charlotterudenstam

Bok: Kärlek utan villkor

Är det möjligt att ge ovillkorlig kärlek till någon? Hur skulle det i så fall gå till? Och vilka skulle konsekvenserna bli? Amerikanen Gre...



Är det möjligt att ge ovillkorlig kärlek till någon?
Hur skulle det i så fall gå till? Och vilka skulle konsekvenserna bli?
Amerikanen Greg Baer menar att det går.
Enkelt uttryckt är det möjligt när du gillar dig själv.


Boken Real Love har sålts i över 200 000 exemplar i USA. Förläggaren Rasmus Carlsson har både översatt den och gett ut den på svenska. Då heter den "Real love Kärlek utan villkor"
Det Baer har undersökt är hur man ska kunna få till riktigt fruktbara relationer, relationer som styrs av kärlek istället för av rädsla.


Och, något förenklat, handlar det, enligt Baer om att börja hemma hos dig själv.


Se på dina relationer. 

Hur ofta blir du arg eller irriterad på någon annan? 
Hur ofta tycker du att något som sker dig är någon annans fel? 
Hur ofta känner du dig besviken? 
Går i försvar? Spelar offer? Går till angrepp?

Förmodligen använder du någon av de där metoderna, eller känner några av de där känslorna – oavsett om du är medveten om det eller inte.
Men varför placerar vi ansvaret hos någon annan så lätt?


Baer menar att det beror på att vi själva fått för lite kärlek. 

Att vi själva inte känner oss riktigt älskade. 
Att vi i vissa situationer känner oss tomma. 
Och saknar vi kärlek själva, så vill vi ha det från någon annan. 
Istället för att komma med önskemål riskerar vi att bli kravmaskiner, 
där det är upp till andra att tillfredsställa oss.

Men Baer vill vända på det. Han menar att det är upp till dig 

att ge ovillkorlig kärlek till andra. 
Och att du aldrig kan kräva att få det tillbaka. 
Det här kanske kan låta provocerande 
(men läs boken och få en fördjupad uppfattning om det, 
det blir mer logiskt än du kanske tror till en början.)

Men om det nu är så att jag fått för lite kärlek i mitt liv 

och därmed inte kan ge ovillkorlig kärlek till andra, 
hur ska jag då bete mig för att kunna börja göra det?

Där menar Baer att det du behöver göra är att börja säga sanningen 

om dig själv - och tillåta andra att älska dig för den du är, 
istället för den som du låtsas vara. 
När du visar dig själv som du är (inklusive det du uppfattar som dina brister) 
kommer du så småningom att märka att du får kärlek tillbaka... 
och då fyller du långsamt på dig själv... 
och det blir lättare att ge ovillkorlig kärlek till andra.
Baer föreslår att vi tränar på att säga sanningen. 


Det kan handlar om att börja sanningen om dig själv 

- alltså om sådant som du brukar undvika att berätta:
”Jag skäms över att jag är vöerviktig”, 
“Jag oroar mig för vad andra ska tycka om mig” 
eller”Jag har alltid skämts över min längd.”

Det kan också handla om att säga sanningen om din rädsla. 

“Jag är rädd för att bli av med jobbet.” 
“Det händer att jag dricker för att jaga bort mina rädslor”.

Det kan handla om att börja berätta sanningen om de metoder 

du använder för att försvara dig. 
(Och här kan det självklart krävas viss självreflektion, 
för du kanske inte är medveten om hur du agerar).
Alltså... spelar du offer, attackerar du, försöker du fly eller börjar du ljuga. 
”När jag beklagarmig över att folk behandlar mig illa 
försöker jag bara få andras sympatier. Då spelar jag offer.”

Och så kan man gå så långt som att börja berätta sanningen om sina egna (livs)lögner. 

“Ibland säger jag förlåt fasten jag inte menar det.”

Jag känner igen många av Baers resonemang och håller med om mycket i boken - och min gissning är att om jag skulle gå en workshop där, han eller någon som lärt sig hans metod, så skulle jag gilla den väldigt mycket.


Att lyfta fram att det är du som har ansvar för hur du mår, känner, agerar är jag 100% med på. Och att det är lättare att handla kärleksfullt mot någon annan, om jag själv känner att jag är fylld med kärlek. Det är något jag tränar på hela tiden. Nuförtiden är det svårare att provocera mig till att ta till attack, flykt eller att spela offer. Och det är bra att bli påmind om den.


Sedan kan jag tycka att det finns en del saker som jag värjer mig lite emot. 

