charlotterudenstam

(Förväntningar på) den första kyssen.

Jag minns hur jag läste tidningar som vände sig till tjejer på mellanstadiet. Hur jag uppslukades av romantiken. Hur mina fantas...



Jag minns hur jag läste tidningar som vände sig till tjejer på mellanstadiet.
Hur jag uppslukades av romantiken.
Hur mina fantasier handlade om att hitta en prins att bli kysst av.
Att så småningom få halva kungariket.
Så vackert. Så romantiskt. Och så långt ifrån verkligheten.

Jag vandrar runt på bruket med en kompis. 
Det är kallt ute. Jag fryser. 
Men vad som helst är bättre än att vara hemma en kväll. 
Varv på varv går vi. 
Det är rätt tråkigt – men det känns som att det inte finns något val. 
I min 14-åriga självbild ingår inte att jag är hemma hos mina föräldrar en kväll. 
Jag är en sådan tjej som är ute. Oavsett vad priset är. 
Hellre iskalla fingrar och tår och en självständig attityd, än att sitta framför teven där hemma.

På OK-plan står några bilar, med killar som är några år äldre. 
De har tagit körkort och putsat och trimmat sina bilar, 
på samma sätt som de gjorde några år tidigare då de hade tjänat ihop till sina mopeder som de köpt på Clays Allrep.

Nu står de där på OK-plan i sina välvårdade bilar. 
Musiken letar sig ut i den kalla luften utanför. 
Ur någon bil kommer hårdrock, ur någon annan listpop och ur en tredje dansbandsmusik.
När vi passerar bilarna på OK-plan går vi extra sakta. 
Kanske att någon kommer att veva ner rutan för att be oss komma in och sitta en stund i den immiga bilen?

Ibland händer det. 
Ibland händer det också att de startar motorn och vi får åka några varv runt bruket i den stora killens bil. 
Då känns det bra. 
Som att vi är större och bättre och tuffare och mer attraktiva än de som fortfarande går rundorna runt bruket.

Men oftast så är det gatan som gäller. 
Och vi som traskar runt i vår längtan efter något annat. 
Och allra mest längtan efter en kille. 
Efter kyssen. 
Efter att kunna säga: Jag har en kille.

Ibland försvinner någon i väg. 
Blir med kille. 
Hon är som uppslukad av jorden, för att ha kille innebär att vara med killen, mer eller mindre på heltid. 
Bruksvandrarna är de ensamma.
 De som bara har kompisar, men ingen kille.

Så här har vi hållit på i flera år. 
Vi har drömt om killarna. 
Vi har lekt skoldans och kramat kuddar. 
Vi har tagit reda på killarnas träningstider och råkat befinna oss på rätt plats i rätt tid. Vi har talat killar. 
Drömt om dem. 
Fantiserat om dem. 
Ibland har de kanske lagt märke till oss, men inte särskilt ofta. 
Vi har ännu inte kommit in i deras värld. 
Annat än tjejer är viktigt.

Men i bilarna på OK-plan sitter killarna som brunsten har väckts i. 
Som känner sin kåthet. 
Som ibland troligen runkar i takt. 
Som ibland träffas och ser porrfilm. 
Som i hemlighet tittar i tummade exemplar av porrtidningar… som vandrar runt mellan dem. 
Som förmodligen klär av oss som går där runt bruket och längtar efter romantiken och kyssarna. 
Som skämtsamt, men ändå allvarligt, kan säga: ”Fläk dig kulla, ska vi umgås!” 
Som inte känner till ordet romantik – jo kanske någon av dem – och som inte kan stava till det. 
Som längtar efter att knulla.

En av killarna kallar sin bil för horambulans. 
Den har rött ljus inuti. 
Det är som att den är impregnerad av kåthet. 
Men jag uppfattar det inte. 
För jag spanar efter killen jag ska bli kysst av. 
Det är som att jag lever i första kyssens värld, 
medan killarna lever  i nästa knulls värld. 

Jag ska kyssas i solnedgången. 
De ska ligga.

Trots att jag säger att jag tycker att tidningar som Starlet är extremt fåniga så läser jag dem. Om och om igen. 
Det pirrar i kroppen vid de sista bilderna där paret kysser varandra. 
Jag vill också leva ett sånt liv, i en sån värld.

Men någonstans vet jag att den inte finns,
 i en värld där killarna går ner i verket vid 16 
och som får skrubba bort sorgkanterna på naglarna efter hårda heta arbetspass. 

I en värld där de flesta är vuxna före 18. 
Där livet kommer att levas i en tvårummare. 
Där någon vid 23 kommer att längta tillbaka till den fria tonårstiden och tycka att vuxenlivet bara innebär krav och umbäranden.

Vad hände egentligen när dessa världar möttes? 
Hur känns det i skärningspunkten mellan drömmen 
om kyssarna och drömmen om knullet?
Hur kändes de första kyssarna?

Även om detta ligger långt tillbaka i tiden funderar jag ganska ofta på de skilda världar, de skilda föreställningar unga människor kan ha på livet, relationerna, sexet och kärleken. 
Hur kändes det för dig när dina drömmar mötte en verklighet som inte var rosa? 
Själv fick jag ett brutalt uppvaknande. Men det är en annan historia.

Här är ett klipp från en föreläsning i Malmö.

Related

tonåring 3243589546355801840

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item