charlottecronquist

Feminism: Har det stått still sedan Fittstim (1999)?

Jag läser att Linda Skugga är feminist. Att hon alltid varit det. Och hon får medieutrymme att tala om det.... .. när det blir ett ramaskr...





Jag läser att Linda Skugga är feminist.
Att hon alltid varit det.
Och hon får medieutrymme att tala om det....
.. när det blir ett ramaskri kring kvinnors behåring
under armarna.
Hon beskriver det som patetiskt. Alltså att det är
vad samtalet tenderar att handla om.
Har vi inte kommit längre?



I en artikel på SVT säger Linda Skugge, som var redaktör för antalogin Fittstim, som kom ut 1999 och sedan dess gjort minst tusen grejer:


“Att endast prata om kroppshår och hora/slampa leder tyvärr ingenstans. Det enda som leder till förändring är att agera. Det vill säga: lyft fram andra kvinnor, anställ bara kvinnor, tipsa om kvinnor, pusha kvinnor, var mentor åt yngre kvinnor. Jag vet att ni unga tjejer inte tror på mig men kvinnor trycker ner kvinnor och håller tillbaka andra kvinnor. Och där har ni själva kärnan till att ni lever i en icke jämställd värld. Männen kan ni aldrig lita på, de kommer aldrig nånsin vare sig hjälpa er eller lyfta fram er. Då finns bara ni själva kvar. Håll ihop!

Jag är feminist, jag har endast anställda (unga!) tjejer, jag har tre döttrar (som tycker jag är sjuk), jag älskar Caitlin Moran som är förlåten för hennes grunda feministsnack (också mest om kroppshår) för att hon åtminstone skriver på ett väldigt roligt sätt.
Caitlins bästa polare budgeterar för hennes kroppshår och riskar in huruvida det eventuellt kommer bli a morning after shag.
”I don’t want to be hairless – but on a night-bus, fuckless. (_) I can’t budget correctly with all these ’Random Fuck Factors’ in my week.””


Jag håller med.
Linda Skugge är en generation yngre än mej.
Jag minns när jag var arton år, i slutet av 1970-talet.
Jag trodde att jobbet var fixat av generation Grupp 8, Generation Sextioåtta, Generation Rödstrumpa.
Men jag hade fel.

Alltså, som artonåring trodde jag att jag hade precis samma förutsättningar i arbetslivet som någon utrustad med kuk. Och även om jag märkte antydningar till att så inte var fallet så dröjde det innan jag fattade att jag måste vara med och göra jobbet.
Alltså att säga: Alla har samma värde. Kuk eller fitta ska inte spela någon roll.

Jag minns när jag direkt efter gymnasiet började jobba för en rad lokaltidningar i Dalarna. När jag fick en anställning av en av dem ville chefen att jag skulle sitta i hans knä när jag skrev på pappren. Jag avböjde.

Jag minns många gånger som journalist när en man sett nedlåtande på mig och kallat mig lilla gumman och talat med mig som att mina bröst var min hjärna.
Ibland blev jag så fruktansvärt arg.
Men ofta var jag i en situation då jag teg. Jag bet ihop. Jag låtsades som ingenting.

Jag vaknade upp när jag blivit mamma och insåg att de cementerade könsrollerna och synen på kvinnors roll i arbetslivet (och hemmalivet) är systemfel. Att jag och min lilla familj var en del av något större... och där vissa saker kallades “privatsaker”.... men hur privat är det att inte få dagisplats? Hur privat är det när en man får högre lön än en kvinna? Hur privat är det när en pappa som lyckas baka en sockerkaka får ringlande köer runt sig... för att han har bakat en jävla kaka? Hur många gånger har inte dagispersonal skuldbelagt mammor som hämtar snoriga barn och tittat beundrande på de hjältemodiga pappor som hämtat sina snoriga barn?

Alltså, det finns mycket sånt här överallt.
Jag blir sällan arg eller irriterad nuförtiden.
Men nu när det där med kroppsbehåringen kom upp så kände jag... matthet.
Hur kan detta bli en så stor fråga, en orkan i ett vattenglas, när det finns så andra viktiga saker att syssla med... och en av dem är att fatta att kvinnor och män har samma värde. Och att vi ska ges samma möjligheter på alla områden.
Basta!

I en artikel i Amelia får Linda Skugge frågan:

Upplever du att feminismen är annorlunda idag än när du var redaktör för Fittstim?
– Jag upplever inte att det finns någon feminism i dag.
Vem kämpar på mainstreamplats?
Vem kämpar för våra små flickor?
Vem bryr sig om hur tjejer har det i skolan?
Det finns så klart en massa hjältar som hörs på twitter och så, men varför tar inte de riktigt stora tidningarna i dem?
De jag tycker är bra och läser allt av är Fridah Jönsson, Cissi Wallin, Quetzala Blanco, Hanna Fridén.
Nu har jag säkert glömt flera men jag ser er alla och läser er, ni är väldigt begåvade.


Nu ska jag börja undersöka vad dessa kvinnor skriver. Tack för tipsen Linda Skugge.


Och jag tänker att vi borde börja lära av varandra, att inte varje generation kvinnor ska behöva upptäcka detta. Igen och igen och igen.

Related

Quetzala Blanco 1544460459740706210

Skicka en kommentar Default Comments

  1. tjejer som inte är feminister förstår jag inte hur de tänker, helt ärligt... att vara feminist och för jämlikhet är lika naturligt som att äta för att kroppen ska få näring (lite trist egentligen, för jag strävar efter att njuta av maten också...) , klä sig för att inte frysa (eller för att "synas"),  kramas för att få närhet, skratta för att må bra. osv. att inte vara feminist är att förneka sig själv.

    SvaraRadera
  2. charlotterudenstam22 april 2012 kl. 11:59

    Jag håller med dig. Kanske är det så att de som inte klassar sig som feminister väljer att definiera begreppet på ett annat sätt?

    SvaraRadera
  3. förhoppningsvis kallar de det något annat, för ordet är tydligen fortfarande laddat...

    SvaraRadera
  4. charlotterudenstam22 april 2012 kl. 12:17

    Frågan är vad?

    SvaraRadera
  5. Jag är något så konstigt som en kvinna som inte är feminist. Däremot har jag alltid jobbat för att stödja och ställa upp för dem som behandlas orättvist, vare sig det är män eller kvinnor. Jag skriver inga artiklar om det eller basunerar ut ett budskap, utan jag jobbar i det tysta. Jag griper in när en man blir mobbad, jag griper in när en kvinna blir nertryckt och förbigången. Jag har fått betala för det, men jag klarar inte att stillatigande bevittna orättvisor. Jag kallar det mitt rättvisepatos. Men feminist är jag inte, kanske jag kan kallas humanist? En som jobbar för att alla ska behandlas lika och med respekt, vare sig de är män eller kvinnor.

    SvaraRadera
  6. ordet är laddat uppenbarligen, humanist är kanske bättre. det du beskrev är det jag kopplar till feminism. :-)

    SvaraRadera
  7. ingen aning, för mig är ordet och att vara feminist inte skamligt! men att verka för jämställdhet, jämlikhet, rättvisa är likvärdigt med feminism kan jag tycka.

    SvaraRadera
  8. charlotterudenstam22 april 2012 kl. 14:14

    För mig är en kvinna som jobbar för allas lika värde feminist. Fast vi etiketterar ju olika. Och för mig spelar etiketten inte så stor roll - det viktiga är att jobbet blir gjort <3

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

prenumerera

100%-podden

Leta i den här bloggen

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

item