charlotterudenstam

Men om det inte finns något att vara rädd för?

Jag trasslar in mig i rädsla rätt ofta. Rädd för vad som ska hända, oro inför morgondagen och ibland rädsla för konsekvenser. Yt...



Jag trasslar in mig i rädsla rätt ofta.
Rädd för vad som ska hända, oro inför morgondagen och ibland rädsla för konsekvenser.
Ytterst kanske det handlar om en rädsla för döden, att gå in i intigheten.
Men vad finns det kvar för rädsla när jag släpper rädslan för döden?
Är det inte egentligen så att rädsla är det stora hindret för att verkligen leva?

Tänk om det är så att 99 procent av all rädsla är onödig. Tänk om det också är så att all denna rädsla binder en väldig massa energi och faktiskt hindrar mig och miljoner med mig att handla?
Jag vet att jag redan för så där 15-20 år sedan uppmanade människor att ställa sig frågan: Vad är det värsta som kan hända? Och att de skulle göra det när rädslan hindrade dem från något (då handlade det mest om att våga stå och tala inför grupp).
Men tänk om det är så att jag verkligen fångade något där, något som jag såg, men ändå inte såg. För vad är det värsta som skulle kunna hända?
Och vad händer när jag möter det värsta, det som jag är mest rädd för? Min erfarenhet, hittills, är att jag har överlevt även dödsrädsla. Min erfarenhet är till och med att när jag omfamnar rädslan och vågar stanna kvar i den, så expanderar jag och när jag vågar stanna så omvandlas den till slut till något annat, som inte är det minsta skrämmande. Det är som att rädslan – ibland för rädslan – hindrar mig från att leva och att se ljuset i livet.
Nästan all rädsla sitter i huvudet. Det finns några få undantag – om en tiger anfaller mig eller någon riktar en pistol mot mig, finns det ett verkligt hot och det finns anledning för mig att blixtsnabbt agera för att överleva. Men nästan all rädsla sker på ett mentalt plan – och ofta handlar det om mig i förhållande till andra, det handlar om skuld, skam, oro, om rädslan för att bli övergiven, om rädslor för att känna mig sårad eller kränkt och ibland rädslan för att stå upp för mig själv eller rädslan att vara för mycket.
Så mycket kraft jag frigör när jag släpper rädslan. Döden lär jag ju ändå inte undslippa. Och jag tar inget med mig den dag jag går. Naken föds jag, naken dör jag. Däremellan har jag möjlighet att välja väldigt mycket kärlek. Ändå har jag valt så mycket rädsla i mitt liv.

Så rädsla, jag ser dig, jag omfamnar dig och jag undersöker vad som finns bortom dig, vad du egentligen vill lära mig om livet, om att leva livet. Kom rädsla, så går vi.

Related

rädsla 4136758760568612016

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Tack Charlotte för du sätter ord på vad rädsla är, var den kommer ifrån och vad vi kan göra med den. För mig blev rädslan väldigt liten. Som ett litet barn, där jag som förälder tryggt kan säga att allt är ok. Jag säger till rädslan du behöver inte jobba så hårt. Vila dig. Luta dig tillbaka. Du har varit igång och slitet så länge. NU behöver du bara vara. När jag är i akut fara, då välkomnar jag dig. <3

    SvaraRadera
  2. charlotterudenstam31 oktober 2013 18:06

    Så himla fint sagt. Stor kram <3

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

webbkurser

100%-podden

coaching

donera till 100%

"Jag vill fortsätta att sprida kärlek i världen! Ett sätt är genom 100%-podden. Om du vill höra fler avsnitt kan du bidra till podden genom att donera 100 kr eller valfritt belopp. Du gör detta via knappen nedan. Tillsammans kan vi låta fler 100%-are sprida klokskap och inspiration!"

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item