Tillvarons magi.

I dag är det ett sådant där speciellt datum.
12.12.12 och 12.12 så passade jag på att meditera några minuter med ordet tacksamhet.
Och det är precis vad jag känner i dag.
Speciellt tacksam är jag över att något i mig inte bara viskar, utan rent av skriker till mig att jag ska fatta att tillvaron faktiskt kan vara magisk.


Tidigt i morse tog jag som vanligt och ritade en teckning. Jag hade ordet power i huvudet. Det bara studsade runt där inne. Och medan jag ritade så fylldes det på med fler ord. Om att vi har makten att bestämma, att vi kan bestämma om vi ska slappna av, om att vi ska släppa taget, släppa kontrollen. 

Och när jag så skriver så försvinner ordet kontroll. Det var som att jag inte längre bestämde vad som skulle stå där. För det som skrev sig blev att du har makten att välja om du ska slappna av eller släppa taget... Alltså kontrollen försvann... det blev något annat... och det blev ett val mellan två - för mig - positiva möjligheter. Jag hann få en impuls att vilja sudda, men så inser jag dels att det inte går och dels att det var något jag skulle se eller höra.

Jag kan välja mellan att slappna av och att släppa taget.

 
Wow liksom.
Och i dag har jag på något sätt fått göra båda.

Inne på Facebook frågar jag om någon tycker att detta datum är något speciellt och skriver att jag inte har märkt något särskilt. Jag får lite spridda svar, där de flesta skojar bort frågan.

Men Marie Ek Lipanovska svarar:
- Jag gör den (dagen) betydelsefull, för det har visat sig vara en framgångsfaktor. Förväntar jag mig mirakel, håller jag utkik efter dem och plötsligt sker de. Lite mystik och magi kan aldrig skada.

Lite senare är jag med om en gruppcoachningsprocess med Evakarin Wallin, som bland annat jobbar i ett intressant coachningsprogram som hon kallar “Rensa i pengaröran”. Jag var med i hennes första “kull” och nu tillhör jag en mastermindgrupp. Evakarin använder en massa verktyg för att coacha oss till ett sjystare förhållande till oss själva och till pengar. I dag ville hon göra en energibalansering - alltså få oss att släppa en del begränsande tankar kring olika saker. (Be Evakarin förklara vad hon gör, själv struntar jag i att förstå hur det går till). Hon lyssnade på oss i gruppen och skrev sedan ner några meningar och gjorde sedan en balansering.

En av meningarna var : “Jag har förmågan att expandera tid.” Den kanske verkar lite konstig i förstone, men det handlar bland annat om att känslan av att ha för lite tid kan vara vanlig i dag och att man ibland, till exempel i flow, kan ha en känsla av att tiden löper i en annan hastighet.

Det blir tyst och Evakarin gör balanseringen. Och jag börjar se inre bilder:

Jag får en bild av att jag sitter grundad på moder jord, att kronchakrat öppnar sig, en stor lotusblomma som öppnar sig och blir oändligt stor och som tar in hela universum. Alltså jag sitter grundad, med tillgång till hela universum och tiden finns liksom inte. Jag känner mig så hel, så lugn, så fullkomlig, så ett med allt. Det är ljuvligt! Jag behöver inte förstå, jag behöver inte göra, jag behöver bara tillåta.

En timme senare - för detta är en magisk dag, då en massa saker har klumpat sig samman, så är jag i en anna gruppcoachning i Energy Worthy week som leds av Marie Ek Lipanovska. Vi möts via Instant teleseminar, men flera gånger försvinner hennes röst bort. Hon leder oss in i en meditation och när det blir tyst bestämmer jag mig för att bara fortsätta där hon slutade, jag bestämmer mig att lita på intuitionen. 

Jag skapar en tidslinje, jag ser att jag befinner mig i en svacka, men att jag snart kommer att sitta i lotusblomman och det kommer att regna guldmynt över mig. Jag behöver inte oroa mig, de bara kommer och det kommer så mycket att det rinner över kanten på lotusblomman så jag kan dela med mig till andra, och det är som att jag då sitter på ett berg... med kontakt med universum.

Så försvinner Marie igen och jag känner mig helt lugn, jag kan följa min energi, ta mig dit jag ska... och så startar vi om... Alltså sändningen börjar om (delvis för att jag inte hörde Marie) och jag känner att jag kan vara i tillit. Så försvinner Marie och jag tappar flera minuter av instruktion - och jag förstår att det handlat på något sätt om integritet - och jag bara sitter där och känner att jag kan vara kvar i mitt, att jag inte behöver förstå, att jag bara ska ta emot det som är till för mig att tas emot just nu. Så småningom kommer jag tillbaka och hör igen och det känns lugnt och bra. 

Och jag hinner tänka att jag i morse tänkte att denna dagen är som andra dagar. Men icke. Den är magisk. Och det är som att jag kan vara i mitt centrum. Skina mitt ljus på mitt sätt och känna tillit till att det tas emot just nu av den som har behov av det. Jag kan inte förklara bättre. 

Det känns lite som att jag andas ut och vågar tro att ... jag är värdig ♥

Sedan kommer jag att tänka på det där med att söka tecken. Som om detta inte varit tecken nog. Jag finner ett mejl som får mig att studsa av lycka. I går skänkte jag en e-bok till en kvinna (som du också kan få om du börjar prenumerera på mitt nyhetsbrev, klicka överst i högerspalten så blir du en av de lyckliga). Och hon skriver:

“Charlotte!
Gudagåva...att få läsa dina rader...skulle kunna gå vilken utbildning som helst... bara jag vet att jag får träffa dig..:)
Tårar faller mjukt  från första börjans rad och fortsätter märkligt..mer eller mindre tills alla sidorna är slut.....förnimmelse av  barnet..flickan..kvinnan...ett Du..  .. och .. alldeles obeskrivbart ... mig själv...ett jag..  
So let us walk in beauty….

Stor tacksamhet till dig som gav mig denna möjlighet en onsdag 2012 12 12!”

Men det slutar inte där. Jag ser att jag fått ett meddelande på Facebook. Och där ligger en sång “en morgongåva till dig... en glad sång”


Så jag ser med lugn och tillförsikt fram emot vad som mer ska få hända i dag. Och jag känner djup tacksamhet över det jag mött hittills.
Och djupt tack till dig som läser <3