Biljetten till kärlekens land.

Jag befinner mig ute i bokskogen.

En eld brinner, en trumma som spelar rytmiskt.

Och jag gör en resa genom tid och rum och hamnar på en plats utan rädsla.

Jag ser biljetten till kärlekens och överflödets land: Det är min nya bok 100% Charlotte – Ta ditt inre ledarskap.

Det är novembergrått. Regnet hänger i luften. 
Ibland kommer stilla droppar ner, 
så små att de knappt kan kallas för regn, 
men som ändå fuktar mina kläder.

Nästan alla löven är på marken och på Heal my voice-trädet 
hänger fortfarande klockor och bjällror som sattes dit i våras.

Men nu är en annan tid. Det är döende löv på marken. 
Det är doft av mylla, dofta av döende. 
Och jag känner också en annan doft. Doften av pånyttfödelse. 
Doften av det cykliska i livet som våra svenska årstider så mycket påminner om.

Det tar en tid för elden att riktigt ta sig. 
Den lite fuktiga veden är motspänstig. 
Slutligen tar den fyr och jag tittar både på de gula lågorna och den röda glöden. 
Det är som att elden befinner sig i flera stadier samtidigt. 
Den är både på väg att ta sig och dö. 
Ur askan kommer senare något nytt att födas.

Trumman tar mig till överflödet. 
Den för mig till ett land där maskulint och feminint förenas 
i en sexuell omfamning och där resultatet blir just överflöd 
och jag ser hur mötet får blommor och pengar att växa och växeldra. 
Det är som att det älskande paret föder så mycket nytt att det är svårt 
att överblicka och över den växande blomster
- och pengaängen hovrar orden love, love, love, love.

När jag kommer hem till den vanliga världen möts jag av ett gratulationsmeddelande från Youtube. Min senaste film är klar att möta världen.

För innan jag gav mig ut i hösten och närvaron i höstfukten hade jag färdigställt en film där jag läser första kapitlet av 100% Charlotte. 
I ett annat fönster i datorn befinner sig den färdiga inlagan och det som saknas nu är omslag och tryck.

Denna gång ska jag inte hasta ut henne. 
Hon ska kläs på lite olika saker. 
Och jag ska känna in när hon har tillräckligt mycket kläder för att gå ut och möta världen i sin helhet. 
Jag ser fram emot det.

Så varsågod. Nu börjar det. Du får en liten smygtitt. Första kapitlet.


  PS: Så slår det mig. Jag är i bok-skogen. Tack för den påminnelsen.