Minska skuggan - sluta döma dig själv

I går kväll hade jag min underbara gudinnegrupp här.

Fler av gudinnorna var nya.

Det var härligt och lite pirrigt.

Och jag fick ett kort möte med min skugga... den där skuldbeläggande delen... den där delen som säger att jag inte riktigt duger.

Det är så märkligt, det där med att bli mer medveten om de processer som pågår inom mig. 

Jag tränar på att vara i det som är, att acceptera det som är, att vara här och nu. Och nu kan jag liksom betrakta mig själv på ett annat sätt, ibland med lite distans. Och det känns bra.

Alexander och jag brukar tala om att vara ”på linjen” eller att vara ”vid sidan av linjen”. Alltså om jag är mitt i en händelse, utan distans, så kan det finnas en massa känslor, dömanden, projektioner. Men kliver jag vid sidan av, kan jag betrakta det på lite avstånd och då... gör jag nog det som Deepak Chopra talade om i går... jag släpper taget om det lite... Jag är inte längre identifierad med det. 

Och nu har jag allt lättare att lägga märke till fler saker, utan att nödvändigtvis agera. Alltså, jag kan lägga märke till att jag till exempel dömer mig själv och bara acceptera att det sker och liksom låta det passera.

I går hände det flera gånger. 

Att jag hörde min inre domares röst. 

Och jag lät honom babbla på. 

Jag brydde mig inte så mycket.

Så även om jag ägnar mig åt att döma mig själv fortfarande, så trycker det inte ner mig lika mycket som tidigare. Det är som att att dömandena har slutat vara sanningar. Det är bara något som min inre domare slentrianmässigt levererar.

Ibland dömer vi oss själva för att vi känner ”dåliga känslor”, som att vara arga, avundsjuka, rädda, ilskna, avståndstagande... Och det finns kanske skäl att du ibland är arg, avundsjuk eller rädd - att du känner det speglar något som finns inne i dig. Genom att dessutom skämmas över vad du känner, eller döma dig själv för det, gör du det bara värre för dig själv.

Det man kan träna på, skriver Chopra, är att känna förståelse för sig själv (och andra.) Alltså: ”Det är okej, jag förstår varför det känns så”. Om du gör så slår du två flugor i en smäll. Dels som slutar du döma dn känsla och dels ger du dig själv tillåtelse att vara den du är. 

Vad tror du skulle hända om du började känna större förståelse för dig själv? Jo, menar Chopra, den inre domaren kommer långsamt att upplösas. Och genom din förståelse kommer du att öppna en kanal mot helande krafter.

Detta har jag intuitivt gjort under flera år. Och det jag märker är att min inre domare får allt mindre makt över mig och att jag har lättare att både förstå mig själv och förlåta mig själv. Det är så himla skönt.

Så igår när den inre domaren började tjattra. När han sa att jag inte duger. Att jag inte försöker tillräckligt, så rörde det mig inte så mycket. Jag vet att det är hans mantra. Det är inte jag.