För när det kommer till sexualitet så känns det otroligt traditionellt amerikanskt, 
där människor uppmuntras till att “hålla på sig” och att vika sin sexualitet till en partner, 
den partner hen ska gifta sig med. 
Där tycker jag att hans teorier liksom dras för långt
... att resonemangen haltar.
Boken ger en massa tankeställare: 

Varför är du i en relation? 
Är det för att ge något i första hand eller för att få något? 
Är din partner beredd att säga sanningen om sig själv och därmed själv fylla sig själv med mer kärlek? 
Alltså kan ni tillsammans leva i en ovillkorad kärlek, där ni inte bakbinder med varandra, ställer en massa krav på varandra, utan ser till varandras bästa. 
Och vad vill du ha i en relation till någon annan?

Självklart ordnas det workshoppar med bokens teorier som utgångspunkt. (Fast jag hittar just nu inte någon aktuell)

Så här beskrivs vad boken kan ge på hemsidan:


Några exempel på vad du får lära dig:
  • Hur du förstår och eliminerar konflikter ur ditt liv.
  • Hur du bemöter ilska och får andra att förstå dig bättre.
  • Den verkliga anledningen till missnöje i våra relationer.
  • Fungerande sätt att skapa bättre relationer till dina nära och kära.
  • Varaktiga strategier för hur du blir accepterad för den du är.
  • Ärliga förhållningssätt till chefer, medarbetare, släkt och vänner.
  • Hur du blir en ledare som andra vill följa.
  • Hur du slipper frustrationer och får ett lyckligare liv.
  • Hur du kan må bättre än någonsin, även när livet känns tufft.


Related

älska 5323915622465464007

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Alltså, missnöje i mina kärleksrelationer väljer jag då själv att vara kvar i relationen. Ingen har "dött" av att välja att leva utan en destruktiv relation. Det gäller även syskon, föräldrar, grannar och släktingar. Jag hoppar ut ur alla mina relationer som inte fungerar eller om de är dysfunktionella. Hur mycket jag än älskar.

    Se på dina relationer.

    Hur ofta blir du arg eller irriterad på någon annan? = Aldrig aldrig någonsin. Längre. Jag ber en bön för dessa i så fall. Önskar dem alltid all framgång, lycka, kärlek och den tacksamhet som jag så frikostigt blivit given. Kompromisslöst.

    Hur ofta tycker du att något som sker dig är någon annans fel? = Aldrig någonsin. Längre.

    Hur ofta känner du dig besviken? = Aldrig någonsin. Längre.

    Går i försvar? Spelar offer? Går till angrepp? = Aldrig någonsin. Längre.

    Varför är du i en relation? = För att jag är kär, upp över öronen kär och älskar min partner. Lyckligtvis är det också besvarat.

    Är det för att ge något i första hand eller för att få något? = Både och.

    Är din partner beredd att säga sanningen om sig själv och därmed själv fylla sig själv med mer kärlek? = Självklart, är inte alla i en kärleksrelation det? Det är även jag.

    Alltså kan ni tillsammans leva i en ovillkorad kärlek, där ni inte bakbinder med varandra, ställer en massa krav på varandra, utan ser till varandras bästa. = Alltid. 24/7 365 dagar om året. Om inte, då har jag alltid hoppat ur relationen för länge sedan.

    Och vad vill du ha i en relation till någon annan? Tillt, ärlighet och kärlek i överflöd.

    Många lägger oerhörd tid och energi på en dysfunktionell relation för de är rädda att vara ensamma. Då väljer de en dysfunktionell falsk trygghet istället för kanske ett okänt paradis.

    SvaraRadera
  2. charlotterudenstam1 januari 2013 23:20

    Jag tror Tim att du - än så länge - tillhör en minoritet. Jag skulle önska att fler kunde vara där du är.
    Jag är det inte. Det händer att jag blir arg, irriterad, besviken, går i försvar, spelar offer... men allt mindre. Förmodligen är det därför jag jobbar med de här sakerna, för att jag vet att det är en utmaning i en kultur som faktiskt uppmuntrar oss till att ljuga för varandra och där vi lär oss nästan med modersmjölken att vi kan göra känslor i andra, och att andra därmed kan göra känslor i oss och så leder detta till saker som de jag nyss sa... som handlar om att skylla ifrån sig... Och jag tror att många - och även jag - tidvis har ett enormt bekräftelsebehov.
    Jag känner till (alltför) många människor som lever kvar i taskiga realtioner för att de är så rädda för ensamhet. De kan vara beredda till en slag prostitution inom relationen (en byteshandel av pengar och kärlek...).
    Och för min del är jag mer tålmodig än dig, Tim. Tror jag iaf. Jag gör fel, jag gör misstag, detsamma gäller maken. Jag är självisk ibland, ställer krav.... och jag stannar kvar.
    Jag lär mig efterhand, även om jag kanske är synnerligen trög :)
    Min egen uppfattning är att jag villkorar allt mindre och att jag är allt mer medveten om vad jag faktiskt gör... därför kan jag också snabbare se när något av mina mönster går igång. Och det är en spännande resa att våga vara sann och våga se när jag duckar för den... och kärleksfullt försöka nosa reda på orsakerna. <3

