Eko... eko...ko...ko...o...o... (gillar inte min inre domare)

Echo var nymfen som älskade sin egen röst...

Det är fortfarande skitjobbigt när saker strular.
Det är skitjobbigt att inse att jag hade kunnat förhindra det.
Och det är väldigt, väldigt svårt att tala fritt när örat är fyllt av eko.
Hade det hänt för tio år sedan hade jag förmodligen grävt ner mig och hoppats att jag skulle dö på kuppen.
Nu kan jag faktiskt andas igenom det.
Bra, Charlotte, det börjar visst faktiskt bli okej att vara ofullkomlig!


I går hade vi Soulsisters vår första radiosändning. Direkt, i en bloggradio nära dig. Så snart sändningen började hörde vi ett eko, ett ekooooo som var ett par sekunder sent. För att lyssna på varandra krävdes typ 150 procents koncentration och för att prata och inte störas av ekot krävdes typ 250 procents koncentration.

Jag tittade på klockan som gick väldigt långsamt. 
Hur skulle vi kunna hålla ut i 45 minuter under de här förutsättningarna?
Jag kände mig frestad att bara klicka ut mig från sändningen, 
för att det var plågsamt, 
för att det var jobbigt 
och för att vi inte kunde bjuda publiken på vad jag uppfattade att vi hade lovat. 
Skamkänslor flammade upp. 
Men jag gav inte upp. 
Jag koncentrerade mig 250 procent 
och kunde prata sammanhängande trots ekot. 
Fler saker strulade. 
Ett tag försvann Marie ur sändningen 
och efter de första tjugo minuterna var Jeanette försvunnen.


När det är mindre än tio minuter kvar säger Marie: 
Har du bloggradion framme på din dator? 
Jag släckte det fönstret och ekot försvann.

Det var så otroligt vilsamt. 
Det skapade en stillhet. 
Jag var fortfarande djupt koncentrerad, 
men det kändes som efter en stor ansträngning. 
Den där lättheten. 

Och samtidigt skrek min inre domare i mitt öra: 
Charlotte, du som jobbat som journalist borde ha fattat att du skapade rundgång. 
CHARLOTTE, det är ditt fel. 
Charlotte, du är en usel person. 
Charlotte, DU HAR FÖRSTÖRT ALLT.

Jag hörde den inre domaren och jag fortsatte andas. 
Javisst, jag hade gjort ett fel, som jag var helt omedveten om. 
Det är ju skittrist att det blev så... 
men jag behöver träna på att det är okej att det blir lite fel ibland. 


Och du inre domaren: 
Jag dog inte av den här imperfektionen. 
Det är okej att vara... och göra fel.

Domaren försökte påkalla sin uppmärksamhet då och då under gårdagen
... och samtidigt tror jag han lärde sig något... 
Han behöver inte oroa sig så för mig. Jag klarar mig rätt bra själv.

Och, efter det här teknikstrulet den första gången, så har jag och vi lärt oss en massa. 
Så vid nästa sändning, 29 maj kl 12, blir det säkert bättre.

Just den kvällen är det också dags för premiär för vår helkvällsföreställning Äntligen hemma! 
Av kvinnor, för kvinnor, med kvinnor. Välkommen in till vår värld!.

Och du som är nyfiken på Maries energiarbete. Det finns fortfarande chans att vara med på Energy Liberty Week som börjar den 4 juni. Jag ska vara med!

Men först är det tid för gudinnor (och jag är så glad över att Marie skriver om gudinnor på sin blogg i dag!) och i nästa vecka kommer Alexander och jag att leda gratisseminariet Nära relationen. Förra gången strulade tekniken för oss också... ska bli spännande att se vad just vi har lärt oss.


PS: Lyssnade på den här låten och den finns här speciellt för Alexander: Jag älskar dej av hela mitt hjärta.