charlotterudenstam

100% Du: Försvarsmekanism - spela martyr eller offer

En vanlig försvarsmekanism är att spela martyr eller offer. Det sker när det känns som att alla olyckor samlas hos dig och att din olyc...

En vanlig försvarsmekanism är att spela martyr eller offer. Det sker när det känns som att alla olyckor samlas hos dig och att din olycka är någon annans fel.
Din olycka är givetvis någon annans fel. När du spelar martyr eller offer är det synd om dig och världen är dum. Tycker du.
Når du kommer på dig själv med att använda någon av dessa försvarsmekanismer är det bra att du ibland nyper dig i armen, stannar upp och frågar dig: Hur gammalt är det här offret i dig? Vad är det för mönster som möjligen upprepas?

Jag tycker att det är jobbigt att bli utsatt för människor som satt på sig offerkoftan. De kan titta på mig med bedjande ögon och bara med blicken visa att det är jag som ska rädda dem ur deras offersituation. Ibland kan det rent av vara farligt att göra offret till viljes – för risken är att du väljer att offra dig själv, för att den som spelar offer vädjar till ett dåligt samvete hos dig, som du inte kan motstå.

Genom att lära känna situationer när du känner dig utsatt för ett offer eller en martyr, kan det också blir lättare att uppfatta när du själv väljer någon av de försvarsmekanismerna.
Läs de här meningarna, en i taget. Känn efter vad som väcks i dig när du läser dem:

”Du tänker bara på dig själv…”
”Själv får jag så klart städa hela huset.”
”Jag kommer aldrig att få så bra betalt som du.”
”Jaha, nu vann du på triss, det betyder att vinsterna är slut.”
”Det flyger hela tiden in stekta sparvar i din mun, medan jag anstränger mig till max och inte får någonting.”
”Om du flyttar hemifrån har jag inget att leva för.”
”Säger du något om det får jag en hjärtattack.”
Ibland spelar martyrerna och offren i dag eller andra på skuldkänslor. När du blir utsatt kan du till och med känna dig skyldig när det går bra för dig, eller du ska verkligen få dåligt samvete om du följer din egen röst.
”Julen är meningslös om du inte kommer.”

Det är mycket lättare att se martyren i andra. Men om du skärskådar dig noga, så är min gissning att du då och då använder de här försvarsmekanismerna. Kanske kan du be någon i din omgivning uppmärksamma dig på när det sker?

Din läxa:

När använde du senast försvarsmekanismen att spela offer eller martyr?


Charlotte Rudenstam är inspiratör, författare och sexsibilitycoach, hon vill bidra till att du blir en hundraprocentare.

Det här inlägget ingår i en serie. Det förra avsnittet handlade om rationaliseringar. Läs gärna det.

Related

100% du 662057101730735651

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Jag kan ta de där offermänniskorna också. Det rinner av mig som vatten på en gås. Däremot har jag inte några sådana i min bekantskapskrets eller på jobbet. Jag har påpekat för människor i olika sammanhang med liknande kommentarer som dina exempel med: "Det där är inte okej, det är känslomässig kidnappning" i bästa fall fattar de vad jag menar.

    SvaraRadera
  2. Pappa anklagade mig just för att bara tänka på mig själv. Och jag blev så ledsen och arg och vet inte riktigt vad jag ska göra av det. En stark känsla hos mig är att han (och merparten av gruppen), står och skärskådar allt jag gör och bara väntar på att säga att åt mig att jag är så pass fel att jag borde gå. Och vara helt ensam. Och då vill jag slå tillbaka på honom, men det torde bara göra mig till martyr. Han brydde sig inte om att jag sa att jag blev jätteledsen när han sa sådär. Men om jag bara försöker hantera känslan själv, har jag inte bara tillåtit mig att bli överkörd då?

    SvaraRadera
  3. charlotterudenstam18 september 2013 08:12

    Jag brukar, numera, också kunna hålla det ifrån mig. "Det där är ditt, lägg det inte på mig", eller jag kan - om jag tror att personen talar samma språk som jag - ibland säga: Det där är en projektion.

    SvaraRadera
  4. charlotterudenstam18 september 2013 08:17

    MLI här talar du om en vuxen som använder ett maktspråk mot ett barn. Som jag ser det blandade de vuxna två saker: Dels gick de till anfall (vilket är svårt att försvara sig mot som barn), dels la de skuld på dig. Att käfta emot tror jag inte hjälper i en sådan situation, då har du bara accepterat "den andres krig" och du kommer att förlora den kampen. Om du lugnt skulle säga typ: "Jag hör vad du säger." Eller: "Jag tar inte åt mig av vad du säger - det kanske handlar om dig" kanske det skulle kännas bättre. Om du SER och inser att de där dömandena inte handlar om dig, utan om dem som skickar dem, så visar det i mina ögon att du har vunnit något - nämligen en förståelse för dig själv. Du behöver alltså inte bli martyr, bara låta var och en äga sitt. Typ.

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item