Gör vad du drömmer om i dag. R.I.P. Kristian Gidlund

Jag hör Kristian Gidlunds röst i radio. Kristian, vars röst tystnade för bara några timmar sedan. Hela morgonen fyller han mitt universum.

Det budskap jag hör är: 
Charlotte, lev nu. 
Ta vara på din tid. 
Det enda du har är nu.

Så var det för Kristian, som blev 29 år, innan tiden tog slut.

Det enda jag med säkerhet vet om min framtid är att jordelivet en dag tar slut. 
Det är faktiskt det enda som är säkert. 
Det gäller alla liv på jorden. 
Varje blomma kommer att dö, varje mygga kommer att dö, varje berg kommer att förvandlas till sand, varje människa kommer att dö.

Livet är en cykel, som börjar med födelsen. 
Sedan får vi våra dagar och nätter. 
Vi får livet i kroppen som en gåva. 
Ju mer jag tänker på det, hur kort den här gåvan är, nästan som tomteblosset en vinternatt, desto viktigare blir det att vara i tiden, njuta av livet, förverkliga drömmar… och att vara med och i själva livet.

Oavsett vilken syn jag har på livet och döden, 
oavsett som jag ser en fortsättning i någon annan dimension, 
oavsett om jag ser det som att jag är en oändlig själ 
som under några år får en mänsklig skepnad, 
oavsett det, så är tiden i kroppen begränsad.

Se dig runt omkring.

Lägg handen på ditt hjärta.

Känn hjärtslagen. Känn pulsen. Känn livet i dig.

Gläds åt allt du har. 
Gläds åt dina möjligheter. 
Gläds åt att få vara med ett andetag till.
Gläds åt dina sorger.

Kristian är en av miljarder. 
Varje sekund dör flera människor, 
flera blommor vissnar, 
flera myggor slås ihjäl, 
flera berg förvandlas långsamt till stoft. 

Ändå blir just hans vandring extra speciell för mig
 – eftersom han valde att ge en dödsbringande sjukdom ett ansikte. 
Han vågade visa och skriva om livet. 
Han valde att leva det varje skälvande sekund. 
Han har fått många att reflektera över livet.

Tack för allt du gav oss.

De allra sista orden från Kristian Gidlund, på bloggen som lästs fler gånger än hela Sveriges befolkning:

"Så föll ett långsamt regn genom trädgården.

 Och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst."

                                                   Kristian Gidlund

Nu vill hans familj sörja i fred. Jag förstår dem.