Utmärkt reportage i Sydsvenskan om kvinnoförtryck i dagens Malmö.

Jag läser ett långt reportage i Sydsvenskan med rubriken ”Förföljda, förtryckta – kvinnor.”

Jag blir ledsen och arg för att kvinnor i många ögon inte ges samma värde som män och att olika former av förtryck mot kvinnor tillåts i dagens Sverige.

Det tycker jag är skamligt.

Hur kommer det sig att myndigheter, skolor och allmänhet tillåter att kvinnor i alla åldrar förföljs, förtrycks och förlöjligas?

Vad är det som gör att ett beteende som accepteras om en man har det, blir oacceptabelt om en kvinna har det?

Vad är det som gör att kvinnor som står upp för sig själva bespottas och förlöjligas, medan män som gör ungefär detsamma ses som hjältar?

Vad är det som gör att tjejer, till och med nu 2013, ses som slampor om de gillar att ligga, medan killar får king-status?

Vad är det som gör att vi inte samfällt säger: Stopp, det här accepterar vi inte?

Och vad är det som gör att om jag ställer mig upp och försvarar allas rätt att bli sjyst behandlade – och därmed kvinnors rätt till detta – lätt blir betraktad som hysterisk feminist och riskerar att få en hink skit kastad över mig?

Det är något som är ruttet i landet Sverige. 
Men hur vi ska göra något åt det, är jag inte människa att säga.

Jag menar att myndigheter ska göra sitt. Tydligt markera. 
Att lärare i skolor ska göra sitt. Tydligt markera. 
Att allmänheten ska göra sitt. Tydligt markera. 
Att du ska göra ditt. Tydligt markera. 
Och att jag ska göra mitt. Tydligt markera.

Just nu gör jag mitt i detta blogginlägg. 
Just nu säger ja: Nu räcker det.

Och jag tror att det är där arbetet för en värld där alla respekteras och där kvinnor slipper riskera kränkningar, förtryck och förföljelse, börjar hemma i mitt eget hjärta. 
Vi har alla någon form av ansvar.

Jag tror också att det är viktigt att skilja på sak och person. 
Att säga nej till beteenden, snarare än till personer. 
Människor kan ändra beteenden, människor kan börja tänka själva. 
Människor kan välja att sluta göra fega val.

Jag läser texten i Sydsvenskan igen. Den serverar flera scener där det gemensamma är olika former av förtryck mot kvinnor och hur det bemöts av omvärlden.

Om gymnasietjejer som tröttnat och skapat Systerskapskören som sjunger ut sina egna erfarenheter av skolan:

”Jag lärde mig om rätt och fel, att alla är lika, kille som tjej. 
Jag lärde mig att sitta tyst, att alltid vara söt och rar, 
att killarna alltid är bättre än jag. 
Jag lärde mig att jag var svag, att ingen ville ha mig i sitt lag, 
det var det jag lärde mig idag”.

De möts med nedsättande och sexistiska glåpord på Facebook.

Om tjejen som blir förföljd av sitt ex och blir nonchalant bemött av rättsväsendet.

Om tjejen som står blodig efter att ha blivit slagen i ansiktet med en skiftnyckel av sin bror, utan att polisen agerar.

Om män som kontrollerar kvinnors livsrum på olagliga sätt.

Och så fortsätter det.

Varje år dödas i snitt 17 kvinnor av en närstående man. 
Förra året skedde fyra av kvinnomorden i Malmö.

I Malmö anmäldes mer än 500 fall av misshandel av kvinnor som blivit slagna av en närstående  - och då ingår vaken sexbrott eller olaga hot i statistiken.

I Sverige misshandlas kvinnor oftast inomhus av en manlig bekant. 
Den farligaste platsen för en kvinna att vistas på är hennes egen hem. 
För män är det annorlunda, de misshandlas oftare på gator och torg av obekanta förövare.

Och den allra största delen av brott som kvinnor utsätts för når aldrig polisens kännedom.

Detta är verkligen helt fel. Läs reportaget i Sydsvenskan och begrunda.

Vad kan du göra konkret, just nu, för att stärka kvinnors rätt att vara sig själva och leva fritt, utan hot om förföljelse, förtryck och förlöjligande?