Ljuset som försvann.

Jag kom ut från bridgen, tände baklyktan på cykeln och tänkte inte mer på det.
Förrän jag närmare mig Reginavägen, omgiven av mörker.
Framlyktan lyste inte.
Hm.
Och när jag parkerade cykeln upptäcker jag att lampan är borta.
Och svär en liten ramsa.


Under mina år i Malmö har jag blivit av med flera cyklar. De har suttit fast med alla möjliga låsanordningar... och ändå... en morgon när jag tittar ut så är jag utan cykel.
Det är minst sagt irriterande. Och ledsamt.
Dessutom har jag blivit misstänkliggjord av försäkringsbolag... som har segat med hanteringen av mina ärenden för att det blivit för många cykelstölder... som nästan rent ut sagt att de tror att jag fuskat...
Den senaste cykeln har varit i min ägo i mer än ett år. Jag har målat den i guldfärg för att göra den mindre stöldbegärlig. Och jag parkerar den på en mindre uppenbar plats en tidigare. Jag vill behålla min cykel.
Men ute på stan är det ju inte så lätt att skydda den.
Så jag hann bli både ledsen och irriterad över att någon vandaliserade cykeln på ett så fånigt sätt. Jag menar, bara slita av en lykta.

Så jag befann mig i mörkret i ett par dagar.
Jag funderade på var och hur jag bäst skulle fixa en ny lykta.
Våndades inför besväret med att fixa det.

Sedan behövde jag cykeln på dagtid. Så jag gick fram till den. Och vad ser jag: Lyktan är där! Gissa om jag blev förvånad. Men varför hade den inte lyst? Jag tittade på glödlampan och den såg hel ut. Eftersom jag har en lykta som inte styrs av en yttre dynamo, så låter jag den alltid stå på, den styrs av en slags inre dynamo, vilket gör att det inte påverkar “tyngden” när jag cyklar och inte ger något extra irriterande ljud.
När jag tittar närmare så har någon stängt av lyktan.

Hm.

Och när jag tittar ännu närmare och försöker återskapa situationen på kvällen, så inser jag att jag letade efter lampan på fel ställe! Jag tittade där jag trodde att lyktan fanns.. och såg bara några sladdar... ah, avklippt tänkte jag och nöjde mej där. Hade jag ställt mej och tittat på cykeln framifrån hade jag sett lyktan. Den gömmer sej lite grand under cykelkorgen.

Så jag befann mej alltså i mörker under några dagar... och så fann jag ljuset igen!
Rätt härlig bild måste jag säga.
Och jag är glad över att ingen valt att slita loss min lykta.
Det hade ju varit så idiotiskt.


Skicka gärna grattishälsningar till Alexander i dag... Hipp, hipp, hurra... han fyller år i da!