Hur vet man när man har mött den rätta?

I går mötte jag en åttondeklass på Naverlönnskolan i Svedala.

Ämnet var sex och samlevnad och jag kom dit som författare, sexsibilitycoach... och som mig själv.

Ungdomarna hade förberett med många frågor, varav somliga är svåra att svara på, som till exempel: Vilken är den vanligaste sexställningen?

Vi sitter i en stor cirkel i ett av klassrummen i den nya och superfräscha skolan i Svedala.

Ungdomarna i klassrummet ser intresserade ut och är samtidigt väldigt försynta. Jag vet inte om det beror på att jag kommer dit utifrån och spenderar en timme av mitt liv med dem, eller om det är så de brukar vara. Hur som helst var det väldigt, väldigt bra att jag hade bett deras lärare om att de skulle få skriva frågor till mig i förväg.

Jag minns en hel del av hur det var att vara femtonåring och mitt förhållande till sex då. Det finns många orsaker till det och en är att jag i julas fick bilder jag tog som femtonåring. Det var som att hamna i en tidsmaskin för mig. Med hjälp av bilderna så kunde jag minnas röster, dofter, känslor.

När jag gick i åttan.

Men nu sitter jag alltså här med en grupp ungdomar som har tankar om sex, frågor om sex.

Min fråga till dem blev: 

Vad är sex? Frågan får gå varvet runt och de flesta killar säger lite tyst samlag och flera av tjejerna säger känslor, något skönt och liknande.

Jag har lapparna med deras frågor framför mig. 

Jag pratar om att sex kan vara så mycket mer än traditionellt samlag, jag talar om min syn på “den rätta”, jag berättar om orgasmer, g-punkter, jag talar om oralsex och om onani - alltså om allt det som de undrar om. Jag talar också en hel del om frågan:  

Hur kan jag veta att det är dags att ha sex?

Men också om hur viktigt det är att tycka om sig själv och bry sig mindre om vad andra tycker.

Det kommer en del frågor från rummet också. Inte så många, men en del. Det kommer inte minsta fniss, inte minsta stök, utan det finns en stark närvaro i rummet.

Läraren, Ingrid Banheden, frågade om det var länge sedan jag var i en åttondeklass. Först är jag på väg att säga att det var väldigt länge sedan...men sedan inser jag att det bara är någora år sedan min yngsta dotter gick i åttan. Och tonåringar har jag varit nära bekant med sedan slutet av 1990-talet. Det är härligt att vara i deras närvaro. Möta deras frågor. Ge mina svar. Lyssna in dem.

Jag vill möta fler ungdomar, komma till fler klassrum, höra fler tankar om känslor, bidra till mer självkänsla och öppnare samtal om sex, närhet och längtan.

PS: På frågan Hur vet man att man har mött den rätta handlade mitt svar om att jag inte tror att det finns någon sådan ... att tanken om att söka “sin andra hälft” är en illusion... och att det samtidigt är väldigt mysigt att vara djupt förälskad och under en period leva i känslan... “Det är dig jag har väntat på i hela mitt liv.”

Jag deltar i bloggutmaningen #blogg100. Detta är dag 87.