    SvaraRadera
  3. Tack Charlotte. Jag har ju jobbat med precis dessa mina karaktärsdefekter i snart 17 år. Precis varje dag. Ibland mer, ibland mindre. Alla mina tillkortakommanden vill jag bli uppmärksammad. Jag är ingen robot. Jag blir också arg och ledsen m.m. men ser alltid, numer, min egen del i det. Det är jag som väljer att lägga negativ energi på struntsaker. Jag har alltid varit en sökare som aldrig kunnat acceptera en sak bara för att någon sagt att ”så Ä R det bara” Jag har alltid försökt ta reda på varför. När jag var liten, så där en 5-6 år eller så, hade jag en alldeles egen och mycket bestämd uppfattning om vad livet var för något, nämligen en dröm. Jag trodde att mitt liv var en dröm som drömdes av en jätte, vars liv drömdes av en ännu större jätte, vars liv drömdes av en ännu större jätte osv... När jätten vaknade och slutade drömma var mitt liv slut, dvs jag dog. Jag tyckte att det var logiskt och det räckte för mig då.
    Den livssyn jag nu har bygger också den på en, för mig fungerande logik. Att: ”Det som ses som en bekräftelse för en som redan tror, behöver inte vara bevis för en som inte tror.” Jag gör a l l t i d mina egna val.

    Det finns inga härskare utan undersåtar, inga slavdrivare utan slavar. Alla har ett totalt ansvar för sig själva och sina handlingar. Alla har alltid i alla situationer ett eget val, och kan aldrig någonsin skylla på någon annan, vad valet än blir. Valen är dina egna. Se dig som en pil som avfyrats av en båge, dina föräldrar. Du kan inte själv bestämma vare sig hastighet eller riktning så länge du är i luften. Ännu så länge påverkas du av dina föräldrar och präglas av deras värderingar och deras moral. Men så fort du tagit mark är ansvaret ditt och du blir själv en båge. Den väg du väljer från nedslagsplatsen är din egen, så välj den med omsorg. Alla vägar bär till döden och du kan bara göra din så ärlig, rättfärdig och rak som möjligt. Försöka bredda den till så flerfilig kan du göra, för medtrafikens skull, men aldrig tvinga någon annan in på din, eller av från sin egen väg.
    Jag har helt slutat skylla på andra, på min kärlekslösa barndom, på min fattiga uppväxt, på min förmögenhet som gjort mig bortskämd, på min krävande make, på min tjatiga hustru, på mitt ansvarsfulla arbete eller på min arbetslöshet. Mina misslyckanden beror i grunden inte på omständigheterna utan bara på mig själv.
    Istället är min attityd ofta helt avgörande.
    För att kunna göra de rätta valen i livet måste jag fråga mig själv, mitt inre, min själ till råds. Min själ vet alltid svaren om hur jag måste göra. Jag måste bara våga fråga, och (framförallt) våga lyssna på svaren. Se tecknen, stanna upp ett tag mitt i stressen och fråga mig själv: ”Varför gör jag det här? Vad är den verkliga, inre orsaken till det som hänt?, Vilken del har jag i detta?"

    Ofta räcker det att jag stannar upp och inväntar min temporärt bortsprungna själ.



    För övrigt friade jag till Maria igår. Hon sade ja.
    Flera gånger.

    SvaraRadera
  4. charlotterudenstam2 januari 2013 10:49

    Det är ju alldeles uppenbart att vi är på samma resa (och det vet du :) ) och mina erfarenheter påminner mycket om dina. Jag har fullständigt ansvar... och jag kan inte skylla på någon annan. Och det är intressant att se när den impulsen kommer... oftast kan jag hejda mig i dag... jag vet att det inte handlar om den andre utan om mig. Ibland är läxorna jobbiga, ibland kul. Livet är en intressant resa. Jag njuter av dem.
    Grattis till modet att fria. Grattis till ja:et. Det känns som att er kärlek vilar på den trygga grund som sanning och självinsikt skapar. Kramar

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item