant.
Jag kan driva med mig själv, jag kan utelämna mig själv, jag kan göra allt - som handlar om mig. Det är autentiskt. Men jag vill inte ryckas med av grupptrycket. Jag vill inte känna att jag böjer mig för majoriteten, särskilt inte om det är mot min inre röst.
Så jag kan ju vara tacksam för det i dag, tacks för det just nu. Att den här, relativt oskyldiga händelsen, fick mig att se det här tydligt.
Och jag tänker... var går gränsen för vad jag gör för att vara med i gänget, för att vara populär, för att ses som smart eller rolig? I vilken mån är jag beredd att kliva på andra? Att vara taskig mot andra?
Det jag känner är att jag är det i väldigt liten mån och att den här episoden hjälpte mig att se det och att jag fortfarande behöver träna på att stå kvar i min sanning, i det som är rätt för mig.
Och samtidigt... jag gör fortfarande fel. Det är mänskligt att göra misstag.
Och jag hoppas att personen som skickade det privata meddelandet förlåter mig för att jag under ett halvt dygn gjorde det offentligt.

Förlåt!

Related

tacksamhet 598748643992054590

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item