charlotterudenstam

Jag säger upp mig. Jag tänker inte vara din sophink längre (på ett tag i alla fall)

Först av allt - detta handlar om mig, det handlar inte om dig, hur mycket du än vill det. Livet är en skola och jag har just fått en lekti...




Först av allt - detta handlar om mig, det handlar inte om dig, hur mycket du än vill det.
Livet är en skola och jag har just fått en lektion som handlar om att känna mina gränser på ett lite oväntat sätt.
Jag vill ju vara kärlek, sända ut kärlek, vara omtänksam, bidra på de sätt jag kan.
Och jag möter en massa kärlek, men jag möter också mörker, mörker som kanske är mitt eget, men som skickas till mig ifrån andra.


I slutet av sommaren fick jag en av mina “lysande” idéer. Jag hade gjort en meditation skapad av den indiske mystikern Osho. En meditation som handlar om att ta in andras smärta, rädsla, ilska, dömanden, mörker in i mitt hjärta och så omvandla det till kärlek. Jag såg för mig hur jag, tillsammmans med en annan stark kvinna, skulle kunna fungera som klagomurar och ta emot gråten, skriken, smärtan och förtvivlan.


Jag trodde att jag kunde vara stark nog att kunna göra det. Att möta väldigt mycket mörker och bara omfamna det. Nu vet jag att jag inte var redo. Kanske beror det på att jag själv har så mycket mörker kvar att en del av andras mörker, rädsla, ilska, dömanden, kritik eller vad det nu kan ta sig för form, biter sig fast i mig och fyller på mitt eget mörker.


Men jag hade sänt ut detta till universum och jag har fått en försvarlig del av andras mörker... och jag klarar inte av att bara omfamna och transformera. Jag är inte där än. Ibland blir jag ledsen och arg. Ibland känner jag mig orättvist behandlad. Ibland har jag lust att bara skrika: Men hallå, men jag då? Du kan inte bara spy ur dig vad som helst och räkna med att jag ler eller bara kan skaka det av mig.


Det är som att jag då och då får tunnor fyllda med skit hällda över mig och jag vill inte låta det torka på min kropp och inte heller gå omkring i skiten. Och så vet jag samtidigt att det inte handlar om att fortsätta slänga skiten åt ett nytt håll.


Men jag behöver lite fred och lite frid. Jag behöver ibland sätta ner foten och säga nej.
Det kan vara jobbigt att vara den som det är okej att gnälla av sig till, att svara snäsigt till, den som förväntas att hela tiden vända andra kinden till. Jag ska vara den som får skit över mig och när jag någon gång klagar få till svar: Men hallå, det var ingen skit jag kastade, å vad du är känslig. Och då blir jag rädd att ens be dem lukta på skiten som hamnade på mig.
Jag är visst inte alkemist än. Jag kan inte alltid förvandla skit till guld. Ganska ofta kan jag se att skiten som landar inte alls handlar om mig, utan att det är någon som behöver bli av med sin egen frustration. 


Och ofta upplever jag också att det verkligen är så att människor inte är medvetna om vad de slänger omkring sig. De hör inte alltid sarkasmen i sina egna röster, eller skuldbeläggandet eller skambeläggandet.


Mern jag får väl säga som Grynet sa i teve för en massa år sedan: Jag tar ingen skit, åtminstone inte på ett tag.


Var vänlig att behandla mig vänligt. 

Behandla mig som du själv vill bli behandlad. 
Tänk ibland efter vad du sänder ut. 
Tänk att den som ser stark ut också kan vara svag ibland och inte har tillgång till de bästa tvättmedlen.

Jag vill ha en snäll värld, en värld av kärlek... och då och då behöver jag en famn att gråta i. Jag behöver ibland att någon säger: 


– Förlåt, det var inte meningen - även om jag vet att förlåtelse är något som sker i mig.
Så nu ska jag tvätta mig ett tag och sätta upp en regnrock mot skiten... så att jag lätt kan spola av den. Och ibland kanske jag bara går min väg, för att jag inte orkar mer skit just då.


Så nu vet jag att jag just nu inte klarar av att vara en klagomur... ibland behöver jag själv lite utrymme att klaga på. Jag fattig syndig människa. 

Tack för ordet.

Related

livet 7043005912175605601

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item