Svenskarnas sexvanor: Den dolda sexualiteten

En sexuell fantasi eller önskan du inte vågat berätta om?

Var fjärde svensk man skulle inte berätta för sin partner om han varit otrogen. Och rätt många yngre män låter bli att berätta om sin porrkonsumtion eller sina sexuella fantasier för sin partner.

Samtidigt berättar var femte man och var fjärde kvinna ”allt” kring sex med sin partner.

Jag har sagt det så många gånger: Prata om det. Prata om din längtan, dina drömmar och om vad du faktiskt gör för att förverkliga dem. Lägg skammen åt sidan och var sann. (Hur det kan gå när man låter skammen svämma över alla bräddar kan du se i gårdagens inlägg om filmen Shame).

Och jag menar verkligen det, att prata både om det som känns bra och om det som känns jobbigt, om det som skrämmer dig, eller hindrar dig. Och är det så att du lever i en längre relation kan det vara bra om din partner känner till om du har några sexuella trauman, så att ni tillsammans kan bidra till att hela dem... eller åtminstone kan bidra till att din partner förstår varför någon viss sexuell aktivitet känns omöjlig (just nu) för att den väcker starka känslor eller innan.

I Viagrarapporten 2011 har svenska män och kvinnor fått kryssa i en mängd svarsalternativ på frågan: Vad skulle du aldrig berätta för din partner?

I topp för männen (22-26 procent av de svarande) är vissa av mina sexuella fantasier, om jag varit otrogen eller min konsumtion av pornografi.

I topp för kvinnorna - som generellt ligger betydligt lägre än männen (15-12 procent) ligger vissa av mina sexfantasier, om jag varit otrogen samt om jag fejkat orgasm.

Då kan man fråga sig: Är det så att män oftare konsumerar porr (det var bara 4 procent av kvinnorna som aldrig skulle berätta om det)? Eller är det bara så att kvinnor skäms mindre över sin porrkonsumtion? Förmodligen är det så att män fortfarande konsumerar betydligt mer porr än kvinnor - och att de fortfarande skäms över det.

För jag tänker så här: Det man inte vill berätta för sin partner är troligen ofta något man skäms över. Det kan känns pinsamt att berätta om porrkonsumtion, sexuella önskningar som ligger utanför ”normen” eller om vidlyftiga sexuella fantasier. Och det kanske kan kännas skämmigt och jobbigt att berätta om otrohet?

Jag känner flera män som varit notoriskt otrogna mot sina partners (kvinnor i mina exempel) och som tagit otroheten som en manlig rättighet, medan de samtidigt säger att de skulle bli skitarga om deras partners gjorde samma sak mot dem eller ”min partner skulle aldrig vara otrogen mot mig, det vet jag.”

Det här sättet att lägga en del av sexualiteten i skuggan tror jag inte gagnar någon. För hur är det att ljuga sig fram genom livet, att tillåta sig saker i mörkret... Hur stor är rädslan att bli påkommen? Hur stor är risken att en partner förlorar tillit när hon eller han hittar öppna sexschattar eller sexiga sms från okända människor? 

Jag tycker att det är glädjande att det ändå är en hel del människor som lyfter undan skynket och säger som det är. Detta tänder jag på. Jag gillar sån här porr. Jag var otrogen. Då går det att antingen bygga tillit - eller välja om man vill leva med en partner som väljer att ha andra vid sidan av. Börja vänj er vid att prata om det, ta det lite pö om pö om det känns jobbigt.

Jag tror att det skulle vara väldigt bra med relationer som skriver kontrakt sinsemellan (muntliga eller skriftliga) där man gemensamt bestämmer sig för de sexuella ramarna - och försöker hitta lösningar som är så tillfredsställande som möjligt för båda parter.

För tänk om det är så att den ena i en relation går ut och har sex med andra, för att få något hon eller han egentligen skulle ha kunnat få av sin partner, om hon eller han hade vågat fråga eller berätta om sin fantasi eller längtan? Jag tror alltså att en del sexuella problem beror just på att vi håller dem i mörkret, att vi inte berättar, för att vi är så rädda för vad den andra ska tänka?