charlotterudenstam

Charlottes veckokrönika 4: När nätet trängs undan.

Jag gillar verkligen sociala medier. Det är som min värld av vänner ökar exponentiellt och jag kan välja att hänga där, visa andra a...



Jag gillar verkligen sociala medier. Det är som min värld av vänner ökar exponentiellt och jag kan välja att hänga där, visa andra att jag ser dem, hitta nya vänskaper, samtal om viktiga saker och dessutom själv bli sedd.

För mig, som jobbar i ett litet eget företag, blir de sociala medierna en fikaplats, ett arbetsrum och ibland en gråzon mellan det jag skulle kunna definiera som arbete och ett tidskrävande om än trevligt klickande.

Men vad går upp emot en tjugosekunders kram? En blick? Doften från en människokropp? Ett gott skratt tillsammans med andra?

Ibland tar de sociala medierna mer än de ger mig och det är när jag låter mig uppslukas av dem. När dagen börjar med en runda i de sociala medier jag frekventerar, när jag, trots att mycket är på agendan, stannar kvar och ger ännu en kommentar, gör ännu ett inlägg, skickar ännu ett hjärta.

Då inser jag att de sociala medierna både kan ta mig från det liv som pågår runt mig precis just nu, från min närvaro och att tiden jag lägger på dem kan stressa upp mig.
Så nu har jag begränsat morgonumgänget i sociala medier.

Jag behöver meditera på morgonen för att få en bra start på dagen. 
Jag värdesätter allt mer de virtuella promenaderna med min dotter (där vi promenerar på varsitt håll medan vi samtalar i telefon). 
Jag behöver frigöra tid för att tänka och skapa och inte bli avbruten av alla möjliga signaler från e-post och sociala medier.

Allt oftare sätter jag telefonen på flygplansläge – eller om jag sitter och skapar vid datorn – stänger ner de sociala medierna och stänger av datorns ljud. Så jag skapar en bubbla som bara får innehålla mig och min kreativitet.


Jag märker också vad som gör det virtuella umgänget ointressant. Det är när något mer intressant händer i mitt liv. När jag är omgiven av människor. När jag njuter av att vara med dem. När jag inte hela tiden behöver skicka iväg en bild som visar att jag nu omgås med några jag gillar.

I helgen hade jag döttrarna på besök. 
Jag tog en paus i bloggandet och jag var ytterst lite på nätet. 
När jag satt på tåget med dem och de sov i små härliga högar bredvid mig, kunde jag långa stunder betrakta dem (och bara leka lite med telefonen).

Jag börjar förstå hur viktigt det är för mig att låta verkligheten tränga ut det som ligger steget bortom ibland. 



När vi var i Guatemala fanns det wifi enbart i hotellets receptionsområde – vilket var perfekt, för då kunde jag snabbt gå dit, få mina ärenden avklarade, och resten av tiden njuta av att verkligen vara där.

Närvaro är ordet för veckan. I vilka situationer vill jag smita från det jag har runt mig, ihop att hitta något mer intressant än mitt liv i sociala medier? I vilka situationer är detta umgänge en flykt från mig själv? Och när tjänar det mig? Där söker jag en balans.

PS: 18 dagar kvar till boksläppet.


Related

veckokrönika 6910707617925391226

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Håller helt med dej...efter ett tag på FB kände jag mig helt uppslukad och kunde inte låta bli att min vardag allt mer styrdes av att kolla allt och alla.....nu har jag stängt ner den, har dock kvar en sida för vår lilla gård i S.Rörum, jätteskönt. Närvaro var ordet med ökad energi till våra djur och annat som förgyller vardagen<3

    SvaraRadera
  2. Virtuella promenader är det bästa sedan färdigskivat bröd. Virtuellt, men samtidigt högst närvarande. Coolt.
    Däremot avskyr jag de flesta sociala medier, med passion. "Ingen får missfall på Facebook" finns det en fin krönika jag läste härom månaden och den är tänkvärd.
    Jag vill inte gå in på detaljer, men skrev för ett tag sedan att när jag var liten önskade jag ibland att jag kunde läsa andra människors tankar. Efter ett tag på Facebook, twitter och gud vete allt så önskar jag inte det längre.
    Finns på google+ där jag lägger ut i snitt 0,2 inlägg. Om året. Mest för funktionen att mina foton sparas direkt på telefonen med den appen, läser där ibland men "följer" inte speciellt många.
    Ditt jobb har en fördel i och med sociala medier. Du når ut till fler som vill och/eller behöver. Det syftet är gott.
    Poetiska motljusbilder på brunnslock och resultatet efter senaste tandläkarbesöket besparar jag mina nära. Annars skulle jag betvivla min integritet och mitt sunda förnuft.
    Nej, den där kollektiva individualism som genomsyrar flödena i dessa medier tröttnade jag snabbt på. Bekräftelsehoreri grande. Hu. Jag nådde min bekräftelsehore-peak 2012 och mådde rätt dåligt av min självupptagenhet. Stängde kontot på Facebook i november samma år och instagram för några månader sedan.
    Jag känner mig oerhört befriad på något sätt.

    SvaraRadera
  3. charlotterudenstam28 januari 2014 14:20

    Så skönt det låter Tim <3 Och jag bara älskar promenaderna med Stella. Ett perfekt sätt att starta dagen på. <3

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item