Det är V-day i dag. Vaginadagen.

Jag talar på V-dagen 2008.

För femton år sedan ändrade Eve Ensler betydelsen på begreppet V-day. Fram till dess hade det kunnat betyda segerns dag eller alla hjärtans dag (valentines day). Men då skapade hon V-day.
En dag då vi kan fira vaginan, livets port, fira det mest feminina - och utan att skämmas det minsta.
En vanlig aktivitet på v-dagen är att läsa Eve Enslers bok “Vaginamonologerna” på scen.
2008 var jag med och gjorde det.
Och i dag är det One billion rising-dagen. Dagen då vi ska bejaka kvinnan och vår rätt att leva i fred, med vår sexualitet - med allt som det innebär att vara kvinna och människa.
Evenemang pågår i mer än 100 länder i dag - som jag har skrivit om i flera blogginlägg i veckan. I Malmö träffas vi och dansar vid torget vid Triangeln kl 17.30.





Det är 2008. Alexander har blivit inbjuden till att ställa ut vaginartsbilder på V-dagen i Stockholm. Han tackade ja. Och jag blev erbjuden att läsa en av Eve Enslers vaginamonologer. Den som hamnade hos mej handlade om den håriga vaginan, minns jag.
där stod jag på en scen, med en publik på ett par hundra personer, omgiven av kvinnor - och en söt transa - och läste min dialog. Det var första gången jag gjorde något liknande inför publik. Jag kände mig, hur ska jag säga, som en som bara råkat komma dit. Jag minns att det var kvinnor som jag som som auktoriteter som var där. Som Ylva Maria Thompson, Birgitta Ohlsson (långt innan hon blev minister) och Mian Lodalen. Det var fler också, liksom fina feminister, jag ser dem inte framför mej nu, men jag kände att jag var i fint sällskap och att jag kanske var den som var lite eljest.

Fem år senare är situationen en helt annan. I dag är jag sexsibilitycoach, idag har jag skrivit “Ingen skam i kroppen - frigör din sexuella kraft”, i dag leder jag tillsammans med Alexander sexsibilityutbildningen som startar i nästa vecka. V
ilken resa jag har gjort på bara några år.
Jag har starka minnen av den där kvällen. 
Hur nervös jag var. Vilka kläder jag hade på mig. Hur jag jämförde mig med de andra... och hur jag, faktiskt, var en del av ett gäng som manifesterade kvinnans rätt att älska hela sig. Fittan, könet, vaginan, yonin också! 
Det var ett viktigt ögonblick, att stå där på scenen och vara en del i Eve Enslers värld.

Nu kommer det att ske igen. Jag kommer att dansa för kvinnofrid. Och jag är tacksam för att Eve Ensler finns... och driver dessa projekt.

Jag deltar i bloggutmaningen #blogg100. Detta är dag 18.