charlotterudenstam

Förstår du hur jag menar?

Ett uttryck fastnade i mitt huvud. Förstår du hur jag menar? Jag förstår hur du menar. Olika varianter snurrade runt, blev nästan ...



Ett uttryck fastnade i mitt huvud.
Förstår du hur jag menar?
Jag förstår hur du menar.
Olika varianter snurrade runt, blev nästan till musik, och tanken slet sig och den sa:
Men kan någon verkligen veta? Vet jag ens alltid själv vad jag menar när jag säger något?


Livet är fullt av tolkningar. Jag tolkar en blick, en gest, ett minspel, ett ord, en mening, en delning på Facebook, meningen med ett musikstycke, ett ljud... utan att egentligen reflektera över saker så tolkar jag.
När jag börjar reflektera tolkningarna blir det spännande.
Jag är ofta en spontan person. Jag ställer en fråga, skickar ut en tanke... och så möts jag då och då av en tolkning av min avsikt. “Jag förstår hur du menar”. Och så känner jag inte igen det. Och då får jag anledning att vrida och vända på det och verkligen fundera på vad det var jag menade. Menade jag det som mottagaren tog emot, eller något helt annat?
I går kväll hade vi sexsibilitykväll här hemma. Vi jobbade bland annat med gränssättning och förde ett samtal om tankeläsning och andras reaktioner på till exempel beröring. Vi talade om hur lätt det är att ta ansvar för någon annan, att tro något eller att tolka något - som egentligen inte har något med verkligheten att göra. Det finns bara i huvudet.
Om du för ett samtal med någon och denne tittar på klockan?

Vad är det första du tänker? Några helt olika förslag:
(Hen tycker jag är långtråkig?
Hen tycker att vårt samtal är så intressant att hen vill se att det finns tid att fortsätta samtalet?
Hen behöver veta vad klockan är?)

Och väljer vi att tolka det som att hen tycker du är långtråkig, då kanske du börjar anpassa ditt beteende efter det... och så är en negativ spiral igång, som inte är uttalad men som ligger där under ytan och till slut kan det eskalera och leda till irritation eller misstroende, trots att ingen sagt något om det som pågår under ytan.

Min erfarenhet är att vi har en tendens att tolka saker till vår egen nackdel och i de fall vi gör det bidrar våra tankar till separation, till att öka avståndet mellan oss.

Och är vi lite känsliga, så kan vi tolka också “snälla” ord, blickar, gester, till något som ökar distansen. Jag menar “Jag förstår hur du menar” är ju en typisk sådan fras.. sagt för att någon tror att hen förstår hur jag menar... och då kan jag ju välja mellan att se intentionen: “vi tänker åt samma håll”, istället för att stanna upp och tänka... hm... vad tror hen att jag menar egentligen?

Alexander och jag ägnar oss rätt mycket åt det vi kallar verklighetskontroll. 
När vi börjar tolka den andres beteende... “han är nog sur”... så frågar vi rakt ut. 
“Jag får känslan av att du är sur på mig just nu, stämmer det?”. 
Oftast är svaret nej, men ibland är det vekrligen så att jag känner 
in en negativ känsla som finns där. 
Då får jag ta det. 
Och jag tror att det ofta är så att vi inte frågar för att vi är rädda för svaret. 
Men om det nu är så att Alexander är sur på mig, 
så är det väl bättre att jag vet det, än att jag bara anar det. 
Förstår du hur jag menar?

Jag deltar i bloggutmaningen #blogg100. Detta är dag 84.

Related

tolka 3808813370621274342

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item