charlotterudenstam

Finnas till för andra. Vara ett sexobjekt.

Tillåter du dig att vara ett objekt? Det har jag gjort många gånger. Men oj, så ont det gör, åtminstone för mig, och åtminstone i längden...



Tillåter du dig att vara ett objekt?
Det har jag gjort många gånger.
Men oj, så ont det gör, åtminstone för mig, och åtminstone i längden.
Särskilt att vara reducerad till sexobjekt.

Det där med sexualiteten är så underbart, så känsligt, så lätt att bli sårad i och ger samtidigt så stora möjligheter till njutning och bekräftelse.
Men om man, som jag, i perioder haft låg självkänsla, kan det där med sexet och objektifieringen bli extra jobbigt.
Under långa tider trodde jag att jag saknade existensberättigande utan en partner. Jag var liksom … ingen … då. Jag tror inte att någon annan gjorde den definitva kopplingen som jag själv gjorde... men inuti mig kändes det så. Jag behövde någon vid min sida för att duga. Jag behövde säga: “Min kille...” (för i mitt fall var det just killar som var det intressanta.).
Så jag kunde vara så uppfylld av att ha kille att jag faktiskt tappade bort mig själv till en del.
För vem var jag egentligen? Utan kille?


Och för att få behålla killen behövde jag anpassa mig. Åtminstone trodde jag det. Så jag anpassade mig och blev rätt mycket den tjej som jag trodde han vllle ha. Jag har suttit timmavis och gjort saker som jag tycker är skittråkiga för att en kille har velat det, för att han skulle vilja fortsätta vara min kille... Och jag har tillåtit rätt många, hur ska jag säga, kränkningar, för att slippa bryta en relation. För det var värre att vara ensam. Att inte ha någon. Det skulle kännas så naket att inte kunna säga: “Han är min kille...”


Men jag vill ta det ett steg vidare. Det steg jag tar i kapitel 10 i “Ingen skam i kroppen - frigör din sexuella kraft” - som jag bjuder på här. Det här med att finnas till för andra tillät jag själv att gå för långt. Jag gick så långt att det gjorde riktigt riktigt ont inuti mig. Fast det vågade jag inte riktigt känna då. Inte förrän långt senare har ilskan och tårarna hunnit ikapp mig. Och i dag kan jag se med kärlek på den yngre jag som tillät sig att bli ett sexobjekt.


Alltså det var bättre att bli knullad av någon som inte brydde sig om mig, än att inte bli knullad alls.


Jag vet hur det är att bli reducerad till öppningar. Och jag har tillåtit det. Kombinationen kärlekstörstande, naiv och känslan av att bli någon när någon hade sex med mig var inte så lyckad för mig. Det bidrog till att jag kände mig tom inombords.


Vad jag behövde erövra var mig själv. Jag behövde välja sexpartners utifrån en egen vilja. En period var min självkänsla så låg att jag tog emot vad som bjöds och följden var att jag flera gånger var älskarinna till gifta män. Jag trodde inte att jag var värd bättre än så. När någon, som var hyfsat attraktiv, sa att han ville ha min kropp, sa jag nej, för det gav en stunds värme, ibland en del njutning och jag kunde fantisera om att han kanske skulle vilja ha mig till mer än sex. Så blev det ju inte. Den lilla osäkra flickan i mig lyckades inte linda männen runt sitt finger, men hon lyckades ändå inse att hon var en sjyst sexpartner (och det var faktiskt bra, just den aspekten). Det negativa var mer att hon, i deras ögon, dög bara till sex. Men jag kände, en kort stund att jag hade ett värde.


I dag menar jag att det är så oerhört viktigt att lyssna in mig själv och göra mina val utifrån det. Att inte gå i fällan och känna mig som ett objekt (eller bara göra det när det känns rätt infrån mig).


Jag tror att min resa är en av orsakerna till att jag den här hösten startar kvinnokvällar om sex och relationer. För att det är så viktigt att ha rum där vi kan få tala om detta, där vi kan få blir vänner även med vår sexualitet, där vi kan bidra till att hela såren i oss själva.
Mina kvinnokvällar sker på onsdagar, i Mitt hem i Malmö, med start 12 september. Det blir en liten grupp som följs åt under sju kvällar, så att vi kan känna oss trygga. Det finns fortfarande platser kvar. Välkommen!

Det är så fantastiskt att jag i dag har skrivit “Ingen skam i kroppen”, att jag är “100% Charlotte”, att jag i dag talar om sex, lust, passion och relationer utan att rodna, att jag i dag är sexsibilitycoach och leder workshoppar och föreläsningar, och att jag har en partner som jag väljer aktivt, för att jag älskar honom och inte för att han ska göra mig hel.
Vilken utveckling! Det är verkligen möjligt.


Related

värde 7103640139397927774

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Jag känner igen mig i det du skriver, men vet inte hur jag ska ta mig ur detta...

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item