100% Du: Försvarsmekanism - spela martyr eller offer
En vanlig försvarsmekanism är att spela martyr eller offer. Det sker när det känns som att alla olyckor samlas hos dig och att din olyc...
https://lustochliv.blogspot.com/2013/09/100-du-forsvarsmekanism-spela-martyr.html
En vanlig försvarsmekanism är att spela martyr eller
offer. Det sker när det känns som att alla olyckor samlas hos dig och att din
olycka är någon annans fel.
Din olycka är givetvis någon annans fel. När du spelar
martyr eller offer är det synd om dig och världen är dum. Tycker du.
Når du kommer på dig själv med att använda någon av dessa
försvarsmekanismer är det bra att du ibland nyper dig i armen, stannar upp och
frågar dig: Hur gammalt är det här offret i dig? Vad är det för mönster som
möjligen upprepas?
Jag tycker att det är jobbigt att bli utsatt för människor
som satt på sig offerkoftan. De kan titta på mig med bedjande ögon och bara med
blicken visa att det är jag som ska rädda dem ur deras offersituation. Ibland
kan det rent av vara farligt att göra offret till viljes – för risken är att du
väljer att offra dig själv, för att den som spelar offer vädjar till ett dåligt
samvete hos dig, som du inte kan motstå.
Genom att lära känna situationer när du känner dig utsatt
för ett offer eller en martyr, kan det också blir lättare att uppfatta när du själv
väljer någon av de försvarsmekanismerna.
Läs de här meningarna, en i taget. Känn efter vad som
väcks i dig när du läser dem:
”Du tänker bara på dig själv…”
”Själv får jag så klart städa hela huset.”
”Jag kommer aldrig att få så bra betalt som du.”
”Jaha, nu vann du på triss, det betyder att vinsterna är
slut.”
”Det flyger hela tiden in stekta sparvar i din mun, medan
jag anstränger mig till max och inte får någonting.”
”Om du flyttar hemifrån har jag inget att leva för.”
”Säger du något om det får jag en hjärtattack.”
Ibland spelar martyrerna och offren i dag eller andra på
skuldkänslor. När du blir utsatt kan du till och med känna dig skyldig när det
går bra för dig, eller du ska verkligen få dåligt samvete om du följer din egen
röst.
”Julen är meningslös om du inte kommer.”
Det är mycket lättare att se martyren i andra. Men om du
skärskådar dig noga, så är min gissning att du då och då använder de här
försvarsmekanismerna. Kanske kan du be någon i din omgivning uppmärksamma dig
på när det sker?
Din läxa:
När använde du senast försvarsmekanismen att spela offer
eller martyr?
Charlotte Rudenstam är inspiratör, författare och sexsibilitycoach, hon vill bidra till att du blir en hundraprocentare.
Charlotte Rudenstam är inspiratör, författare och sexsibilitycoach, hon vill bidra till att du blir en hundraprocentare.
Det här inlägget ingår i en serie. Det förra avsnittet handlade om rationaliseringar. Läs gärna det.
Jag kan ta de där offermänniskorna också. Det rinner av mig som vatten på en gås. Däremot har jag inte några sådana i min bekantskapskrets eller på jobbet. Jag har påpekat för människor i olika sammanhang med liknande kommentarer som dina exempel med: "Det där är inte okej, det är känslomässig kidnappning" i bästa fall fattar de vad jag menar.
SvaraRaderaPappa anklagade mig just för att bara tänka på mig själv. Och jag blev så ledsen och arg och vet inte riktigt vad jag ska göra av det. En stark känsla hos mig är att han (och merparten av gruppen), står och skärskådar allt jag gör och bara väntar på att säga att åt mig att jag är så pass fel att jag borde gå. Och vara helt ensam. Och då vill jag slå tillbaka på honom, men det torde bara göra mig till martyr. Han brydde sig inte om att jag sa att jag blev jätteledsen när han sa sådär. Men om jag bara försöker hantera känslan själv, har jag inte bara tillåtit mig att bli överkörd då?
SvaraRaderaJag brukar, numera, också kunna hålla det ifrån mig. "Det där är ditt, lägg det inte på mig", eller jag kan - om jag tror att personen talar samma språk som jag - ibland säga: Det där är en projektion.
SvaraRaderaMLI här talar du om en vuxen som använder ett maktspråk mot ett barn. Som jag ser det blandade de vuxna två saker: Dels gick de till anfall (vilket är svårt att försvara sig mot som barn), dels la de skuld på dig. Att käfta emot tror jag inte hjälper i en sådan situation, då har du bara accepterat "den andres krig" och du kommer att förlora den kampen. Om du lugnt skulle säga typ: "Jag hör vad du säger." Eller: "Jag tar inte åt mig av vad du säger - det kanske handlar om dig" kanske det skulle kännas bättre. Om du SER och inser att de där dömandena inte handlar om dig, utan om dem som skickar dem, så visar det i mina ögon att du har vunnit något - nämligen en förståelse för dig själv. Du behöver alltså inte bli martyr, bara låta var och en äga sitt. Typ.
SvaraRadera