charlotterudenstam

Alla eller ingen. Gisslet med generaliseringar.

Jag har svårt för generaliseringar. Jag känner mig sällan som alla, ingen, alltid eller aldrig. Därför kan det kännas jobbigt nä...




Jag har svårt för generaliseringar.
Jag känner mig sällan som alla, ingen, alltid eller aldrig.
Därför kan det kännas jobbigt när andra skjuter från höften med just de orden.
Ibland undrar jag vad vi vill uppnå med generaliseringar.

Är det att säga: Min sanning är sanningen? Är det att skapa avstånd mellan människor? Innebär det en rädsla för att se verkligheten som mer komplex, med fler möjligheter och där fler åsikter, tankar och känslor tillåts blomma?

Jag har jobbat som journalist i massor med år. 
Det är ju en yrkeskår som sällan ses som nyansernas mästare. 
Jag har väldigt många gånger fått generaliseringar kastade mot mig. 
Jag som enskild individ fick symbolisera alla journalister och i de allra flesta fall utföll detta till min  - och kårens - nackdel.

Detta är saker jag har hört – ordagrant – genom åren:
”Alla journalister är idioter.”
”Inga journalister kollar fakta.”
”Alla journalister jagar i drev.”
”Ingen journalist kan stava.”
”Inget som står i tidningen är sant.”
”Ingen journalist går att lita på.”

Det är rätt tröttsamt att höra. 
Och ibland blir det komiskt. 
När jag har föreläst och lett kurser om journalistik och bett den som vet alla svaren om att konkretisera sina påståenden… så blir denna väldigt ofta svaret skyldig.
Till exempel:

”Alla journalister är idioter”.
Jag är journalist – så jag är en idiot?
Nej, jag menade inte dig.
Men du sa ju alla?
Ja, men inte du alltså.

Så när någon skriver något generaliserande om journalister, feminister, kvinnor, män, bögar, flator, glasögonbärare, funktionshindrade, world of worcraftälskare, nördar, ingenjörer, poliser, politiker… eller vilka nu någon vill klumpa ihop som en grupp – så känner jag sällan igen beskrivningen. 
Jovisst, det finns människor som handlar på ett sätt som jag inte gillar, det finns människor som har åsikter jag inte delar… men att därifrån dra alla över en kam… Det är inte min verklighet.

På liknande sätt kan det kännas med aldrig och alltid.

För att ta ett par konkreta exempel som i mina ögon är ganska lätta att undersöka:
”Jag talar alltid sanning.”
”Jag ljuger aldrig.” 
”Jag skäms aldrig.” 
”Jag är alltid glad.”

Jag måste säga att jag kommer att bli glad när jag möter någon som kan säga att allt detta stämmer på dem… men för de allra flesta är detta förmodligen en idealiserad bild.

Tänk om man istället kan typ säga: ”Jag strävar efter att ljuga så lite som möjligt, att tala sanning när jag kan…”.

En av de saker som jag har svårt med när det gäller generalisering är att den lätt polariserar. 
Det blir vi och dom. 
Och den som uttalar generaliseringen ser sig som sanningssägaren.

Orsaken till att detta kommit till ytan just i dag var att jag läste följande tweet på Twitter i går: ”Alla män förtrycker alla kvinnor.”

Hur lätt är det att få ett samtal när en person har bestämt sig för att ha sanningen?

Jag har inte läst hens blogg... utan detta handlar bara om de fem orden i den tweeten. 
För den ger verkligen generaliseringen ett ansikte.
Någon säger något generaliserat om alla människor på jorden.
Jag gissar att det finns en hel del män(niskor) som liksom jag, när jag fick höra hur alla journalister var eller inte var, inte riktigt känner igen sig. 
Då är ju risken uppenbar att den som känner sig orättvist utpekad får lust att säga sin mening ... eller den som känner att generaliseringen orättvist utpekar en grupp får lust att försvara gruppen som utpekas... 
... och vill det sig illa blir den som känner så arg eller irriterad, eller ledsen, eller förtvivlad... och får lust att ge igen och så kan pajkastningen börja.

Jag tror på ett mjukare sätt att möta människor. 
Jag tror på att lyssna på varandra. 
Jag tror att vi var och en har vår egen sanning. 
Och jag tror att om vi vill skapa ett riktigt bra samhälle så är det bra att se komplexiteten och att verka för samförstånd istället för kontrontation.

Love, peace and understanding. Typ. Där är jag.

Tack ni som har inspirerat mig till det här inlägget – både du som skrev den generaliserande tweeten och ni som försvarade nyanseringen och som visade att feminism kan definieras olika… och att var och en har rätt till sin egen sanning och sin egen tolkning.





Related

världen 7699443288796789509

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Jag håller med. Det var bra skrivet.

    SvaraRadera
  2. charlotterudenstam29 juli 2013 11:02

    Tackar för det Bengt. Roligt att vi är överens emellanåt. <3

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item