charlotterudenstam

Sen jag blev modig omges jag av allt fler modiga människor.

Jag är omgiven av så många modiga människor. Och de blir bara fler och fler. Personer som vågar lyssna inåt och sedan gör sin grej. Där d...



Jag är omgiven av så många modiga människor.
Och de blir bara fler och fler.
Personer som vågar lyssna inåt och sedan gör sin grej.
Där det viktigaste är vad deras hjärtan säger, och inte vad andras kanske säger...


Varje morgon när jag kommer till jobbet så sitter hon där och gråter. Hon sitter i sitt hörn och snörvlar. Det är inte så att hon ber om uppmärksamhet, men när jag ställer en fråga så berättar hon om hur olycklig hon är. Jag lyssnar flera gånger.


Hon blir till en liten fågel när hon sitter där. Hon har låtit sig fångas in i ett äktenskap som bara ger henne en sak: Vila från ensamhet. “Vad som helst är bättre än att vara ensam”, säger hon och fortsätter gråta.


Det är som att hon är oförmögen att välja sig själv. Att välja något hon själv mår riktigt bra av. Som att hon tappat sitt mod. Och den lilla gråtande fågeln ser så värnlös ut. Jag får å ena sidan lust att krama om henne, att trösta henne... och å andra sidan, är det plågsamt att se hur hon offrar sig själv. Hur rädslan håller henne i sitt grepp och gör att hon hamnar i ett limbo.


Detta är mer än tjugo år sedan. Jag vet inte hur historien slutade för hennes del. Jag vet inte om hon fortsatte att vara olycklig. 


Men jag vet att jag under tider av mitt liv har känt mig fastlåst och rädd. Jag har varit feg. Jag har valt att värna det jag hade istället för att följa mitt hjärta och min inre röst. Jag tror att jag nästan stängde av de kanalerna under lång tid, för jag var rädd för att höra hjärtats svar.


Men så segrade livsenergin i mig. Jag gjorde vad jag behövde göra, trots att jag var livrädd. Jag visade mitt mod.


Och nu inser jag att jag är omgiven av en massa modiga människor och att det, allteftersom mitt eget mod växer, kommer allt fler modiga människor in i mitt liv. Det är som att vi kan spegla varandra till att våga vara oss ännu lite mer. Eller, jag kan ju inte tala för någon annan, men jag inser att andras mod också är bra för mig. För det bidrar till att jag vågar stå i att vara 100% Charlotte.


Och jag inser att jag tidigare, när jag inte vågade, också runt mig hade fler människor som kompromissade mycket i sina liv. Och jag kan inte riktigt säga var brytpunkten låg.


Men jag kan se att jag i dag möter människor 

som exempelvis

bryter med sina familjer, 
väljer hjärtats kärlek, 
byter identitet, 
byter kön, 
vågar säga ifrån mot auktoriteter, 
vågar utforska sin sexuaulitet, 
vågar byta bana i livet, 
vågar visa sårbarhet, 
vågar riskera vänskap och anställningar 
för att säga varav hjärtat är fullt.

Så jag tänker att mod smittar. Och det är jag tacksam för.
För ibland är jag så omodig, så rädd, så sårbar, känner mig så liten, dum, knasig, ovärdig, värdelös...

och att då vara omgiven av människor som vågar... 
hjälper mig att ta ett djupt andetag 
och hitta tillbaka till mitt hjärta och mitt mod.
Tack

Related

livet 374590249323782139

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Underbart skrivet Charlotte! Alltid lika intressant att läsa dina texter! Du är en fena på att skriva! Kram <3

    SvaraRadera
  2. charlotterudenstam17 januari 2013 09:13

    Tack Titti, det värmer gott i hjärtetrakten <3

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item