charlotterudenstam

Jag har fortfarande skam i kroppen. Tyvärr. Eller - det kanske är okej?

Har jag ingen skam i kroppen ?  Jo, det har jag. Tyvärr. Det finns rester kvar.  Ibland känner jag mig rent av pryd, även om det kansk...



Har jag ingen skam i kroppen
Jo, det har jag. Tyvärr. Det finns rester kvar. 
Ibland känner jag mig rent av pryd, även om det kanske är svårt för andra att se. 

Jag kämpar på med mitt. Jag kämpar på med att acceptera mig själv fullt ut. Jag tränar på att omfamna allt det som dyker upp, det som bubblar upp. 
Men det är inte alltid så lätt. 
För bland det som fortfarande bubblar upp finns skam, otålighet, irritation och ibland får jag kontakt med känslor av orättvisa. 

Jag kan å ena sidan känna mig lite pryd ibland på ställen som sexsibilityfestivalen, när människor förhåller sig friare i sin sexualitet än jag själv gör. 
Jag kan ibland uppfatta något som vulgärt … och så i nästa stund skämmas över det också. Så skammen attackerar mig från båda håll.
Jag verkar för ett samhälle där vi ska känna oss fria att vara oss själva, 
leva våra drömmar, leva
 vår sexualitet … och sedan … tja… så blir jag blyg och generad ibland. 
Och det kan vara lite svårt att hantera den där motsägelsefullheten. 

Jag menar, jag kan säga fitta, jag kan göra tantriska övningar, 
jag kan allt möjligt och samtidigt kan jag känna mig obekväm av att 
läsa en novell som bara handlar om slaskiga kön, liksom. 

Eller när det bara blir själva sexualiteten och möjligheten 
att utöva den som blir det viktigaste. 
Jag swingar inte runt, liksom. 

Jag vill skapa intimitet, möten, känna närvaro, 
känna den sexuella kraften, känna mig ett med universum, 
tala om sex på ett avspänt sätt, 
men jag tror jag skulle titta bort om någon visade en porrfilm 
där någon knullar en hund. Äckelkänslor.
Så ibland kan jag alltså tänka att jag är lite pryd eller begränsad eller så. 

Men förmodligen är jag mer öppensinnig än många 
som inte vågat titta närmare på sin sexualitet, 
som inte vågat sniffa på den spännande världen, 
på den delen av livet. 

Och så skäms jag lite grand. 
 Det kan hända att jag blir lite rädd för sexuellt väldigt utlevande personer. 
Som liksom bara går in i ett rum och har sex bakom ett litet förhänge, 
men så alla kan vara medvetna om vad de gör. 
Och kanske det skrämmer mig för att det är något jag själv inte vågar? 

Men ibland handlar min rädsla om att jag ibland ser människor 
som inte är ”riktigt hemma”. Som är hur frigjorda som helst, 
som testar alla gränser, men när jag ser dem i ögonen så är de inte där. 
Sånt gör mig rädd. 
Jag vill inte göra övningar med någon som inte är hemma. 

Och så finns det så klart de som är hur hemma som helst 
och har passerat gränser som jag kanske aldrig kommer att testa 
och dem känner jag mig mindre rädd för, 
men ibland kan jag lite skämmas för att 
… tja… att jag inte vill eller riktigt vågar göra samma sak. 
Hm. 
Vad handlar det här om? 
Jag tror att jag går runt och mäter mig. 
Jag ser på hur andra gör och så skäms jag i förhållande till dem. 
Och när jag börjar göra det så tappar jag bort mig själv. 
Jag dinglar lite i luften och det känns obehagligt. 
Kanske är det bra att dingla i luften ibland. 
Att känna skammen, att känna obehaget, 
att känna otillräcklighet, att känna mig liten, 
att känna mig otålig, irriterad eller vad det kan vara. 
För det är ju på riktigt. 
Jag menar jag känner det på riktigt och då får jag acceptera det. 
Det är vad jag tränar på just nu. 
Att vara autentisk. 
Att känna det som är. 
Att vara i känslan av skam, eller prydo, eller genans eller vad det nu kan vara… och så våga vara nyfiken. 
 Vad finns i lagret under? 
Vilka är mina egna värderingar? 
Vilka har jag ärvt från någon annan? 
Finns det något jag kan hämta hem? 
 Javisst ja. Jag kan inte tvinga fram svaren. 
Jag behöver sitta vid lägerelden och andas. 
Känna. Leva. Acceptera. 
Och därifrån kan jag expandera. 
I min takt. 
Jag behöver inte mäta mig med de modigaste, 
med de djärvaste eller de mest exhibitionstiska. 
Jag kan börja med att bara vara Charlotte. 
100% Charlotte.

Och om du vill testa dina gränser, om du är nyfiken på din sexualitet,
om du är nyfiken på vad ett liv där du har större tillgång till din sexuella kraft,
då tänker jag så här:
Bli sexsibilitycoach du också. Nästa träningsomgång börjar i oktober.
Alexander och jag kommer att hålla dig i handen genom hela resan.




Välkommen in till en spännande värld.
Din inre värld.
Dina möten med andra.

Related

sexualitet 3304485546017817917

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Är det verkligen din egen skam, genans och blyghet du känner? Som känslig varelse är du säkert expert på att känna vad andra känner... Så är det iaf för mig...så jag ställer frågan Är det mitt? Om inte så skickar jag tillbaka det...

    SvaraRadera
  2. Det ska jag ta in Anna, det kan säkert ligga något i det. Kram

    SvaraRadera
  3. Underbart. Du tar isär och analyserar det som kommer upp. Många i vårt samhälle tar sina tankar som ett bevis för andra människors sexualitet är på ett visst sätt och dömer istället.

    SvaraRadera
  4. Tack Stefan. Det värmer mitt hjärta.

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item