charlotterudenstam

Beundran och blygsel

Då och då möter jag en person och känner beundran för hen. Det brukar vara något i hens väsen, i hens ord , eller något jag inte ri...


Då och då möter jag en person och känner beundran för hen.
Det brukar vara något i hens väsen, i hens ord, eller något jag inte riktigt kan ta på, som utlöser den känslan.
Så kommer nästa. Jag blygs. För kan jag tala om för någon att jag beundrar hen? Tänk om hen blir generad? Tänk om hen tycker att jag är pinsam? Tänk om hen avvisar mig?

Intressant det där, för inför den person jag beundrar, så försvinner de där kaxiga tankarna om ”Vad andra tycker om mig har jag inte medatt göra”.
Så oftast väljer jag att beundra på avstånd eller lite i smyg. Den får bli en karamell som jag själv njuter av att suga i mig.

Men ibland bryter jag mot (o)uttalade tabun och säger direkt till personen som det är.
Ibland blir hen glad.
Ibland blir hen generad.
Ibland blir hen irriterad.
Ibland händer ingenting.
Ibland blir hen riktigt riktigt glad.

Och jag kan inte förutsäga hens reaktion. 
Jag får släppta taget, släppa kontrollen och låta det som ska ske ske. 
Läskigt, ibland. Spännande, ibland.
När jag tänker tillbaka så är nog det budskap jag oftast hört att jag absolut inte ska röja att jag beundrar eller högaktar någon. 
Som att detta är pinsamt eller fel. 
Som att jag å ena sidan genom att uttrycka min känsla hamnar i underläge inför hen. Som att jag å andra sidan riskerar att vara pinsam i hens ögon.

I båda fallen handlar det om att jag då lägger över makten hos den andre. 
Och att en del av detta handlar det jag brukar kalla för ”missriktad hänsyn”. 
Somliga kanske menar att detta är en klädsam återhållsamhet, för hur skulle det vara om beundransvärda personer överöses med beundran?

Jag brukar ge positiv feedback och jag kan se hur stjärnor ibland tänds i den andres ögon. Det är underbart att se att något jag säger eller gör kan bidra till andras glädje. 
Men drivkraften är egentligen inte den – hen får (re)agera som hen vill. 
Det handlar istället om givandets glädje.

Ett annat skäl att inte visa beundran kan vara utslag av jantetänkandet: 
Du ska inte tro att du är något. 
För vad skulle hen bry sig om lilla mejs beundran. 
Hur skulle jag överhuvudtaget kunna tro att det skulle spela någon roll?

Men just i dag är det jag funderar på och som känns i mitt hjärta att jag kan känna mig så blyg att uttrycka någon form av beundran. 
Det är som att jag förvandlas till ett litet barn. 
Som å ena sidan vill visa sin fina blomma och å andra sidan är lite rädd för att mottagaren ska ogilla den.
Det läskigaste är kanske om hen möter min blick och säger: Jag gillar dig med.


Related

ärlighet 1458351715880334327

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Jag förstår precis hur du känner dig. Ibland drabbas jag också av denna beundran för en person.
    Det kan vara en okänd person jag möter på bussen och börjar prata med eller en offentlig person jag beundrar på avstånd. Ibland säger jag det direkt till hen, men oftast ställer jag mig i bakgrunden och insuper känslan med hjärtklappning.
    Något hen har tilltalar mig, en blick, en gest, något hen säger eller gör. Har funderat om de har något i sin personlighet som jag önskar jag hade och denna "förälskelse" är en saknad i mig själv.

    SvaraRadera
  2. Charlotte Rudenstam11 juli 2013 12:07

    Troligen finns det en del av projektion i beundran också... och samtidigt är det härligt, mitt i denna blygsel att våga beundra!

    SvaraRadera
  3. ChristianCederholm11 juli 2013 12:25

    Hej på dig!!!
    Jag har visserligen redan skriivt en kommentar på Facebook.
    Men som bloggare själv, så vet jag om att det är rätt roligt att få en kommentar i sin blogg med.
    Speciellt en kommentar som man blir glad av :P

    Wow, du öppnade dörren till en ny värld när jag läste detta inlägget.
    Tack för att jag fick kika in i din värld och hur många mer än du kanske har det.
    ...ser ju att i alla fall en person har det som du...ser det i kommentaren här under...

    Jag skrev ett inlägg om ditt inlägg i min blogg.
    Nu glömde jag visserligen att fråga dig om jag fick länka till din blogg i min blogg.
    Så jag har inte gjort det...men jag tänkte göra det...det är tanken som räknas... :P

    Du kan ta del av mitt inlägg via den här länken:
    http://herrdunderbar.wordpress.com/2013/07/11/blir-glad-om-jag-sager-att-du-har-fint-har/

    Ha det bra och ha en underbar dag!!

    SvaraRadera
  4. Charlotte Rudenstam11 juli 2013 12:37

    Vad roligt att jag öppnade en ny dörr till dig. <3

    SvaraRadera
  5. Charlotte Rudenstam11 juli 2013 12:37

    Och jag gillar verkligen att få kommentarer direkt på bloggen <3

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item